KRISTOFER AV BAYERN 

(1418–1448) 

Sveriges konung 

Kristofer av Bayern valdes till dansk riksföreståndare 1439. Året därpå blev han först hyllad som kung i Danmark och valdes sedan till kung i Sverige. Under sin regering måste han göra många eftergifter åt stormännen och Hansan. Hans ställning som kung förblev relativt svag, medan både den svenska och den danska rådsaristokratins makt växte. Också hansestädernas makt växte i de nordiska länderna fastän Kristofer försökte minska deras inflytande. Kristofers strävanden avbröts av hans plötsliga död 1448. Kristofer hade en gedigen utbildning och tidiga erfarenheter av den europeiska storpolitiken. På grund av hans korta regeringstid blev hans egna strävanden oförverkligade.

Kristofer av Bayerns mor Katarina hade som ung adopterats av drottning Margareta och uppfostrades vid det danska hovet tillsammans med sin bror Erik av Pommern. Kristofer tycks dock inte i sin ungdom ha aspirerat på någon av de nordiska tronerna, utan han gick tidigt i den tyske kejsarens tjänst. Det innebär att han fick en mångsidig erfarenhet av den europeiska politiken och ingående kunskap om den modernaste militära teknologin. När han i slutet av 1430-talet lanserades som kandidat till unionskungatronen hade han redan förvärvat tungt vägande erfarenheter. De första kontakterna med honom togs antagligen 1438, och efter förhandlingar med det danska riksrådet valdes han 1439 till riksföreståndare i Danmark. I det skedet valde svenskarna Karl Knutsson (Bonde) till riksföreståndare. Kristofer titulerades riksföreståndare ända till den 9 april 1440, då han hyllades som dansk kung. Kröningen ägde rum först 1443. 

Efter ankomsten till Danmark inledde Kristofer förhandlingar med det svenska rådet. Karl Knutsson (Bonde) erbjöds omfattande förläningar och han krävde hela Åbo stift med Åland. På riksmötet i Arboga hösten 1440 valdes Kristofer till kung av Sverige. Förhandlingarna med det svenska riksrådet fortsatte, och kungaförsäkran eller handfästningen av den 26 april 1441 visar att Kristofer måste gå med på betydande eftergifter och riksrådets ställning stärktes. Kungavalet bekräftades och Kristofer hyllades på traditionellt sätt på Mora äng i Uppland den 13 september samma år. Följande år blev Kristofer kung också i Norge. 

Kristofer var kung endast i några år, men han tycks på många sätt ha försökt vara en duglig regent. Rättskipningen var av hävd en av kungens viktigaste uppgifter, och 1442 utfärdades en reviderad version av den svenska landslagen. Eftersom arbetet med landslagen var betydande och tog lång tid i anspråk är det dock sannolikt att de förberedande arbetena inletts redan före Kristofers regering och att den nya lagen i huvudsak var ett verk som tillkommit inom rådskretsen. 

I början av sin regering bekräftade Kristofer hansestädernas omfattande handelsprivilegier, och han medlade också fram ett tioårigt stilleståndsavtal mellan Hansan och de nederländska städerna. På längre sikt strävade han efter att minska hansestädernas inflytande och favoriserade därför de nederländska handelsmännen. År 1444 utfärdade han tillsammans med det norska riksrådet en förordning om handeln på Bergen. I den inskränktes de hanseatiska köpmännens möjligheter betydligt. Några år senare skärptes situationen ytterligare, och det gick rykten om att Kristofer i förbund med flera av de nordtyska furstarna planerade att krossa Lübecks dominerande ställning. 

Det svenska riksrådet stärkte sin ställning i och med Kristofers handfästning. Speciellt början av hans regering kännetecknades av en viss riksrådskonstitutionalism. Karl Knutsson (Bonde) innehade en stor del av riket, men hans ställning försvagades när Kristofer med stöd av en del av riksrådet kunde tvinga Karl att lämna ifrån sig Åbo slottslän. 

Erik av Pommern satt fortfarande på Gotland, och ett av unionens politiska mål var att isolera denne. Erik bedrev också en omfattande kaparverksamhet från ön, vilket givetvis störde handeln. År 1446, i samband med en örlogsexpedition till Gotland, träffade Kristofer Erik personligen. Följande år förenade sig Danmarks och Sveriges riksråd med unionskungen i en aktion mot Erik av Pommern. Avsikten var att med diplomatiska medel eller i sista hand genom en väpnad aktion få bort den forne unionsmonarken från ön. På grund av Kristofers död blev planerna aldrig satta i verket. 

Kristofer blev tvungen att beakta rådsaristokratins och i viss mån också det övriga frälsets privilegier. I början av sin regering blev han tvungen att slå ner ett allvarligt bondeuppror i Jylland. De danska böndernas ställning var svag, och efter att upproret hade blivit kuvat försämrades deras situation ytterligare. I Sverige har bilden av Kristofer blivit negativt färgad av Karl Knutssons propaganda. Några missväxtår gav upphov till svår hungersnöd i landet och bönderna måste ty sig till nödbröd. Kristofer gavs öknamnet ”barkkonung”. Enligt medeltida tänkesätt kunde kungens synder drabba hela folket, vilket givetvis var en utmärkt grogrund för propagandaspridningen. Samtidigt måste det framhållas att fredstiden under Kristofers regering förmodligen gagnade bönderna. I stället för drastiska åtgärder försökte Kristofer nå sina mål genom långsiktig planering. Men han fick regera i endast omkring sju år. 

Kristofer har beskrivits som gladlynt och godmodig. Förmodligen arbetade han för att småningom stärka sin ställning gentemot riksråden både i Danmark och Sverige. Han gifte sig 1445 med Dorotea av Brandenburg och hon fick Närke och Värmland som livgeding. Doroteas morgongåva blev efter Kristofers död en komplicerad politisk fråga och så sent som 1475 lyckades hon utverka en påvlig bulla till sin förmån. 

Det är möjligt att Kristofer planerade en aktion mot oppositionen inom rådet när han sammankallade till en herredag i Jönköping. Hans avsikt förblir okänd eftersom han mycket plötsligt avled. Han begrovs i Roskilde i Danmark och hans 18-åriga änka gifte följande år om sig med den nye danske kungen Kristian I. 

Lena Huldén 

Kristofer av Bayern, även Christoph, konung av Danmark och Sverige 1440−1448, konung av Norge 1442−1448, troligtvis född 1416 i Neumarkt i Tyskland, död 1448 i Helsingborg i Sverige. Föräldrar Johann hertig av Pfalz-Neumarkt och Katarina, dotter till hertigen av Pommern Vartislav VII. Gift 1445 med Dorotea, dotter till Johann slottsgreve av Hohenzollern-Nürnberg och Barbara dotter till kurfursten av Sachsen Rudolf III. 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. G. Carlsson, Sveriges historia till våra dagar III:1. Stockholm (1941); H. Gillingstam, Ätterna Vasa och Oxenstierna under medeltiden. Stockholm (1952); H. Gillingstam, Hövitsmännen på Åbo slott på 1440-talet. Historisk tidskrift för Finland 1964; R. Hemmer, Landsrätten i Åbo. Finlands första högsta domstol. Societas scientiarum Fennica. Årsbok 1949; K. Kumlien, Karl Knutssons politiska verksamhet 1434−48. Stockholm (1933); G.A. Lögdberg, De nordiska konungarna och Tyska orden 1441−1457. Uppsala (1935); E. Lönnroth, Sverige och Kalmarunionen 1397−1457. Göteborg (1934); V. Niitemaa, Der Kaiser und die nordische Union bis zu den Burgunderkriegen (1960); J.E. Olesen, Rigsråd, kongemagt, union. Studier over det danske rigsråd og den nordiske kongemagts politik 1434−49, Århus (1980); H. Rebas, Infiltration och handel. Studier i senmedeltida nordisk Balticumpolitik I. Tiden omkring 1440−1479. Göteborg (1976); H. Yrwing, Gotlands medeltid. Visby (1978). 

BILDKÄLLA. Kristofer av Bayern. Sigill. H. Hildebrand, Sveriges historia intill tjugonde seklet 2. Medeltiden. Stockholm (1905).

BLF original
Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4010-1416928956616

Upp