General Balthasar von Campenhausen var rysk generalguvernör i Finland vid tiden för hattarnas krig på 1740-talet. Under ockupationen ville Campenhausen att landets administration och rättsväsende skulle förbli oförändrade. Han bidrog därigenom till att lilla ofreden blev skonsammare än den ryska ockupationen av Finland under stora nordiska kriget.
Släktlegenden berättar att Campenhausens familj, som var kalvinister, skulle ha flytt från Nederländerna till Tyskland i slutet av 1560-talet, då den spanske kungen Filip II hade sänt hertigen av Alba för att slå ned kalvinisternas uppror. Som släktens stamfar räknas Hermann Campenhausen, som var inspektör vid Västra sjötullen i Stockholm på 1650-talet. Hans son Johann Hermann, som adlades 1675, var bl.a. överste vid Österbottens regemente, kommendant i Riga och vice generalguvernör i Livland. Han är särskilt ihågkommen som Johann Reinhold von Patkuls motståndare. J.H. Campenhausens son Balthasar och dennes arvingar nådde en aktningsvärd ställning i det ryska kejsardömets tjänst på 1700- och 1800-talet.
Balthasar von Campenhausen föddes i Stockholm 1689 och blev, liksom sin far, soldat. Han deltog i Karl XII:s fälttåg i Polen och togs som krigsfånge 1710. Han gick snart över i den polske kungen August II:s tjänst. Följande år gick han i rysk tjänst som överstelöjtnant hos Peter I. Campenhausen utgör ett gott exempel på tidens kosmopolitiska adelsmän.
Efter att kejsarinnan Elisabet I tillträtt tronen 1741 tilldelades Campenhausen ett stort antal förtroendeuppdrag. Det första mer betydande av dessa var att organisera och leda den högsta civilförvaltningen i Finland under ockupationen i samband med hattarnas krig, den s.k. lilla ofreden. Campenhausen styrde sitt område från Åbo och gav prov på ett milt förhållningssätt till finländarna, vilket var en av orsakerna till att t.ex. de lägre tjänstemännen och prästerna i församlingarna inte flydde till Sverige som de hade gjort under stora ofreden. Campenhausens följande uppgift var att ordna lokaladministrationen i de erövrade områdena efter freden i Åbo 1743. Campenhausen föreslog för kejsarinnan att Viborgs, Kexholms och Kymmenegårds län, som anslutits till Ryssland, tillsammans skulle bilda Viborgska guvernementet. Elisabet I ställde sig positiv till förslaget, och det nya guvernementet grundades året därpå. I enlighet med Campenhausens modell för administrationen inrättades sex härad och lika många domsagor i området. I både häradena och domsagorna följde man svensk förvaltnings- och rättspraxis.
Som belöning för att von Campenhausen utfört sina uppdrag inom administrationen så framgångsrikt upphöjde Elisabet I honom till baron 1744. Hans karriär nådde sin höjdpunkt samma år, då kejsarinnan utnämnde honom till överkammarherre. Detta innebar att han kom att inneha den högsta befattningen vid hovet.
Jyrki Paaskoski
Johann Balthasar von Campenhausen, född 30.7. 1689 i Stockholm, död 28.1.1758 i S:t Petersburg. Föräldrar översten Johann Hermann von Campenhausen och Agnes Margareta von Gyldenhoff. Gift 1712 med Margarethe Liliengreen, 1736 med Helene Juliane von Straelborn.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. E. Amburger, Geschichte der Behördenorganisation Russlands von Peter dem Grossen bis 1917. Leiden (1966); A. Lewenhaupt, Karl XII:s officerare I. Stockholm (1920).