Anders Herman Chydenius var den tidningsman framom andra som formade de liberala ståndpunkterna under den politiska liberalismens storhetstid i Finland på 1860- och 1870-talen, då storfurstendömets statsrättsliga ställning trots flera censurhinder kunde debatteras i pressen. Som ledarskribent i Helsingfors Dagblad, för vilket han under dess sista år även var huvudredaktör, framstod han i första hand som en principfast teoretiker.
Anders Herman Chydenius växte upp i Helsingfors. Fadern, assessor Anders Johan Chydenius var överkommissarie i revisionsrätten och modern Sofie (f. Enbom) drev senare boktryckeriet J. Simelii Arfvingar. Efter studentexamen 1848 inledde A. H. Chydenius sina studier vid Kejserliga Alexanders-universitetets historisk-filologiska fakultet.
Under Krimkriget deltog Chydenius på Andersdagen 1855 i den famösa s.k. Tölömiddagen, en tidig yttring av politisk illojalitet i förhållande till det ryska riket. Chydenius hade vid detta tillfälle sällskap av några andra unga män som senare skulle gå under beteckningen ”dagbladsliberaler”. Studenterna hade utbringat skålar för härskarna i Rysslands fiendeländer och förhindrat uppförandet av kejsarhymnen. Till följd av denna opinionsyttring blev Chydenius och några andra i middagssällskapet temporärt relegerade från universitet.
Chydenius var 1862–1863 den första ordföranden för universitetets studentkår, men avgick i september 1863 i protest mot studentkårens beslut att i fackelprocession framföra sin hälsning till kejsaren och dessutom framföra fosterländska sånger till dennes ära. I enlighet med den åsikt som den konstitutionella minoriteten inom studentkåren förfäktade, ansåg Chydenius att man borde ha avvaktat kejsar Alexander II:s trontal och innehållet i detta.
Redan tidigt stod A. H. Chydenius håg till tidningsmannabanan. Han var under första hälften av 1850-talet redaktör för en fakultetstidning och tjänstgjorde samtidigt som dekanus sekreterare. Chydenius erbjöds 1855 av Theodor Sederholm posten som redaktör för Helsingfors Tidningars politiska avdelning, men han avböjde på grund av sina studier. Efter avlagd magisterexamen, vilken på grund av de ovan relaterade händelserna dröjde till 1857, företog Chydenius en lång utrikesresa, som utsträcktes till fem år. Förutom att han under dessa år förvärvade sig erfarenheter som journalist, fann han även en hustru i den danskfödda Lina Hagemann, som han gifte sig med 1858.
Chydenius fortsatte sin utbildning som tidningsman 1857–1860, först i Danmark och senare i Sverige, där han 1860 även var medarbetare i Göteborgs-Posten. Följande år knöt S. A. Hedlund honom till den ansedda Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning (GHT), där Chydenius författade ett tjugotal artiklar. Under sin utrikesvistelse knöt han även förbindelser med liberaler och skandinavister i Sverige och Danmark. Till dessa hörde bl.a. skalden Viktor Rydberg. Han höll sig à jour med händelserna i hemlandet genom en flitig brevväxling med sin yngre bror Johan Jakob Chydenius, som senare blev professor i kemi vid universitetet i Helsingfors.
Efter sin hemkomst våren 1862 erbjöds A. H. Chydenius plats som redaktör vid Helsingfors Dagblad, den liberala opinionens nya tidning och något av ett flaggskepp i dåtiden genom sin utgivningstäthet och redaktörernas antal. Han skulle koncentrera sig på utrikesavdelningen, vilken i någon mån hamnat i skymundan för det inrikespolitiska materialet. Chydenius antog erbjudandet och tillträdde i oktober 1862. Ända till september fortsatte han som GHT:s korrespondent i Finland. Senare ingick han också under 1864 i redaktionen för Litterär Tidskrift, vilken han tillsammans med sin bror och några andra liberala studentkamrater grundat föregående höst.
Chydenius låg tillsammans med Edvard Bergh och Robert Lagerborg bakom Helsingfors Dagblads politiska program av 1863. Chydenius författade bl.a. den omtalade programartikeln av den 1 juli 1863, vilken innehöll ungliberalernas alla centrala konstitutionella krav. Finlands ställning ”till vår nuvarande förbundsstat Ryssland” borde enligt Chydenius medföra samma rättigheter som en suverän stat ägde: egen handelsflagga, rätt till neutralitet och under vissa betingelser eget mynt, eget försvarsväsen o.s.v. Några dagar senare framförde Helsingfors Dagblad även kravet på motionsrätt för ständerna och periodiska lantdagar. Tidningen tog i juli och augusti genom Chydenius penna också ställning till andra centrala liberala reformkrav, som frågan om egen valuta och avskaffandet av censuren. Helsingfors Dagblad avslutade den 10 augusti 1863 sin serie av programmatiska artiklar med en av Chydenius skriven ledare, ”Finlands internationella ställning”.
I detta teoretiskt hållna inlägg utredde Chydenius grunderna för Finlands statsrättsliga ställning. Storfurstendömet hade vid lantdagen i Borgå 1809 erhållit en egen konstitution och egna lagar och var sålunda i gängse betydelse en suverän stat, om också förenat med Ryssland. Enligt Chydenius utgjorde föreningen en realunion och inte endast en personalunion med gemensam regent, men en realunion där landets internationella ställning inte explicit definierats. Denna olägenhet kunde avlägsnas genom att Finland tillerkändes neutral status i händelse av krig. I Litterär Tidskrifts provhäfte i september samma år utvecklade Chydenius dessa tankar i artikeln ”Finlands inträde i det politiska lifvet”. Han framhöll där att kronans, d.v.s. kejsarens, prerogativ att bestämma tidpunkten för lantdagens sammankallande de facto medfört att det statsrättsliga erkännandet av Finland i Borgå saknat praktisk betydelse. En stor diskrepans rådde mellan statsförfattningens bestämmelser och nationens ståndpunkt i både ”nationell utveckling och andlig utbildning”. När A. H. Chydenius någon gång signerade en redaktionell artikel använde han signaturen -s -n -s.
Som dagbladsliberal och tidningsman fick Chydenius också känna av censuren i form av ett pressåtal som enligt 1829 års förordning i efterhand riktades mot honom med anledning av en tvådelad artikel, ”Det nya presslagsförslaget” i februari 1864. Chydenius hade författat artikeln, som var osignerad, och åtal väcktes mot honom på anmodan av generalguvernören. Chydenius hävdade i artikeln att förslaget till ny presslag var dåligt och att det baserade sig på falska och osunda grundsatser. Han hoppades ändå att ständerna skulle godkänna förslaget, ty det var bättre än det rådande godtycket vid tidningsindragningar. Chydenius dömdes i juni 1864 i hovrätten till ett bötesstraff på 192 mark. Beloppet erlades dock av ”tidningens läsare”, synbarligen närstående meningsfränder.
Åren 1863–1883 var A. H. Chydenius anställd vid Helsingfors Dagblads redaktion som ledarskribent. Det var tidningens förste huvudredaktör Robert Lagerborg och Chydenius som tillsammans lyfte den till dess storhet på 1870-talet. Efter Lagerborg ledde Robert Castrén en kort tid Helsingfors Dagblad. Från och med hans frånfälle i augusti 1883 axlade Chydenius ansvaret som tidningens huvudredaktör fram till 1887. Det har sagts att han var den enda som var villig att åta sig denna ansvarsfulla uppgift. Språkpartiernas konsolidering på 1882 och 1885 års lantdagar splittrade dock den liberala rörelsen vid mitten av decenniet, och tidningen hamnade i en sjunkande upplagespiral av minskande prenumerant- och annonsintäkter. Med utgången av 1887 lades Helsingfors Dagblad på huvudredaktörens förslag ned som olönsam. Chydenius började därefter året därpå utge en egen tidning, kallad Dagbladet Tidning från Helsingfors. Bladet gick omkull redan efter tre månader.
I språkfrågan ansågs Chydenius av sin samtid vara finsksinnad och beskylldes av svekomanerna för att vara ”kryptofennoman”, ett omdöme som mest torde ha bottnat i hans idealistiska objektivitet i språkfrågan. Hans föregångare Lagerborg och Castrén hade mest fått ta emot hugg från fennomanernas sida, medan Chydenius speciellt utsattes för kritik från svensksinnat håll. Som teoretiker var han anhängare av laissez faire-liberalismen, och England var en förebild för honom i alla avseenden. I nationalekonomiska frågor var Manchesterskolan hans rättesnöre, i motsats till t.ex. fennomanerna, vilka tidigt tog avstånd från skolans ståndpunkter. Politiskt var Chydenius liberal och kunde närmast karaktäriseras som en engelsk ”whig”, men samtidigt i högsta grad en idealist och individualist. Han undertecknade sålunda inte det liberala partiets program 1880, trots att han tre år senare skulle komma att bli ledare för partiets språkrör. Enligt Chydenius åsikt skulle opinionen vara fri från partikularistisk organisation. Ändå var han i mitten av 1880-talet en av de varmaste förespråkarna för grundandet av ett liberalt centerparti. Men som opinionsbildare var han alltför teoretiskt lagd för att tilltala en bredare allmänhet.
Chydenius far, assessor Anders Johan Chydenius hade 1858 förvärvat det anrika boktryckeriet J. Simelii Arvingar i huvudstaden. På denna officin trycktes bl.a. landets officiella organ, Finlands Allmänna Tidning. Efter assessorns död 1865 övertog änkan Sofie Chydenius ansvaret för boktryckeriet, som ägdes av det oskiftade dödsboet med A. H. Chydenius som ägare jämte hans mor och två syskon, brodern Johan Jakob och systern Emilia Augusta. Tryckerirörelsen drevs i oskiftat bo ända till 1876, då A. H. Chydenius formellt övertog ansvaret för rörelsen även om modern i praktiken behöll ledningen i sin fasta hand ända till sin död 1886. Följande år ombildades tryckeriet till ett aktiebolag med de tre syskonen Chydenius som ägare och med systern Emilia som disponent.
Chydenius deltog i lantdagarna 1877–1888 som representant för Helsingfors i borgarståndet. Vid samtliga dessa ständermöten var han medlem av allmänna besvärsutskottet. Hans mest betydande initiativ var försöket att med en ständerlag lösa språkfrågan, men hans petition förblev resultatlös. Efter att hans egen tidning gått omkull drog han sig tillbaka från tidningsmannabanan och undervisade 1889–1891 i nationalekonomi vid Polytekniska institutet i Helsingfors. År 1891 drabbades han av ett slaganfall och förlamades. Han avled i Helsingfors 1896 knappt 63 år gammal. Werner Söderhjelm yrkade efter Chydenius död på att en samling av dennes ”utomordentligt talrika tidningsuppsatser” borde utges i bokform. Så skedde dessvärre aldrig.
Lars-Folke Landgrén
Anders Herman Chydenius, född 1.7.1833 i Helsingfors, död 3.6.1896 i Helsingfors. Föräldrar överkommissarien i allmänna revisionsrätten Anders Johan Chydenius och boktryckeridirektören Margareta Sofia (Sofie) Enbom. Gift 1858 med Karoline (Lina) Frederikke Hagemann.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. C.-R. Gardberg, Boktryckeriet i Finland I–III (1948–1973); M. Klinge, Kansalaismielen synty (1968); M. Klinge et al., Kejserliga Alexanders-universitetet 1809–1917 (1989); L.-F. Landgrén, Från stormakt till nedläggelse. Helsingfors Dagblad på 1880-talet (licentiatavhandling, Helsingfors universitet, 1982); L.-F. Landgrén, För frihet och framåtskridande. Helsingfors Dagblads etableringsskede 1862–1864 (1995); L.-F. Landgrén, J. Simelii Arvingar – En boktryckardynasti i Helsingfors. Genos 1/2001; L.-F. Landgrén, The book printing industry in independent Finland (1996); A.V. Nylander, Några dokument rörande Simelii Arvingars Boktryckeri 1818–1918 (1918); Suomen lehdistön historia I. Red. P. Tommila (1988).
BILDKÄLLA. Chydenius, Anders Herman. Foto: Ateljé Unna & Höffert. SLS/Historiska och litteraturhistoriska arkivet.