LAGERBORG, Robert


(1835–1882)


Gardesofficer, publicist, lantdagsman


Robert Lagerborg inledde sin bana som militär. Som officer sökte han sig till liberala kretsar av reformivrare, först i Ryssland och sedan i Finland. Han spelade från första början en ledande roll som publicist när en liberal tidningspress uppstod i Finland i början av 1860-talet. Lagerborg hörde till liberalismens främsta förkämpar både vid lantdagarna och i Helsingfors Dagblad, till vars ledande krafter han tillhörde från tidningens grundande till sin död.

 

Robert Lagerborg var född i Uleåborg och son till guvernören i länet. Han genomgick kadettskolan i Fredrikshamn, varifrån han utexaminerades som kursens primus 1854. Under Krimkriget tjänstgjorde Lagerborg vid ett litauiskt livgardesregemente och avancerade till underlöjtnant. Han deltog i Alexander II:s kröning i Moskva och fick kontakt med de reformvänliga kretsarna i Ryssland. Han överflyttades 1856 till Finska skarpskyttebataljonen och befordrades till löjtnant. Efter sin återkomst till Finland var han bl.a. med om att grunda Frivilliga brandkåren i Helsingfors.


 

Lagerborg fick 1861 avsked med kaptens rang från undervisningsbataljonen vid Finska gardet, där han fungerat som stabskapten. Han tog detta steg för att kunna ansluta sig till den liberala oppositionen i dess kamp mot det s.k. januariutskottet, ett ifrågasatt ”icke-konstitutionellt” organ som sammanträdde i januari 1862 för att förbereda ett sammankallande av Finlands lantdag, det första ständermötet i storfurstendömet.


 

Lagerborg fick tidigt upp ögonen för tidningspressens roll som opinionsbildare. När det politiska tövädret i slutet av 1850-talet tillät grundandet av nya tidningar tillkom den liberala tidningen Papperslyktan (1859–1861) med magister August Schauman som redaktör och ansvarig utgivare. Det sista utgivningsåret 1861, då Schauman övertog redaktörskapet för landets ledande tidning Helsingfors Tidningar,­ fungerade Lagerborg tillsammans med jur.kand. Edvard Bergh som redaktör. I Papperslyktan drogs linjerna upp för den liberala opinionen i språk- och nationalitetsfrågorna. Till innehållet var tidningen aktuell och till språket djärv. Lagerborg författade också några biografier över 1808 års krigare, vilka först publicerades i Papperslyktan och där­efter under titeln Porträtter till Fänrik Ståls Sägner utkom i två delar åren 1862 och 1868. Författarens namn var inte utsatt, men ryktet att det var Lagerborg spred sig snabbt. Det ändrade censurklimatet under 1861 års lopp möjliggjorde också att en artikel ”Några historiska minnen” av signaturen Rolf (Robert Lagerborg), som censuren strukit i april, kunde publiceras i Papperslyktans allra sista nummer av den 30 december 1861. Då upptogs de bägge redaktörernas tid redan av det nygrundade Helsingfors Dagblad, vars första provnummer utsänts den 16 november 1861.


 

Robert Lagerborg blev redaktionssekreterare vid Helsingfors Dagblad vid starten 1862, en post som han innehade tills han 1865 ersatte Bergh som tidningens huvudredaktör. Han skötte de dagliga redaktionsrutinerna, vilket innebar att han ansvarade för att redaktionsarbetet löpte. Han hade också ensam hand om hela nyhetsavdelningen. Som stilist var han klar och redig. Helsingfors Dagblads storhetstid på 1870-talet, då tidningen blev landets mest spridda organ och 1871 Nordens första sjudagarstidning, var främst den dåvarande huvudredaktören Lagerborgs förtjänst. Enligt stipulationerna i 1865 års tryckfrihetslag fungerade han också som tidningens ansvarige redaktör och var ordförande i tidningsbolagets styrelse. Han blev 1878 en av Helsingfors Dagblads sex delägare tillsammans med bl.a. Leo Mechelin och A. H. Chydenius. Trots sin position som landets ledande opinionsorgan var Helsingfors Dagblads ekonomiska ställning svag och Lagerborgs bror, affärsmannen Alexander Wilhelm Lagerborg tvingades flera gånger träda in med lån.


 

Robert Lagerborg utformade tillsammans med Chydenius de flesta av de stora redaktionella artiklarna våren och sommaren 1863, där Helsingfors Dagblad utformade sitt konstitutionella program inför den stundande lantdagen. De centrala kraven var ”konstitution, nationalitet och pressfrihet”. Tidningens ledare den 15 april 1863 var skriven av Lagerborg och Bergh, och trots att den saknade egentlig rubrik var innehållet desto mera sprängladdat. Redaktionen proklamerade som sin ståndpunkt att Finland borde göras neutralt i händelse av krig, ty landet utgjorde Rysslands mest sårbara punkt. Finlands handelsflotta borde även omfattas av denna neutralitet. Senare samma vår och sommar talade tidningen ytterligare för periodiska lantdagar, motionsrätt, full skattebeviljningsrätt och finanskontroll för ständerna, eget myntväsen, egen handelsflagga, avskaffande av censurväsendet samt framlade även sin syn på Finlands förhållande till Ryssland. Representationsreformen i Sverige utgjorde modell för liberalerna, och Lagerborg skrev i ett brev till Harald Wieselgren, redaktör för Ny Illustrerad Tidning i Stockholm, att ”Vi hafva med glädje tömt en skål för Edert representationsförslag och i andanom sett ett dylikt förverkligadt äfven hos oss.”


 

Lagerborg hörde, som en av dagbladsliberalernas ledare, till liberalismens främsta förkämpar både i Helsingfors Dagblads spalter och vid lantdagarna, där han som huvudman för sin ätt inom ridderskapet och adeln deltog i samtliga ständermöten 1863–1882. Han var den enda medlem av Helsingfors Dagblads redaktion som deltog i lantdagen 1863–1864, där han också var ledamot av besvärsutskottet. På sin sista lantdag 1882 var han medlem av bankutskottet. Därmed erhöll han informationer från de pågående förhandlingarna, vilka tidningen sedan använde i sin rapportering. Lagerborg var vid sidan av Mechelin en av de främsta tillskyndarna av värnpliktslagen 1878 och deltog även tillsammans med Mechelin och Robert Castrén i utarbetandet av det liberala partiets program 1880. Som liberal försvarade Lagerborg frihandel, näringsfrihet, religionsfrihet och darwinism. Han var indifferent i språk- och nationalitetsfrågorna, eftersom han i likhet med de flesta andra av de svenskspråkiga ungliberalerna närmast betraktade språket som ett kommunikationsmedel. Därmed ivrade han inte för finsksinnet, vilket förskaffade honom politiska motståndare i det fennomanska partiets läger. Efter kommunalreformens införande invaldes han även 1876 till medlem av Helsingfors första stadsfullmäktige.


 

Robert Lagerborg insjuknade 1882 i bencancer och avled i november samma år endast 46 år gammal. Han fick en ståtlig begravning, där den nyutnämnde senatorn Leopold Mechelin höll griftetalet. Lagerborg var, enligt Jac. Ahrenberg, öppen och glad och som person var han omtyckt av alla, även av sina politiska motståndare. Han efterträddes som Helsingfors Dagblads huvudredaktör av Robert Castrén.


 

Lars-Folke Landgrén


 

Robert Olof Lagerborg, född 24.11.1835 i Uleåborg, död 5.11.1882 i Helsingfors. Föräldrar guvernören i Uleåborgs län, överste Robert Wilhelm Lagerborg och Carolina Sofia Margareta Virgin. Gift 1867 med Carolina Lovisa Constance Furuhjelm.


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. J. Ahrenberg, Människor som jag känt III (1908); L. Landgren, Från stormakt till nedläggelse. Helsingfors Dagblad på 1880-talet (licentiatavhandling, Helsingfors universitet 1982); L.-F. Landgren, För frihet och framåtskridande. Helsingfors Dagblads etablerings­skede 1861–1864 (1995); L. Landgren, Kieli ja aate – ­politisoituva sanomalehdistö 1860–1889. Suomen lehdistön historia I, Red. P. Tommila (1988).


 

BILDKÄLLA. Lagerborg, Robert. SLS/Historiska och litteraturhistoriska arkivet.

 

BLF original
Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5220-1416928957826

 

Upp