Alina Frasa var en av de första ballerinorna i Finland. Den beundrade barnstjärnan i ett kringresande teatersällskap växte upp till en uppskattad danslärare. Alina Frasas banbrytande verksamhet inom dansen fortgick i nästan femtio år.
Då Alina Frasa som ung bosatte sig i Finland var det en stor händelse, som det skrevs och pratades mycket om. I september 1846 anlände hon till Åbo från Riga tillsammans med ett sällskap bestående av bland andra den genuesiske balettmästaren Domenico Rossetti och hans fru Johanna (Jeanne) Frasa. Bland de övriga fullvuxna i sällskapet fanns Johannas son, vaxkabinettsinnehavaren Frans Peter Frasa och den danska musikern Christian Petter Breda som var gift med dottern Benedicta. Åtminstone sex barn medföljde, vilkas efternamn var antingen Anderlé eller Ferla. Programmet bestod i huvudsak av dansnummer som uppfördes enligt Rossettis komposition. Det var fråga om ett slags barnbalett, där den lilla Alina hade huvudrollen. Förutom baletten bidrog vaxkabinettet till deras utkomst.
Det fanns i sig inget speciellt i sällskapets verksamhet, motsvarande underhållning erbjöds av andra turnerande trupper. Det var den tolvåriga Alinas solonummer som väckte uppmärksamhet, och som framfördes även under mellanakterna på teatern. Flickan framstod som förtjusande och hennes färdigheter i dans som förvånansvärt goda. Hon blev utan tvivel sällskapets huvudstjärna; de övriga fungerade främst som medarbetare, statister. Pressen i Åbo ställde sig dock kritisk till att minderåriga uppträdde i roller avsedda för vuxna; de ansågs inte ha naturliga förutsättningar för det.
Även i Helsingfors riktades uppmärksamheten mot Alina Frasa och hon ansågs vara en liten Maria Taglioni – namnet som vid denna tid representerade danskonsten på sin höjd i Helsingforspublikens ögon. Alina Frasa fick ett översvallande mottagande av publiken och det fanns risk för att populariteten skulle skämma bort flickan och förstöra henne. Balettmästaren Rossetti arrangerade också danskurser för huvudstadsborna, varvid man uppmärksammade hans förmåga att undervisa, en omständighet som Alinas programnummer också vittnade om. Uppenbarligen verkade Alina som balettmästarens effektiva assistent. Besöket i Helsingfors lyckades i det stora hela bra och vid årsskiftet 1846–1847 uppträdde sällskapet i Viborg. På vårsidan anlände man till S:t Petersburg, som naturligtvis utgjorde en viktig riktpunkt för truppen.
I något skede skildes balettmästaren Rossettis och familjen Frasas vägar och Rossetti fortsatte sin karriär i det okända. Familjen Frasa å sin sida bosatte sig i Borgå där C. P. Breda fick anställning som kapellmästare. Även vaxkabinettet förankrades för en tid i staden och man arrangerade danskurser. Formellt var det Johanna Frasa som svarade för undervisningen, men i praktiken överfördes ansvaret gradvis på Alina Frasa. Anmärkningsvärt är att också balett, om man så ville, inkluderades i undervisningsprogrammet, och så började konstdansen att långsamt få fotfäste i Finland. Från och med 1847 användes Alina Frasas namn när man annonserade danskurserna. Hon lyckades alldeles utmärkt och fick eleverna med sig även i krävande prestationer. Också Breda blev populär bland stadsborna som ackompanjatör vid kurserna. Invigningen av Borgå teaterhus i december 1847 får ses som en viktig händelse, då Breda med sina musiker svarade för musiken och Alina Frasa dansade på scenen.
Alina Frasa klarade sig inte enbart genom att tjäna Borgåborna. I maj 1848 anordnade hon en danskurs i Tavastehus och i juni började hon uppträda på Tölö värdshus i Helsingfors. Detta väckte uppseende eftersom den unga dansösens charm kontrasterade mot den mycket äldre, härdade och ofta sannolikt berusade publiken. Zacharias Topelius upprördes i Helsingfors Tidningar, i sin ”Correspondance från Helsingfors”, över situationen. Den oskuldsfulla flickans talanger berättigade henne till en bättre miljö och eventuellt till en lysande framtid. Av kulturhistoriskt värde är kanske uppgiften, att också Aleksis Kivi rörd följde restaurangföreställningarna och att Alinas sjaldans fick en plats i författarens produktion.
Alina Frasa reste till S:t Petersburg 1849 och hade där möjlighet att ytterligare förkovra sig under sakkunnig ledning. Snart spreds dock ett rykte att dansösen hade avlidit i kolera. Så illa var det inte, men hennes tillgångar var uppenbarligen slut och nu inleddes försöken att trygga en bättre framtid för henne. Kampanjen antog rörande former och egendomliga proportioner. Anders Ramsay har i sina memoarer redogjort för historierna: Alina Frasa sades redan som barn ha förts bort med våld från en slottsliknande omgivning, hos familjen Frasa fick hon sedan smaka riset och svälta. På grund av detta hade sällskapets ledare fängslats, men han hade vägrat att ens på sin dödsbädd berätta något om flickans bakgrund. Guvernören Johan Mauritz Nordenstam ledde undersökningarna och så småningom fick myndigheterna reda på att flickans riktiga namn var Helena Anderlé och att hon kom från Reichenhall i Bayern.
Verkligheten var mera prosaisk än sägnen, vilket J. V. Lehtonen påvisade i sin biografi över Aleksis Kivi. Den fattiga modern hade frivilligt gett bort sin dotter till familjen Frasa, det vill säga händelsen motsvarade en rätt så vedertagen praxis bland artisterna. Ett nytt arrangemang som fick officiellt godkännande var då Alina Frasa 1851 blev änkefru Maria Helena Tammelins fosterdotter. I januari 1852 beviljades hon finskt medborgarskap. Alina avstod inte från namnet Frasa, vilket tyder på att bemötandet i hennes första fostrarfamilj inte varit bryskare än vad som var vanligt. Beslutet påverkades förmodligen också av att Alina Frasa var ett namn på publikens läppar och därmed hade ett rent marknadsvärde. Hon fortsatte ihärdigt att anordna danskurser och speciellt i Helsingfors registrerades en stor mängd nöjda elever.
Bortsett från några mellanår fortsatte Alina Frasa med dansundervisningen nästan fram till sin död, alltså i närmare ett halvt sekel. Kurserna förde henne till flertalet landsortsstäder i Finland, varför ett stort antal stela finländare har fått ta del av hennes handledning i ett smidigt och dansant uppförande. Det är skäl att värdesätta hennes insats, eftersom dansen var central i allt umgänge under 1800-talet. Alina Frasa var en banbrytare som konstdansare och balettdansös. Hon gifte sig 1865 med köpman Johan Robert Ahrenius, men kallade sig fortfarande Frasa i offentligheten.
Sven Hirn
Helena Anderlé, fr.o.m.1865 Ahrenius, konstnärsnamn Alina Frasa. Född 25.1.1834 i Reichenhall i Bayern, död 31.5.1899 i Helsingfors. Gift 1865 med köpmannen Johan Robert Ahrenius.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. S. Hirn, Våra danspedagoger och dansnöjen (1982); J. V. Lehtonen, Nurmijärven poika (1934); A. Ramsay, Från barnaår till silfverhår II (1905).
BILDKÄLLA. Frasa, Alina. Foto: Ateljé C. A. Hårdh. Museiverket.