CASTRÉN, Robert


(1851–1883)


Publicist, historiker


Robert Castrén blev känd som en liberal och ryskfientlig lantdags- och tidningsman. Han var huvudredaktör för landets ledande dagstidning, Helsingfors Dagblad, men avled tidigt, bara 32 år gammal. Castrén hade studerat historia och ägnade sig i sina historiska uppsatser åt frågan om Finlands förhållande till Ryssland.

 

Robert Castrén föddes i en kultursläkt, där fadern, professor Matthias Alexander Castrén hörde till den så kallade stora generationens män tillsammans med bl.a. Runeberg, Snellman och Lönnrot. Hans mor, Natalia Tengström, var dotter till J. J. Tengström och dotterdotter till biskopen i Åbo Jacob Tengström. Efter faderns död växte Robert upp i ett hushåll med tre kvinnor, alla änkor till professorer: modern Natalia, mostern Sofi Kellgren och deras styvmor Carolina Tengström. Till familjen hörde senare även barnen Johan Jakob och Johanna Tikkanen. I hemmet stiftade Robert Castrén under uppväxtåren bekantskap med bl.a. J. V. Snellman och hans familj samt med familjen Runeberg. Snellman hade friat till Sofi Tengström, och Carolina Tengström var å sin sida syster till J. L. Runebergs hustru Fredrika. Till familjeumgänget hörde även familjerna Lagus, Chydenius, Bergbom, Nervander och Borgström.


 

Robert Castrén gick i Helsingfors lyceum och inskrevs efter avslutad skolgång och avlagd studentexamen 1868 vid universitetet, där han ägnade sig åt studier i Finlands historia. Han blev filosofie kandidat 1873, började därefter studera juridik och avlade 1879 jurisutriusquekandidatexamen. Under studietiden gjorde Castrén sommaren 1871 en resa till Sverige, Norge och Danmark, som kom att få en stor betydelse för hans framtida val av levnadsbana. Huvudredaktören för Helsingfors Dagblad, Robert Lagerborg, bad nämligen vid ett senare tillfälle Castrén om ett reportage från kappseglingarna vid Skallerhamn. Reportaget övertygade Lagerborg om att hans unge namne var en kraft att räkna med på den publicistiska banan, och han rekryterade honom omgående till tidningens medarbetarkår.


 

Helsingfors Dagblad, grundat 1861, var landets största tidning och hade 1871 blivit den första sjudagarstidningen i Norden. Robert Lagerborg värderade högt sin begåvade unge skyddsling. Robert Castrén skrev från 1872 regelbundet artiklar i tidningen, och röjde i dem en konstitutionell och utpräglat antirysk hållning. Under senare utrikesresor, till Tyskland och Schweiz 1873, till det nordiska studentmötet i Uppsala 1875 och till Paris vintern 1875–1876, samt ånyo till universitetets jubelfest i Uppsala hösten 1877 skrev han också flitigt korrespondenser och brev till tidningen. Vännen Emil von Qvanten, som tillhörde de så kallade finska emigranternas krets i Stockholm, engagerade honom redan 1874 som finländsk korrespondent för Aftonbladet. Castrén deltog i grundandet av Finsk Tidskrift 1876 och ingick i dess redaktion fram till sin död. Han var även medarbetare i Juridiska Föreningens Tidskrift.


 

Som historiker sysslade Castrén främst med frågor om förhållandet mellan Finland och Ryssland, bl.a. lade han 1879 fram en undersökning om Finska deputationen 1808–1809. Åren 1881–1882 utgav han den första delen av Skildringar i Finlands nyare historia, som behandlade de första åren av autonomins tid. Redan 1876 tog han del i debatten kring Finlands ”tacksamhetsskuld” till Sverige, vilken kraftigt förnekades av bl.a. Yrjö Koskinen. Den sistnämnde hade även kallat M. A. Castrén för fennoman i ordets då aktuella betydelse, vilket genast förnekades av släkten. Robert Castrén ansåg Yrjö Koskinens uttalande vara ”det mest ryssvänliga uttalande” han påträffat. Han ansåg det också viktigt att värna sin fars minne för all beblandning med ungfennomanerna.


 

På hemväg från Paris våren 1876 stannade Castrén en månad i Ems, en av Tysklands mest berömda badorter. Där läste han in sig i myntfrågan, och fick omedelbart efter sin hemkomst sommaren 1876 uppdraget som sekreterare i den så kallade myntkommittén, där han stiftade bekantskap med kommittémedlemmen professor Leopold Mechelin. Därefter var Castrén sekreterare i värnpliktsutskottet vid 1877–1878 års lantdag, i skattekommittén 1879 samt i länsrepresentationskommittén 1881. I dessa kommittéer var han på samma linje som dagbladsliberalerna och stödde bl.a. den allmänna värnplikten. År 1882 blev Robert Castrén invald i borgarståndet vid lantdagen, där han representerade Nykarleby och tillhörde den liberala grupperingen. Han utsågs trots sin ungdom till medlem av beviljningsutskottet och var också suppleant i statsutskottet.


 

Sommaren 1877 grundade Robert Castrén en diskussionsklubb för politiska spörsmål som fick namnet G. V., en förkortning för Grundlagens vänner. Våren 1879 ombildades denna liberala klubb till LXI, eller Sextioettan, anspelande på liberalernas kamp mot januariutskottet våren 1861 inför den förestående lantdagen 1863. Förutom liberalerna tillhörde också andra konstitutionellt tänkande personer sällskapet, bl.a. de svensksinnade Axel Lille, V. M. von Born och C. G. Estlander. Robert Castrén tillhörde liksom Robert Lagerborg och Leo Mechelin tillskyndarna av det liberala partiets program, som publicerades den 5 december 1880 och omedelbart fick skarp kritik av främst J. V. Snellman. På en utrikesresa till Europa våren 1881, strax efter mordet på Alexander II, fick Castrén information om den begynnande nationalismen i Ryssland, vilket stärkte honom i hans antiryska övertygelse.


 

I början av 1880-talet återupptog Robert Castrén arbetet på sin doktorsavhandling om Finlands senat, men ödet ville annorlunda. Efter Robert Lagerborgs död sommaren 1882 blev Robert Castrén enhälligt utsedd till Lagerborgs efterträdare som huvudredaktör för Helsingfors Dagblad, landets ledande tidning. Under hans ledning bibehöll tidningen sin politiska linje. I liberal anda sökte Helsingfors Dagblad främja politisk frihet och nationell självbestämmanderätt. Castrén tog också driftigt itu med det praktiska, och omorganiserade redaktionsarbetet. Han begav sig i detta syfte på en längre resa till Europas huvudstäder, där han dels värvade korrespondenter till tidningen, dels tog intryck av det kontinentala tidningsarbetet. Helsing­fors Dagblads framtid syntes sålunda ljus. Men sensommaren 1883 avled Robert Castrén plötsligt i akut blindtarmsinflammation i sitt hem på Degerö. Han var då endast 32 år gammal.


 

Lars-Folke Landgrén


 

Robert Castrén, född 16.8.1851 i Helsingfors, död 30.8.1883 på Degerö. Föräldrar professorn Matthias Alexander Castrén och Lovisa Natalia Tengström. Gift 1877 med Charlotta (Lottie) Pipping.


 

PRODUKTION. Finska deputationen 1808–1809 (1879); Skildringar ur Finlands nyare historia I (1881–1882).


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. G. Castrén, Robert Castrén. En representant för liberalismen i Finland (1949); L.-F. Landgrén, Från stormakt till nedläggelse. Helsingfors Dagblad på 1800-talet (licentiat­avhandling, Historiska institutionen, Helsingfors universitet, 1982); L. Landgrén, Kieli ja aate. Politisoituva sanomalehdistö 1860–1889. Suomen lehdistön historia I (1988); A. Mörne, Liberalismens genombrott i den finländska pressen (1930); J. Numminen, G. V. – LXI – K. Pieniä palasia liberaalisen liikkeemme historiasta. Historiallinen Aikakauskirja 1950.


 

BILDKÄLLA. Castrén, Robert. Foto: Ateljé Maths Hansen. SLS/Historiska och litteraturhistoriska arkivet.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4663-1416928957269

 

Upp