Eva Merthen var älskarinna och icke lagvigd maka till James Keith, överbefälhavare för de ryska trupperna under kriget 1741–1743. Hon blev känd som huvudpersonen i Zacharias Topelius roman Hertiginnan av Finland. Enligt Topelius var det ryska ockupationsstyrets mildhet under lilla ofreden uttryckligen Eva Merthens förtjänst.
Eva Merthen föddes i Åbo 1723 som ett av handelsmannen Carl Merthens åtta barn. Hennes farfar Johan Merthen hade varit handelsman i Åbo, liksom hans far Anders Merthen, som uppenbarligen kommit till staden från Lübeck. Denne Anders nämns som borgare i Åbo 1624. En av hans och makan Katarina Gerdners söner hette Anders liksom fadern, och var bibliotekarie vid akademin. Sonsonen Carl Merthen gifte sig med Helena Kristina Sveder, dotter till jurisprofessorn Matthias Svederus.
År 1728 blev Carl Merthen rådman och 1732 politieborgmästare. Han företrädde Åbo vid fyra riksdagar 1723–1741, och räknades senare till hattarnas parti. Under den ryska ockupationen 1742–1743 stod han i ledningen för staden och utnämndes av den ryska styrelsen till assessor i Åbo hovrätt. Carl Merthen dog under ockupationen i mars 1743.
Under ockupationstiden väckte Eva Merthen uppmärksamhet genom sin skönhet och sitt behag vid de festligheter som ordnades i Åbo. Den 47-årige ryske överbefälhavaren general James (Jakob) Keith intogs av Merthen, och de inledde ett kärleksförhållande. Det verkar som om Eva Merthen redan i Åbo blev Keiths icke lagvigda maka, och som sådan följde hon honom fram till hans död. Keiths ockupationsstyre grundade sig på kejsarinnan Elisabets allmänna instruktioner, och dess mildhet och kompromissvillighet ansågs vara far och dotter Merthens förtjänst.
Enligt samtida beskrivningar var Eva Merthen mörk och skön; hon hade synnerligen vackra ögon. Uppvuxen i ett bildat hem hade hon också rika själsgåvor; hon talade en utmärkt franska och läste Tacitus på latin. Keith och Eva Merthen delade också ett skotskt ursprung; den ovan nämnda Katarina Gerdner var av skotsk härstamning, och Keith hörde till en av Skottlands förnämsta ätter.
År 1743 flyttade Keith i ledningen för sina trupper över till Sverige och stannade kvar i Stockholm en tid som sändebud. År 1746 tog han avsked ur rysk tjänst övergick i preussisk, blev ståthållare i Berlin och fältmarskalk. Han stupade vid Hochkirch i ett slag mot österrikarna 1758.
James Keith och Eva Merthen bodde i Potsdam nära Sanssouci och det enda deras förhållande saknade var ”äktenskapets yttre former”. james Keiths bror George, klanens huvudman med den ärftliga titeln jarlmarskalk (earl marischal) av Skottland, var även han i preussisk tjänst. Enligt biograferna förhindrade brödernas höga ståndstillhörighet ett offentligt legaliserande av Keiths och Eva Merthens förhållande, men efter Keiths död vann Eva Merthen, i enlighet med testamentet, i huvudsak arvstvisten med George Keith.
Förmodligen ingick Eva Merthen i Berlin, 1759 eller 1760, äktenskap med den nio år yngre Johann David von Reichenbach. De levde senare tillsammans i Stralsund i Svenska Pommern, där Reichenbach var slottshövitsman och lantråd. Makarna hade ett vackert hem med en betydande samling målningar. Reichenbach dog 1807, fyra år före sin maka.
Alla källor som omtalar Eva Merthen, även sådana som publicerades under hennes livstid, hävdar att hon fick barn med Keith. Dessa har emellertid inte kunnat identifieras. Eva Merthens två systrar Charlotta och Katarina, som följde henne till Ryssland, tog veterligen inte hand om några barn. Måhända förhöll det sig så, att det barnlösa paret Reichenbachs arvingar, J.D. von Reichenbachs syster och brorsbarn, egentligen var Eva Merthens barn.
Redan C.F. Pauls biografi om Keith, som utkom 1759 på tyska och 1761 på svenska, berättar om Eva Merthen, och utgående från den även Åbotidningen Mnemosyne 1822. År 1844 utkom K.A. Varnhagen von Enses mer omfattande biografi om james Keith, och den inspirerade Topelius att skriva romanen Hertiginnan av Finland, romantiserad berättelse, jemte en historisk skildring af Finska Kriget åren 1741–1743, som först publicerades som följetong i Helsingfors Tidningar och därefter som bok sommaren 1850. Romanen var den första i Finland som nådde en större popularitet, och den kom att bli en förebild i sin genre. Den är också den första av Topelius historiska romaner.
Den historiska följetongsromanen hade nyligen vunnit stor popularitet, och Topelius hänvisar i sin tidning till sina egna förebilder Walter Scott och Alexandre Dumas. Romanen sågs dock som en politiskt laddad och farlig litterär genre av de makthavande. Våren 1850 hade man särskilt förbjudit utgivningen av finskspråkiga romaner. Tendensen i Topelius roman överensstämmer dock väl med hans lojalitetslinje i förhållande till det ryska styret; den ryska ockupationsmaktens mildhet och humanitet under lilla ofreden betonas, och vidare hur finländarna i motsats till svenskarna har lärt sig värdet av tålamod och fredlighet.
Matti Klinge
Eva Merthen, född 1723 i Åbo, död 15.10.1811 i Stralsund. Föräldrar handelsmannen, borgmästaren i Åbo Carl Merthen och Helena Kristina Sveder. Gift (äktenskapet oregistrerat) med Francis Edward James Keith, 1759 eller 1760 med lantrådet, slottsfogden Johann David von Reichenbach.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. M. Klinge, Idyll och hot. Zacharias Topelius, hans politik och idéer (2000); C. Kajanti, Kiehtovia naiskohtaloita (1999); H. von Knorring, Eva Merthen ”Die Herzogin von Finnland” und der preussische Feldmarschall Keith. Genealogisches jahrbuch 25 (1985); K.A. Varnhagen von Ense, Leben des Feldmarschalls jakob Keith. Berlin (1844).