Den mest framgångsrika handelsmannen i Vasa under den gustavianska tiden var kommerserådet Abraham Falander. Riksdagsmannen Falander erkände inte Finlands anslutning till Ryssland och vägrade 1808 att svära kejsaren trohetsed. För detta dömdes han först till döden, vilket mildrades till landsförvisning. Protesten ledde också till att han av den svenska kungen adlades med namnet Wasastjerna.
Abraham Falander tillhörde en svensk prästsläkt. Hans far var rådmannen och postmästaren Jakob Falander från Gamlakarleby. Abraham Falander gick i skola i Uleåborg och skrevs 1761 in vid akademin i Åbo, där han i första hand bedrev juridiska studier. Han övergick dock snart till handel. Kanske ansåg han sig redan ha fått de grundläggande juridiska kunskaper som en handelsman behövde.
Åren 1763–1766 var Abraham Falander verksam på sin svåger Alexander Donners handelskontor i Stockholm, där han fick insyn i utrikeshandeln. Han företog ett flertal handelsresor med Donners fartyg till hamnar i den västra delen av Europa. När hans far avled 1768 tog Falander hand om familjens handelsrörelse i Gamlakarleby, men efter några år flyttade han till Vasa. Av Johan Bladh köpte han 1773 två hus och en liten tobaksmanufaktur. Fyra år senare erhöll han burskap i Vasa och grundade en handelsrörelse i sin nya hemstad. Åren 1780–1781 lät han bygga ett ståtligt trevåningshus i sten, som fortfarande står kvar i den gamla delen av staden.
Då det nordamerikanska frihetskriget pågick var marknaden för tjära och sågvaror gynnsam, vilket bidrog till att Falander lyckades väl från första stund. All handel gick inte lika bra, men Falander blev småningom den rikaste handelsmannen i Vasa; vid sekelskiftet var han en av de förmögnaste i Finland. Av Falanders talrika fartyg bör fregatten Allmänna Bästa om 438 läster nämnas. Hon togs i bruk 1786 och var det största handelsfartyget i Norden. Fartyget brann upp under rätt oklara omständigheter i Vasa hamn 1793; man har antagit att det var fråga om mordbrand. Falander idkade i rätt stor utsträckning fraktfart mellan utländska hamnar och sålde fartyg byggda i Österbotten.
Falanders första manufaktur, hans ”tobaksspinneri”, var inte alltför lönande, fastän han i någon mån utvidgade den. För att få sågvaror för export lät han 1782 tillsammans med sina kompanjoner bygga den tämligen stora Golkas såg i Lillkyro, som han från 1786 ägde ensam. Falander satsade mycket pengar på sågen och på strömrensningar, men torde ändå ha gjort vinst.
Abraham Falander blev intresserad av järnbruksrörelse och lät 1795 i jalasjärvi bygga en liten hytta för framställning av järn. Efter att ha erhållit privilegier inrättade han 1798 Östermyra bruk vid Seinäjoki kapell intill forsen Tikkukoski i Seinäjoki å. Meningen var att man enbart skulle använda myrmalm, men detta visade sig så oförmånligt att Falander 1801 ansökte om rätt att få införa svenskt tackjärn som råmaterial. Med stöd av det kunde han utvidga Östermyra bruk, bl.a. genom att låta bygga två stångjärnshammare.
Fastän Abraham Falander hade avundsmän och fiender i Vasa, åtnjöt han förtroende hos största delen av borgarna. Från 1780 fram till sin död var Falander rådman i staden. År 1789 valdes han av en majoritet av Vasas rojalistiska borgare att företräda staden i riksdagen. När detta upprepades 1792, blev Falanders motståndare så uppbragta, att handlanden Petter Niklas Töhlberg lejde två arbetskarlar för att med kniv överfalla Falander. De tre skyldiga dömdes till fängelse, men de två förmögna handelsmän som misstänktes ligga bakom incidenten klarade sig utan att bli dömda.
Den uppbragte Falander förband sina sår och infann sig vid riksdagen. Han företrädde staden Vasa även vid 1800 års riksdag i Norrköping, och samma år blev han riddare av Vasaorden. När Gustaf IV Adolf och hans gemål drottning Fredrika Dorotea Wilhelmina 1802 besökte Vasa fick Abraham Falander äran att bjuda dem och deras stora följe på middag. Som tack erhöll den trogna rojalisten en guldklocka av kungen och ett par veckor senare hederstiteln kommerseråd.
När ryska trupper i maj 1808 intog Vasa och krävde att stadens invånare skulle avlägga kejsaren trohetsed, vägrade kommerserådet Falander. Han försökte dessutom uppvigla andra att följa hans exempel. Falander och den lika motspänstige advokatfiskalen vid hovrätten Anders Johan Bergvald fängslades och fördes till Åbo. Där blev de dömda till döden av den ryske befälhavaren Friedrich Wilhelm von Buxhoevden, som inte närmare undersökte saken. Ryssarna var nämligen bekymrade över den svenska undsättningskårens ankomst till Finland och speciellt över böndernas folkresningar. Biskop Jacob Tengström lyckades ändå omvandla domarna till landsförvisning.
Under sin resa till Sverige kallades Falander och Bergvald till det kungliga högkvarteret i Lemlands prästgård på Åland. När kung Gustav IV Adolf där fick höra om vad de utstått adlade han dem båda och gav dem det gemensamma namnet Wasastjerna, den 17 oktober 1808. Alla som senare burit namnet Wasastjerna är dock Abraham Falanders ättlingar. När Abraham Wasastjerna 1810 återvände till Vasa kunde han i lugn och ro fortsätta att sköta sitt affärsföretag, och 1811 bad regeringskonseljen honom om ett utlåtande om de begärda regleringarna av Finlands handel.
Pentti Virrankoski
Abraham Jakob Falander, 1808 adlad Wasastjerna, född 2.12.1746 i Gamlakarleby, död 26.1.1815 i Vasa. Föräldrar köpmannen, rådman Jakob Falander och Sofia Freitag. Gift 1775 med Sofia Beata Bladh, 1779 med Katarina Elisabet Rahm.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. E. Laine, Suomen vuoritoimi 1809−1884 II (1948); A. Luukko, Vasa stads historia 2. 1766−1808 (1981); J. Ojala, Tehokasta liiketoimintaa Pohjanmaan pikkukaupungeissa. Purjemerenkulun kannattavuus ja tuottavuus 1700−1800-luvulla (1999).
BILDKÄLLA. Wasastjerna, Abraham. Vapensköld, Finlands riddarhus.