Timmermannen Anders Piimänen var en banbrytande kyrkobyggare i Finland. Han skapade den långkyrkotyp som blev populär i sydvästra Finland och Tavastland under 1700-talet.
Olika uppgifter föreligger om Anders Piimänens bakgrund. Enligt Heikki Klemetti var Antti Henrikinpoika Piimänen född 1709 på Järvi frälsehemman i Längelmäki. Som hans föräldrar nämns hemmansägare Heikki Heikinpoika och Kaisa Antintytär Järvi (uppgiften baserar sig på en anteckning i ett protokoll från 1769). Att döma av handlingar tillhöriga timmermansämbetet i Åbo är uppgiften felaktig; enligt uppgifter där föddes Anders Henriksson i Åbo 1712 och faderns namn var Heikki Laurinpoika Piimänen (Pijmene), som också nämns som stadens timmerman 1725.
Anders valde faderns yrke och antogs 1737 som ”dräng” hos stadens timmermän. Det egentliga timmermansämbetet i Åbo grundades först 1745, innan dess var timmermännen stadsanställt tjänstefolk. Tjugo timmermän antogs genast som medlemmar, och Anders Piimänen valdes till bisittare. Först under hans tid som ålderman (1756–1763) indelades medlemmarna i mästare och gesäller. Piimänen erhöll mästarbrev först 1759, och efter det burskap.
Piimänen var också en skicklig murare; troligen hade han gått i lära hos Samuel Berner och C.F. Schröder. När Berner, som utsetts att sköta reparationerna av Ekenäs kyrka, dog 1759, övertog Piimänen uppdraget. Under hans ledning byggdes kyrkans 30 alnar (ca 18 meter) höga torn. Arbetet var färdigt 1762. Samma år uppges han ha byggt stenkyrkan i Kangasala, och 1764 ledde han reparationerna av stenkyrkan i Vittis. Piimänen arbetade också i Åbo domkyrka och utsågs till dess ansvarige byggmästare 1756. År 1759 omnämns han som medhjälpare till Schröder vid arbetet med domkyrkans spira.
Piimänen är dock mest känd för sina träkyrkor. Han anses ha gett upphov till den så kallade sydvästfinska långkyrkan; typen spred sig senare via Piimänens elev Matti Åkerblom till Tavastland. Han ritade en likarmad korskyrka för Dragsfjärd 1749, men innan den uppfördes byggde han Bromarvs kyrka (färdig 1753, förstörd i en eldsvåda 1979). Kyrkan hade branta sadeltak och en liten vimpelstång i korsmitten. Inne i kyrkan täcktes korsarmarna av låga tunnvalv utan mittkupol. Dragsfjärds kyrka, som stod färdig 1755, är av samma typ, men med ett litet i basen fyrkantigt mittorn som avslutas med en åttkantig lykta. Inne i kyrkan förenas tunnvalven i en åttkantig träkupol, den första i sitt slag i Finland.
Den första långkyrka där en klockstapel med lökkupol anslutits till byggnadens västgavel uppfördes av Piimänen i S:t Mårtens 1765. Bakgrunden var att ett kungligt brev till landshövdingarna och domkapitlen 1759 uppmanat församlingarna att undvika fristående klockstaplar. Också i ett annat avseende innebar kyrkan en vändpunkt: i en kunglig förordning från samma år angavs att kyrkoritningar skulle sändas till Stockholm för godkännande av överintendenten, och ritningarna från S:t Mårtens från 1765 hör till de första som sändes från Finland. Piimänens förslag godkändes inte, eftersom det ansågs ålderdomligt, och Slottsbyggnadsdirektionen gjorde i stället egna ritningar. Församlingarna väntade dock inte på det nya förslaget, utan byggde kyrkan efter Piimänens ritningar; den invigdes i augusti 1765. Handlingen fick stöd av domkapitlet, som till Stockholm skriftligen intygade att Piimänen ”äger mogen insigt uti then [byggnads]wetenskapen”. Det rektangulära långhuset är försett med två lägre, smala sidoarmar, sakristian och farstun, som delvis öppnar sig mot kyrkorummet. Yttertaket är ett brant sadeltak och innertaket ett tunnvalv i trä. I väster ansluter sig ett klocktorn med lökkupol via ett smalt utsprång till långhuset.
S:t Mårtens kyrka blev en förebild i regionen under ca tjugo år. Enligt samma modell byggde Piimänen Längelmävesi kyrka (1775). Dessförinnan hade han 1772 byggt en klockstapel av sydvästfinsk typ (avslutad med lökkupol) i Ruovesi. Hans sista arbete var ritningarna till en likadan kyrka i Säkylä, som uppfördes av hans son och efterträdare Mikael Piimänen (Hartlin). Som kyrkobyggare var Anders Piimänen en banbrytare som vann uppskattning på många håll. I timmermansämbetets protokoll nämns också att han var skrivkunnig, något som inte var självklart vid denna tid.
Carl Jacob Gardberg
Anders Henriksson (Antti Heikinpoika) Piimänen, född 1712 i Åbo, död 16.10.1775 i Åbo. Föräldrar stadstimmermannen Heikki Laurinpoika Piimänen (Pijmene) och Kaisa Antintytär. Gift 1737 med Anna Georgsdotter.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. H. Klemetti, Suomalaisia kirkonrakentajia 1600- ja 1700-luvuilla (1927); N. Lindfors, Timmermansämbetet i Åbo 1745−1808. Avhandling pro gradu vid Åbo Akademi (1952); L. Pettersson, Kirkkojen rakentaminen 1800-luvun alkukymmenillä. Ars. Suomen taide 4 (1989); L. Pet-tersson, Suomalainen puukirkko, Finnish wooden church (1989).