Vera Hjelt utförde ett betydande livsverk både inom slöjdundervisningen i Finland och som yrkesinspektris. Som lantdagsledamot och som intendent för Socialmuseet, som hon själv grundat, strävade Hjelt efter att förbättra arbetarbefolkningens och särskilt kvinnornas arbetsförhållanden.
Konrektor Carl Wilhelm Hjelt i Åbo tyckte att det inte var så viktigt med flickors skoluppfostran. Hans dotter Veras håg för studier uppstod i den privata skola för flickor från ståndsfamiljer som förestods av hennes mor, Augusta Charlotta von Pfaler. Familjen hade inte råd att låta flickorna studera vidare, så Vera hjälpte sin far som renskrivare vid landskansliet. Hon hjälpte också till med att ordna och katalogisera faderns omfattande bibliotek, som senare ombildades till ett lånebibliotek.
Vera fick stöd och konstnärlig inspiration av sin åtta år äldre bror, litografen Karl Rurik. Han skrevs som 14-åring in vid Finska konstföreningens ritskola, men efter ett år tog besparingarna slut och han måste återvända till sitt arbete. Vera Hjelt brukade spela och sjunga tillsammans med sina syskon och sina vänner, men eftersom det var svårt att få tag på noter i Åbo öppnade hon en musikhandel, den första i staden, som hon framgångsrikt drev i två år.
Efter att fadern dött 1876 fick Vera Hjelt plats som frielev vid Ekenäs seminarium. Hon inledde sina studier där 1878. Sin första anställning som lärarinna fick hon i Hammarland, och därifrån flyttade hon snart vidare till Åbo. År 1883 avlade hon slöjdlärarexamen vid Nääs slöjdlärarseminarium i Sverige, som andra kvinna vid denna pionjärskola. Tillbaka i Helsingfors öppnade hon en privat slöjdskola, Pedagogiska slöjdanstalten. Dessutom vikarierade hon i olika folkskolor och i Finska samskolan. Hon rörde sig naturligt i såväl svensk- som finskspråkiga kretsar.
Vera Hjelt höll många föreläsningar och tal om främjandet av slöjd- och handarbetsundervisningen. Hon var en inspirerande föreläsare och talade fritt utan papper. Hennes förmåga att uttrycka sig muntligt gagnade de ärenden hon drev, i slöjdundervisningen och i yrkesinspektionen såväl som i sitt uppdrag som lantdagsledamot. Dessutom var hon en skicklig och flitig skribent.
År 1886 beviljades Vera Hjelt patent på en bärbar hyvelbänk. Den blev en försäljningsframgång ända borta i Förenta staterna. För att främja slöjdundervisningen tillverkade Vera Hjelt också tre serier av modeller för elever i olika åldrar och gav ut instruktioner för lärarna. Eftersom det inte gick att få tag i de modellexemplar som behövdes, grundade hon Vera Hjelts Ångsågs- och snickerifabrik i Åggelby i Helsingfors.
Vid Vera Hjelts fabrik tillverkades slöjdmodellserier, pulpeter och bärbara hyvelbänkar. Fabriken inledde även produktion av möbler och blev den första fabriken i världen som bedrev industriell tillverkning av trähus. Till de mest kända av fabrikens produkter hörde ramen till Akseli Gallen-Kallelas triptyk ”Aino” och inredningen till Kansallis-Osake-Pankkis banklokal i Helsingfors. Verksamheten vid fabriken upphörde dock när anläggningen förstördes i en brand 1893.
Slöjdundervisningen var väl utvecklad i början av 1900-talet, och ämnet hade blivit populärt i skolorna. Vid denna tid var det Vera Hjelts elever som stod för utvecklingen av ämnet, och hon kunde själv ge sig in på andra områden. Hon deltog i kvinnoföreningar och var mer intresserad av allmänt upplysningsarbete och förbättrande av de sociala förhållandena än av kvinnors övriga rättigheter. Hon var en av dem som tog initiativet till Martharörelsen 1899, och hon bidrog även till organisationens publikationsserie. Dessutom var hon med om att skapa ett gymnastikinstitut för kvinnor i Varala vid Tammerfors. År 1888 började hon ge ut jultidningen Julhälsning/Joulutervehdys, den första i sitt slag i Finland. Den sammanlagda upplagan var snart 70 000 exemplar. Hon gav ut barntidningen Sländan/Sirkka, och skrev sagor och en läsebok för folkskolan. Vera Hjelt deltog också i grundandet av Föreningen för lyttas bistånd. Föreningslivet och skriftställarskapet hamnade emellertid i skymundan då hon 1903 blev utsedd till yrkesinspektris.
Yrkesinspektionen hade införts i Finland 1889. I England hade man från 1893 en särskild kvinnlig yrkesinspektör, och med henne som förebild verkade särskilt ordföranden i Finsk kvinnoförening, Alexandra Gripenberg, för att en motsvarande tjänst skulle inrättas även i Finland. En sådan kom till stånd 1903, och bl.a. Alexandra Gripenberg uppmanade tillsammans med de manliga yrkesinspektörerna Vera Hjelt att söka tjänsten. Hon fick den också och innehade den till 1917.
Till den kvinnliga yrkesinspektörens uppgifter hörde att övervaka fabriksarbetande kvinnors och barns intressen i hela landet. Vera Hjelt företog årligen nästan hundra resor som tillsammans upptog mer än 180 resdagar. Hon kom med förslag om ventilationen av arbetslokaler, förbättrande av hygienen, reglering av temperaturen och förbättrande av bostadsförhållandena, samt rekommenderade att arbetsutrymmen inte skulle användas som sovrum.
Vera Hjelt skötte sin uppgift med heder och påverkade också inrättandet av motsvarande tjänster i Norge (1908) och Sverige (1912). Hon kom bra överens med arbetarkvinnorna och hamnade bara en gång i konflikt med den allt radikalare arbetarrörelsen, i samband med en strejk på pappersfabriken i Voikka 1904. Vera Hjelt kom med så praktiska och välgrundade förslag till förbättringar under sina inspektioner att arbetsgivarna i allmänhet gärna, eller åtminstone utan motstånd, förverkligade dem.
För att ännu mer effektivt kunna påverka förhållandena ställde Vera Hjelt upp som lantdagskandidat för Svenska folkpartiet. Hon valdes in i lantdagen vid samtliga val 1908–1917, varefter hon frivilligt avsade sig lantdagsarbetet. Hon ingick i socialutskottet i lantdagen och initierade ärenden som gällde bl.a. fångvård, läroavtal för unga arbetare, mödravård, arbetsförmedling och arbetslöshetsunderstöd samt rättigheter för utomäktenskapliga barn. Hon försökte också främja utnämningar av kvinnor till kommunala nämnder redan innan kvinnorna fick lika rösträtt i kommunalval 1917. Vera Hjelt var lika engagerad och grundlig i riksdagsarbetet som i sina andra uppdrag. Då hon märkte hur lite hon själv hade vetat om skötseln av allmänna frågor och att kunskapen på detta område minskade, skrev hon en lärobok i medborgarkunskap.
Vid sidan om sitt värv som yrkesinspektör och lantdagsledamot samlade Vera Hjelt in statistik om arbetarnas utkomst 1902–1909. Då man 1921 började räkna ut levnadskostnadsindex fungerade Hjelts statistik som grund för beräkningarna. För att förbättra arbetsförhållandena samlade Vera Hjelt in ett utställningsmaterial, en idé hon hade fått på arbetarskyddsutställningen i Stockholm 1906. Det första utställningsföremålet var en skyddshandske som användes vid Tölö sockerbruk, men snart fanns det tillräckligt med material för en permanent utställning.
Utställningen för arbetarskydd fick snart en självklar plats i samhället, anvisades en rymligare lokal och fick namnet Socialmuseum. Vera Hjelt skötte till en början utställningen vid sidan om sina övriga uppdrag, men 1918–1931 blev det hennes huvudsyssla. Socialmuseum blev för mången besökare ett viktigt rättesnöre för arbetssäkerhet och sociala reformer, och det var på sin tid den mest betydande arbetarskyddsutställningen i Norden. Vera Hjelt belönades 1930 med hederstiteln intendent.
Vera Hjelt var en sällskapsmänniska och en gästfri värdinna. Hon sjöng och spelade piano och dragspel och skrev dessutom själv sånger. På äldre dar berättade hon för sina släktingar att hon hade haft flera möjliga och omöjliga friare, men att den enda av kandidaterna som hon var intresserad av tillhörde den sistnämnda gruppen. Hon förblev således ogift. Hon hade ändå en nära vänkrets och ett livligt umgänge som kretsade kring ”Vänskapsbolaget”, som vänkretsen hade döpts till av Leo Mechelin. Vardagsbestyren delade hon med sina vänner Fanny Tavaststjerna och Anna Hertzberg.
Till en början tillbringade Vera Hjelt somrarna på Toija i Kisko hos sin moster Carin Rosell. Senare skaffade hon sig ett eget sommarställe i Bromarv, där hon sedan både var aktiv i Marthaföreningen och inrättade en lokal arbetarskyddsutställning.
Aura Korppi-Tommola
Vera Augusta Hjelt, född 13.8.1857 i Åbo, död 23.4.1947 i Helsingfors. Föräldrar rektorn Carl Wilhelm Hjelt och Augusta Charlotta von Pfaler.
PRODUKTION. Linearritningskurs (konstruktionsritning) för seminarier och folkskolor (1885); Slöjdens berättigande vid den s.k. lärda skolan (1886); Slöjdläraren för små (1886); Qvinnan på de praktiska arbetsområdena (1888); Mellan läxan och leken (1894); Medkänsla (1898); Människors inflytande på hvarandra (1899); Självuppfostran (1898); Barnens andra bok (1903; 7. uppl. 1922); Skyddslagstiftningen (1909); Undersökning af nålarbetskornas yrkesförhållanden i Finland. Finlands offentliga arbetsstatistik VI (1908−1909); Undersökning af yrkesarbetarnes levnadsvillkor i Finland 1908–1909. Finlands offentliga arbetsstatistik XIII (1912); Medborgarkunskap (1915); Nödarbetets systematisering och yrkesmässiga drift (1919); Socialmuseum. 20-årsberättelse. Utställningen för arbetarskydd och välfärd 1909−1929 (1930); Arbetsskydd mot olycksfall och ohälsa (1939).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Vera Hjelts samling, Åbo Akademis bibliotek. E. Hjelt-Cajanus, Vera Hjelt. En banbryterska (1946).
BILDKÄLLA. Hjelt, Vera. Foto: Ateljé Daniel Nyblin. SLS/Historiska och litteraturhistoriska arkivet.