Johan Winter från Örebro var den förste föreståndaren för det boktryckeri i Åbo som biskop Johannes Gezelius d.ä. upprättade 1668. Tryckeriet blev en viktig utgivare av kyrklig litteratur och läroböcker.
Om Johan Winter är mycket litet känt före hans ankomst till Åbo. Efter att ha lämnat födelsestaden Örebro blev han 1646 gesäll hos Johan Vogel i tryckeriofficinen i Dorpat. Högst sannolikt lärde han redan då känna professorn i grekiska och österländska språk vid universitetet i Dorpat, Johannes Gezelius d.ä. Denne besökte mot slutet av 1640-talet flitigt officinen för att låta trycka sina läroböcker i grekiska och hebreiska. Winters befattning i Dorpat tog senast slut när tryckeriets verksamhet upphörde 1656 till följd av den ryska ockupationen av staden. Det är möjligt att han därefter företog den för boktryckare typiska peregrinationsresan till olika tryckerier, men det finns inga belägg för detta.
Då Johannes Gezelius inrättade sitt nya tryckeri i Åbo 1668, utnämnde han Winter till dess föreståndare. I avtalet som Winter undertecknade tillsammans med Gezelius förband han sig att svara både för utrustningen vid tryckeriet och för hela tryckningsarbetet. Biskopen lovade skaffa honom en bostad jämte ved. Både bostaden och tryckeriet var synbarligen belägna i Gezelius eget hus i närheten av domkyrkan, där biskopen bodde tills den egentliga biskopsgården stod färdig. Även de övriga anställda, lärgossar och gesäller, av vilka man till namnet bara känner en Johan Grelsson Humbla, bodde i samma hus. Winter erhöll i årslön 50 daler för övervakningen och skötseln av boktryckeriet, vartill han utlovades som särskild kompensation för sättningsarbetet sex daler kopparmynt per ark samt en extra ersättning för att få boktryckeriet i gång.
När tryckeriet 1674 började svara för tryckandet av de finskspråkiga kungliga förordningarna, såg Gezelius till att Winter blev kunglig boktryckare i Finland. Detta innebar vid sidan av anseendet och äran samma befrielse från stadsborgarnas skatter och pålagor som tillkom akademins boktryckare. Från och med 1684 förpliktades Winter även att till finska översätta böndagsplakaten och andra viktiga förordningar, för vilket han fick 60 daler silvermynt årligen. Hur väl Winter behärskade finska är inte känt, därför är det ovisst om han själv översatte förordningarna eller anställde en översättare. Men utgivningen av förordningarna på finska blev ett trumfkort för Gezelius i konkurrensen med det på 1680-talet grundade boktryckeriet i Viborg.
Stadsbranden i Åbo i maj 1681 skadade tryckeribyggnaden svårt, varför Winter med de övriga hushållen liksom tydligen också själva boktryckeriet i mars 1682 flyttade till ett hus på Fäbogatan.
Johan Winter var i stånd att trycka sina böcker med betydligt bättre utrustning än vad hans kolleger var tvungna att nöja sig med i akademins boktryckeri. Boktryckeriet låg Gezelius hjärta nära, och han före-faller att ha använt alla disponibla medel till att trycka och förlägga böcker samt till att anskaffa ny utrustning. Sålunda köptes till exempel hebreiska typer till Gezelius tryckeri betydligt tidigare än till akademins boktryckeri. Tidvis hände det även att man från Gezelius tryckeri lånade ut typer och dekorationsmaterial till det sämre försedda akademitryckeriet. Winter var också den första boktryckare i Finland som fick signera sina tryckalster med egna boktryckarmärken. Han använde åtminstone fyra vinjetter som kan betraktas som egentliga boktryckarmärken. Winter torde också hela tiden ha haft biträde av korrekturläsare i motsats till sina akademiska kolleger.
Biskopen såg till att det inte rådde någon som helst brist på arbete för boktryckaren. En stor del av trycksakerna bestod av religiös baslitteratur och läroböcker som Gezelius publicerade, men Winter tryckte också en hel del kungliga förordningar och arbeten för privatpersoner. Ibland hann han även bistå akademins boktryckeri när det hade svårt att hinna med det stora antalet doktorsavhandlingar. Det största tryckeriarbetet vid Gezelius tryckeri under Winters tid var den finskspråkiga Bibeln 1685, av vilken man tog en imponerande upplaga på 2000 exemplar. Allt som allt uppgår antalet av Winter tryckta publikationer till flera hundra.
Sedan Gezelius d.ä. dött 1690 övergick boktryckeriet i hans son Johannes Gezelius d.y:s ägo. Denne drevs inte av samma iver att trycka böcker som sin far. Tryckeriet fortsatte sin verksamhet, men nödåren under 1690-talet och stora nordiska kriget, som bröt ut 1700, minskade i avsevärd grad tryckeriets resurser. Winters energi var inte heller längre densamma, krafterna började sina. Han avled i september 1705.
Tuija Laine
Johan Carlsson Winter, född i Örebro, död i september 1705. Gift 1668 med Christina Ertwinsdotter Herweg.
PRODUKTION. P. Bromenius, Veneris klagan … Johann Carlsson Winter … j. Christina Eertwijns dotter Herweg. Stockholm (1688); C.H.P.L. Schertz-Gedicht, auff hochteitliches Ehren- und Freuden-Fest … Johann Carlsson Winter … Christina Erdwins T:gter Herweg … S.I. (1668); J. Thebelius, Alfwarsampt bröllops skämto til … Johann Carlssons Winters, brudgummens sampt … j. Christinae Ertwins dotters brudennes åhros och hedes dag (1668).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. C.-R. Gardberg, Boktryckeriet i Finland intill freden i Nystad (1948); T. Melander, Suomessa toimineille kirjanpainajille ennen v. 1809 sepitetyistä tilapääjulkaisuista, Suomi 101 (1942).