Sigurd Wettenhovi-Aspa var målare och skulptör men är mest känd för sina extrema språkteorier, sina ultranationalistiska åsikter och säregna intressen. Som konstnär betraktas han som dilettant. Wettenhovi-Aspa offrade tid och resurser på diverse storslagna planer, som den ena efter den andra gick om intet på grund av hans godtrogenhet.
Enligt Sigurd Wettenhovi-Aspa var finskan ett gammalt europeiskt kulturspråk, som vandrat in via Egypten och Indien ända från Indonesien och Malackahalvön. Namnet Malacka, finska Malakka, härleder Wettenhovi-Aspa från frasen missä maa lakkaa (där landet upphör). Han försökte genom dylika halsbrytande språkliga jämförelser av ord och uttryck påvisa att finnarna under sina vandringar till sina nuvarande boplatser efterlämnat kulturella spår överallt i gamla världen.
Vad som helst dög som bevismaterial, då ljudlagarna lämnades obeaktade. Så skulle t.ex. finskans skyytti = folkslaget skyt gå tillbaka på ett finskt ”kyttämies” (spejare + man), Thüringer Wald på ”Turengin-valtametsä” (ortnamnet Turenki + storskog), Varsova = Warszawa på ”Varushovi” (ett fiktivt ortnamn: försvar + hov), Slovakia = Slovakien på ”Saloväki” (ortnamnet Salo + folk), Parsifal på ”paras-Ivalojoki” (bäst + Ivalo älv), Shakespeare på ”se-Haaksenperä” (se = den där + det fiktiva ortnamnet Haaksenperä), Abu Simbel på det finska ortnamnet Simpele, obeliskit = obeliskerna på ”opillis-kivet” (lärdom + stenar), pyramidit = pyramiderna på ”pyhät raamit” (heliga + ramar), harmakhis = sfinx på ”harmaa kissa” (grå + katt) o.s.v. Wettenhovi-Aspas ordbildningar visar att hans kunskaper i finska var tämligen bristfälliga. Han hette fram till 1939, då han officiellt ”förfinskade” sitt namn, Sigurd Wetterhoff-Asp.
Den tyske friherren Gustaf Kossinnas (1858–1931) ultranationella tankar om germanerna eller ”fornarierna” inspirerade Wettenhovi-Aspa, som i sin tur ansåg att arierna och fenno-ugrerna var i stort sett samma folk. Med stöd av sin mecenat Hanna Lappalainen publicerade han ett flertal digra arbeten i ämnet. Det mest omfattande av dessa, en tyskspråkig volym på 470 sidor, om det ”finsk-egyptiska” ursprunget till kulturen i gamla världen och de förhistoriska folkvandringarna utkom i två upplagor 1935–1936. Wettenhovi-Aspa hade få meningsfränder. Till exempel lät professor E. N. Setälä honom inte föreläsa om ”fenno-egyptologi” vid Helsingfors universitet. Wettenhovi-Aspas tes var att urbefolkningen i Tyskland hade varit finsk-ugrisk men att dess språk med tiden utvecklats till germanska. Liknande tankar har för övrigt på senare år framkastats av professor Kalevi Wiik vid Åbo universitet.
Som konstnär kände Wettenhovi-Aspa sig åsidosatt och öppnade därför egna ”fria utställningar” i Helsingfors. De kom att bli fyra: 1896, 1898, 1900 och 1903. Hans ofta vidlyftiga dukar med historiska eller symboliska motiv gjorde man öppet narr av. Detsamma gällde utställningskatalogerna, till vilka han samlat berömmande uttalanden som fällts om honom och hans tankar om konsten i samband med utställningar utomlands. Hans person och storvulenhet irriterade många.
Wettenhovi-Aspas tavlor kritiserades allmänt för sin banala affischlikhet, fastän vissa experiment med färgkludd t.o.m. kan ses som tidiga föregångare till popkonsten. Konsthistoriskt ses Wettenhovi-Aspa rentav som ett exempel på symbolismens förfall i Finland. Av sin vän Jean Sibelius målade han flera porträtt, likaså av president George Washington, i syfte att vinna inträde på den amerikanska konstmarknaden. Många av porträtten gjordes efter fotografier eller vykort, endast bakgrunden byttes ställvis ut. Mannerheim målade han t.ex. med Sveaborg i bakgrunden i stället för förebildens lada. Ateneum har endast ett av hans arbeten, en pastell föreställande August Strindberg (1894). Som skulptör lyckades Wettenhovi-Aspa bättre. En reliefprydd kyrkklocka, som hänger i klockstapeln i Tammelunds kyrka i Helsingfors, en byst av kejsar Nikolaj II samt Elias Lönnrot i sin långa mantel är nog så verkningsfulla monument.
Wettenhovi-Aspa var också politisk aktivist. Grunden för sina idéer hämtade han ur Fänrik Ståls värld, idéer som går igen i hans konst, och därtill rysshat, ringaktning av det svenska och beundran för Frankrike, Tyskland och Japan. Han engagerade sig bland annat i ett fosterländskt diktverk, Pro Patria, vid början av förryskningsperioden 1899, vidare i ett försök att få Frankrike att överge Ryssland och alliera sig med Japan 1905–1906, i att förskona Finland från rysk tvångsutskrivning av hästar 1915, i Ålandsfrågan och i att få ”Kaarle Kustaa Mannerheimo” vald till kung i Finland. Tysklands nederlag i första världskriget drabbade Wettenhovi-Aspa hårt.
Berättelserna om Wettenhovi-Aspas år i Paris är omtvistade. Ville Vallgren påstod att han återgav andras erfarenheter av Strindberg som sina egna. Wettenhovi-Aspa intresserade sig nämligen för precis samma saker för vilka han påstod sig ha kritiserat Strindberg: alkemi, att driva med de etablerade vetenskaperna, vettlösa språkjämförelser och utopiska planer. Wettenhovi-Aspa kom att offra mycket tid och pengar på diverse projekt, såsom att förena världsdelar med hjälp av ett järnvägsnät som skulle dras över Berings sund, att konstruera osänkbara räddningsbåtar för skytteltrafik, att söka diamanter i Sahara och guld i älven Sotajoki i Lappland och att bygga stora vattenkraftverk vid Kuurmanpohja i östra Finland. Blåögdhet, bedrägliga kompanjoner och brist på praktiskt handlag ledde dock till att alla planer gick i stöpet.
Wettenhovi-Aspas originella ateljé i Villnäs i Karislojo övergick genom testamente till Finlands bildkonstföreningars förbund, men efter diverse turer revs huset 1981. Redan dessförinnan hade Wettenhovi-Aspas arkiv, bibliotek och lösöre till stor del skingrats.
Harry Halén
Georg Sigurd Wetterhoff-Asp, fr.o.m. 1939 Wettenhovi-Aspa, född 7.5.1870 i Helsingfors, död 18.2.1946 i Helsingfors. Föräldrar professorn i anatomi Georg August Asp och Mathilda Sofia Wetterhoff. Gift med (1) Marie Sophie (Divina) Paillard 1895, (2) violinisten Gerty Jendritzky 1915.
PRODUKTION. Katalog öfver den fria utställningen 1898 i Ateneum (1898); Expositiones artis finlandensis liberae. Katalog jämte några ord om konst och konstnärer (1900); Pro patria. Första samlingen dikter (1900); La crise russe. Nicolas II tel qu’il est. Paris (1905); Finlands Gyllene bok I. Svar på ”Svenskt i Finland” (1915); Lördagsqvällar. Finska nationalfestspel (1916); Receptsamling till goda inhemska bärviner, likörer och ”nubbar” jämte några spikar till förbudslagens likkista (1919); Lauantai-iltoja. Suomalaisia kansallisjuhlanäytelmiä I (1922); Jutelmia ja muistelmia 1890-luvun Parisista ja August Strindbergin Inferno-vuosista (1927); The Diamondking of Sahara (1935); Kalevala ja Egypti (1935); Fenno-ägyptischer Kulturursprung der alten Welt. Leipzig (1935).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. H. Halén, Sigurd Wettenhovi-Aspan merkilliset mietteet. Bibliophilos 1972; H. Halén & T. Tukkinen, Elämän ja kuoleman kello. Sigurd Wettenhovi-Aspan elämä ja teot (1984); E. Vasström, Bland konstnärsfolk (1951).
BILDKÄLLA. Wettenhovi-Aspa, Sigurd. Foto: Jukka Kuusisto, 1940. Uusi Suomis bildarkiv.