Bertel Jung gjorde en lång karriär som arkitekt, stadsplanerare, arkitekturskribent och opinionsbildare. Vid sidan om Lars Sonck och något senare, Eliel Saarinen, införde han nya internationella ideal för stadsplanering och stadsbyggnad. Som stadsplanerare var Jung en av de främsta och blev Helsingfors och samtidigt Finlands, första stadsplanearkitekt 1908. Dessutom var han en skicklig och flitig skribent i frågor om arkitektur och stadsplanering.
Efter sin arkitektexamen 1895 studerade Bertel Jung konstsnideri i Berlin under ett år. Han inledde sin arkitektbana 1897 på sin gode vän Lars Soncks byrå. Därefter arbetade han en tid på studiekamraten Karl Hård af Segerstads byrå och grundade 1898 ett eget kontor tillsammans med Waldemar Andersin (1870–1921) och Oscar Bomanson (1872–1946). Andersin flyttade till Förenta staterna 1903, men arkitektbyrån Jung & Bomanson fortsatte sin verksamhet fram till 1913. Jung var stadsplanearkitekt i Helsingfors 1908–1916 och innehade sedan motsvarande befattning vid Brändö villastad fram till 1919. Från 1919 till 1925 arbetade han i Åbo, först vid Ab Åbo Transitohamn och Åbo stad och 1923–1924 som stadsplanearkitekt. Därefter grundade han arkitektbyrån Jung & Jung tillsammans med sin yngre bror Valter Jung. Arkitektbyråns verksamhet upphörde 1946, det år då både Bertel och Valter avled.
Bertel Jung var en skicklig arkitekt och tecknare, och han undervisade också i teckning vid Polytekniska institutet 1901–1902. Hans förslag till stationshus i Viborg vann med motiveringen att ritningen var fulländad (dock kom huset att byggas av andrapristagaren Eliel Saarinen och hans kompanjon Herman Gesellius). Till en början ritade Jung i huvudsak bostadshus, villor och skolor innan han blev stadsplanearkitekt på heltid. Under 1930-talet gjorde arkitektbyrån Jung & Jung ritningarna till flera stora byggnader i Helsingfors, bl.a. hotell Torni (1928–1931), vars höga torn krävde dispens, A. Ahlströms affärshus vid Södra Esplanaden (1937) och Finska Gummifabrikens kontorshus vid Järnvägstorget (1941). Arkitektbyrån Andersin, Jung och Bomanson deltog vid sekelskiftet flitigt och med framgång i arkitekturtävlingar, men förstapriserna var få. I en tävling om Julius Tallbergs hus på Skatudden fick Jung och Hård af Segerstad tredje pris medan första och andra pris gick till den nygrundade arkitektbyrån Gesellius, Lindgren & Saarinen. Jung och Bomanson fick också ett av fyra jämbördiga pris i tävlingen om försäkringsbolaget Pohjolas hus 1899, men Gesellius, Lindgren, Saarinen fick uppdraget att rita fasaderna. Följande år förlorade Andersin, Jung och Bomanson knappt till sin lärare Gustaf Nyström i tävlingen om Åbo konstmuseum och ritskola. I tävlingen om nationalmuseum 1901–1902, där Gesellius, Lindgren & Saarinen igen stod för det vinnande förslaget, fick gruppen Bomanson, Jung och Harald Neovius fjärde pris för sitt förslag vars rumsdisposition juryn ansåg vara särskilt lyckad. Först 1907 fick Jung & Bomanson första pris i en tävling som gällde Berghälls folkskola i Helsingfors.
I de fastigheter som Jung ritade tillsammans med olika kompanjoner från 1897 avspeglas arkitekturens snabba utveckling. Tillsammans med Karl Hård af Segerstad ritade Jung två bostadshus i Helsingfors, fastighetsbolaget Helios hus (Fredsgatan 13) och Kihlmanska huset (Högbergsgatan 19), bägge med tegel som huvudsakligt fasadmaterial. Andersin, Jung och Bomanson ritade 1898 Commerce, ett affärs- och bostadshus i Tammerfors och några bostadshus i Helsingfors. De präglas av tidens krav på äkta material, en personlig och konstnärlig utformning och stram ändamålsenlighet. Historiserande drag skulle undvikas, och byggnadens förhållande till omgivningen och rumsdispositionen ställdes främst i planeringsprocessen.
Jung var en erkänt skicklig och flitig skribent som enligt egen uppgift gärna skrev tillfällighetsvers. Han ansåg det viktigt att det fördes en diskussion om arkitekturen och deltog själv i diskussionen på många sätt. Jung började skriva i Teknikern 1899. Tillsammans med Nils Wasastjerna var han 1900–1901 redaktör för tidningens avdelning för arkitektur och konstindustri, som var den första av sitt slag i Finland och betydelsefull också därför att den innehöll exceptionellt mycket öppen arkitekturkritik och debatt. Jung skrev också i Tekniska Föreningens i Finland förhandlingar och hörde till tidskriftens fasta medarbetare. När tidskriftens separata arkitekturavdelning Arkitekten grundades, blev Jung tidskriftens första chefredaktör 1903–1905. Jung publicerade ett sextiotal artiklar i olika facktidskrifter fram till 1916. Under sin tid som stadsplanearkitekt för Brändö ville han utveckla villastadens tidning till en stadsplaneringstidskrift, men planerna förverkligades inte. Under sina sista levnadsår färdigtställde Jung vännen Guss Mattssons brevsamling för publicering.
De tankar som Jung gav uttryck för i sina artiklar stämde överens med hans praktiska arkitektarbete. Hans föredrag om arkitekturens nya riktningar i Finland och utomlands publicerades i Tekniska Föreningens tidskrift 1901. Hans redogörelse för tidens arkitektur överträffades inte på lång tid vare sig av hans samtida eller av senare forskare. Bland utländska arkitekturskribenter beundrade Jung särskilt belgaren Henry van de Velde och österrikaren Otto Wagner. Arkitekturens kärna var enligt hans åsikt strävan efter sanning och ändamålsenlighet. Byggnadens yttre skulle troget återge dess väsen, användning och rumsdisposition t.o.m. på symmetrins bekostnad. Formen skulle bestämmas av material och användningsändamål. Jung undvek alla ytterligheter, både i fråga om stil och om estetiserande. Han förhöll sig positiv till markeringen av det nationella vid sekelskiftet men accepterade inte tvångsmässiga försök att skapa en särskild nationell stil.
Utgående från sina artiklar kan Jung karaktäriseras som en arkitekturrealist. Senare kom han att kritiskt granska också vissa estetiserande drag hos den egentliga funktionalismen. År 1930 skrev han en ofta citerad artikel om funktionalismen, där han kritiserade stilens förkonstling. Han frågade varför man räddhågat måste dölja konstruktionen och låta tunga murar, åtminstone skenbart, vila direkt på tunt glas. Hans deklarerade uppfattning, att ett konstverk inte skulle vara ett underverk och att arkitekten inte fick vara illusionist, måste tolkas i ljuset av hans livslånga arkitektoniska principer, inte nödvändigtvis som konservatism hos den då närmare 60-åriga arkitekten.
Jungs intresse för stadsbyggnadskonsten väcktes tidigt. Han och Lars Sonck var de första i Finland som intresserade sig för österrikaren Camillo Sittes tankar och de tyska stadsplaneringsidéerna. Målet var att bryta den klassicistiska stadsplanetraditionen, som betonade regelbundenhet, och söka inspiration i de centraleuropeiska medeltidsstäderna. Också omgivningens former skulle respekteras. Stadsplanering var en konstform som skulle utövas av arkitekter och inte ingenjörer, vilket var praxis vid slutet av 1800-talet. Att göra stadsplaneringen till arkitekternas uppgift var ett viktigt mål för Jung. Planläggning måste vara stadsplanering, vilket innebar utarbetandet av utvecklingsplaner som sträckte sig långt in i framtiden. Villastädernas framväxt var också en fråga som Jung ansåg vara viktig. Han deltog i planeringen av Mejlans villastad 1900–1902, som inte byggdes, och grundandet av Brändö villastad 1907.
Tillsammans med Lars Sonck och Valter Thomé deltog Jung i den första stadsplanetävlingen som ordnades i Finland 1898–1899. Tävlingen gällde en stadsplan för Tölö. Deras förslag fick tredje pris och arkitektgruppen inbjöds att delta i den nya tävling som hölls 1900, men den resulterade inte i något uppdrag. Den lovande inledningen följdes av många första pris och godkända planer. Tillsammans med Andersin och Bomanson vann Jung tävlingen om stadsplan för stadsdelarna Niirala och Haapaniemi i Kuopio 1900, och 1901 gjorde han en planändring för sin födelsestad Jakobstad som godkändes. Jung och Bomanson delade 1902 första pris med Sonck i en tävling om stadsplan för Pyynikki i Tammerfors, och 1908 ritade Jung en ny stadsplan för Uleåborg. Som stadsplanearkitekt i Helsingfors koncentrerade sig Bertel Jung först på detaljplaneringen av Främre Tölö och bl.a. planläggningen av Mejlans. Samtidigt arbetade han med en generalplan för Helsingfors som publicerades 1911. Bl.a. tillkomsten av Centralparken, som första gången finns inritad i generalplanen, anses vara Jungs förtjänst. Generalplanen påverkade också Eliel Saarinens utformning av planen för Munksnäs–Haga (1915). Senare samarbetade Jung och Saarinen i ett beställningsarbete för Julius Tallberg – planen Pro Helsingfors som publicerades 1918 och skulle dra upp riktlinjerna för Helsingfors framtida utveckling.
Ritva Wäre
Axel Bertel Jung, född 11.7.1872 i Jakobstad, död 12.5.1946 i Helsingfors. Föräldrar försäkringstjänstemannen Axel Gabriel Jung och Sofia Augusta Brunberg. Gift 1903 med Gunborg Hausen.
PRODUKTION. Om val och plats för offentliga statyer. Tekniska Föreningens i Finland förhandlingar 1900; Om nya rörelser på arkitekturens område hemma och i utlandet. Tekniska Föreningens i Finland förhandlingar 1901; Om moderna möbler. Ateneum 1901; Ett problem. Ateneum 1901; Vähän huviloista ja maalaisrakennnuksista. Rakentaja 1902; Några nya kommunikationsleder i Helsingfors. Arkitekten 1905; Hvar bör folkrepresentationens nya hus placeras? Arkitekten 1905; Strandpromenader i Helsingfors. Argus 1908; Storhelsingfors. Finsk Tidskrift 1910; Förslag till Centralpark för Helsingfors. Arkitekten 1911; Pro Helsingfors. Ett förslag till stadsplan för ”Stor-Helsingfors”, utarbetad av Eliel Saarinen m.fl (1918); Funktionalismen. Arkitekten 1930; Kaupunkirakennustaiteen murrosvuosilta Suomessa. Arkkitehti-Arkitekten 1941; Red. A. B. Jung, Gustaf Mattson berättar om sig själv (1942).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Arkitekten 1903−1946; L. Kolbe, Brändö. Drömmen om en bättre framtid (1990); A. Mäkelä-Alitalo, Borgå stads historia III:2 (2004); R. Nikula, Yhtenäinen kaupunkikuva 1900−1930. Suomalaisen kaupunkirakentamisen ihanteista ja pämääristä, esimerkkeinä Helsingin Etu-Töölö ja uusi Vallila (1981); R. Nikula, Asemakaavoitus vuosisadan vaihteessa. Ars. Suomen taide 4/1989; R. Nikula, Bertel Jung modernin kaupunkisuunnittelun käynnistäjänä. Bertel Jung suurkaupungin hahmottaja (1988); E. Standertskjöld, ”Suur-Helsingin” asemakaavan ehdotus. Bertel Jung suurkaupungin hahmottajana (1988); R. Wäre, Bertel Jungin näkemys kaupungista. Bertel Jung. Suurkaupungin hahmottaja (1988); R. Wäre, Arkkitehtuuri vuosisadan vaihteessa. Ars. Suomen taide 4/1989; R. Wäre, Rakennettu suomalaisuus. Nationalismi viime vuosisadan vaihteen arkkitehtuurissa ja sitä koskevissa kirjoituksissa. Finska Fornminnesföreningens Tidskrift 95/1991; R. Wäre, Arkkitehdit ja Suomen arkkitehtiklubi viime vuosisadan vaihteessa. Arkitektens arbete. Finlands Arkitektförbund 1892−1992 (1992).
BILDKÄLLA. Jung, Bertel. 1911. Finlands arkitekturmuseum.