Gunnar Björling var den äldste och samtidigt den estetiskt mest nydanande av de finlandssvenska modernistiska författarna. Han blev därigenom till en början det primära finlandssvenska exemplet på obegriplig litteratur men bland poeterna var han inflytelserik och han satte sin omisskännliga prägel på den nordiska poesin från mitten av 1900-talet.
Av alla de finlandssvenska modernisterna – författare som debuterade på 1910- och 1920-talen och som på ett genomgripande sätt gav den svenska litteraturen en ny inriktning – var Gunnar Björling den som hade svårast att vinna erkännande av läsarna och den litterära institutionen. Han debuterade 1922 som den fjärde av modernisterna. Före honom hade Edith Södergran, Hagar Olsson och Elmer Diktonius trätt fram. Ännu tjugofem år senare, 1947, när Svenska litteratursällskapet första gången tilldelade honom ett av sina litterära pris, väckte detta debatt både i pressen och inom sällskapet. Dess ordförande Eirik Hornborg avgick i protest mot premieringen av Björling med motiveringen att sällskapets uppgift var att främja litteratur skriven på svenska språket, ett kriterium som den experimentelle och nyskapande Björling inte tycktes uppfylla.
Sådan kritik följde Björling under hela hans författarbana. Sin andra diktsamling Korset och löftet (1925) fick han visserligen utge på det etablerade förlaget Söderström & Co, men därefter följde många år av refuseringar. Efter att ha fyllt modernisternas tidskrift Quosego (1928–1929) med dikter och prosa som refuserats av förlagen gav Björling under trettiotalet ut fyra diktsamlingar på eget förlag, innan han 1937 kunde återvända till Söderströms som utgav återstoden av hans böcker. Detta innebar att han i hög grad befann sig utanför det offentliga litterära livet: recensionerna var inte många. Den inflytelserika kritikern Hagar Olsson t.ex. bojkottade hans böcker under trettiotalet. Däremot uppmärksammades han av tidningspressens kåsörer som gjorde sig lustiga över diktsamlingarna.
Ändå hade Björling ända från början av sitt författarskap stort inflytande framför allt på andra författare. Hans hem i ett källarrum i Brunnsparken i Helsingfors, där han bodde praktiskt taget hela sitt liv, blev en vallfartsort för unga författare. Finlandssvenska modernister från tjugotalsdebutanterna Rabbe Enckell och Henry Parland till den generation som trädde fram på 1950-talet, många av de nya rikssvenska diktarna på trettio- och fyrtiotalen, och slutligen även de finskspråkiga femtiotalsmodernisterna hämtade inspiration ur hans verk.
Gunnar Björlings liv var fattigt på yttre händelser. Han föddes 1887 i Helsingfors som den yngste av tre bröder, och växte upp i Helsingfors, Viborg och Fredrikshamn, där han gick ett år i Finska kadettkårens internatläroverk. Hans far Edvard Björling, som var postmästare i Viborg, drabbades 1896 av en hjärnblödning som bestående invalidiserade honom, vilket ledde till att familjens ekonomi ruinerades. Efter avlagd studentexamen inledde Gunnar Björling studier vid Helsingfors universitet med sikte på lärarbanan. Redan under sina sista skolår vid Svenska reallyceet i Helsingfors hade Björling i skolans konvent kommit in i litterära kretsar och skaffat sig en omfattande beläsenhet i modern litteratur och filosofi. Vid universitetet läste han filosofi för Edvard Westermarck, vars tänkande kom att influera honom djupt.
Under sin studietid hade Björling varit socialdemokratisk aktivist. I inbördeskriget sympatiserade han dock med den vita sidan och gömde i sin bostad en telegraf som höll kontakt med det av tyskarna besatta Estland. Efter kriget var Björling medlem av en av de krigsförbrytardomstolar som dömde tillfångatagna röda. Senare i livet tog Björling avstånd från denna sin verksamhet.
Efter att ha avslutat sina studier avstod Björling från lärarbanan. Han levde hela sitt liv som fri författare, för det mesta under mycket svåra ekonomiska omständigheter. Endast under slutet av sitt liv beviljades han stipendier; vid 1940-talets slut bildades i Sverige även ett Björling-sällskap med huvudsakligt syfte att understöda Björling ekonomiskt.
Björling debuterade 1922 med den symbolistiska prosadiktsamlingen Vilande dag, som avspeglar hans beundran för den svenske författaren Vilhelm Ekelund. Den elegiska tonen i boken bryts av en provocerande nonsensdikt, som för första gången förde ut Björling i kåsörernas spalter. I Vilande dag formuleras också Björlings ledande filosofiska idé: tanken om det obegränsade. ”Det obegränsade är i sin första betydelse ett etiskt ideal, som definierar människans oavslutade strävan och utveckling”, skriver Björlingforskaren Anders Olsson. Sin livsfilosofi formulerade Björling i de aforismer och kortessäer som vanligtvis ingick i hans diktsamlingar.
I de dikter Björling publicerade i de finlandssvenska modernisternas tidskrift Quosego (1928–1929) och i diktsamlingen Kiri-ra! (1930) riktar han in sig på det moderna och urbana livet, samtidigt som hans språk tar intryck av dadaism och nonsensdikt. Solgrönt (1933) är det främsta exemplet på Björlings tidiga stil, präglad av drastiska metaforer och suggestiv rytmik i långa, ibland hejdlöst provocerande, ibland filosofiskt resonerande dikter. Från Där jag vet att du (1938) förändras Björlings språk radikalt. Han blir så småningom uteslutande kortdiktare, men fogar samman sina fragmentariska dikter till långa sviter, så att en hel diktsamling kan läsas som en enda dikt. Han knyter även ihop böckerna genom att låta dem hänvisa till varandra. Björlings produktion av texter var kontinuerlig och mycket stor, och han satte ihop sina diktsamlingar av både nytt och gammalt material.
Björlings sena stil präglas av en strävan efter maximal koncentration i uttrycket. Han reducerar språket och bryter upp syntaxen. Till synes obetydliga småord som: och, att, som och det, får en bärande roll. Dikterna blir glesa språkgaller som refererar till den ständigt föränderliga yttervärlden. Samtidigt behåller Björling gärna någon platsmarkör, i allmänhet i hans egen omgivning: Brunnsparken i Helsingfors, havet utanför staden och Sveaborgs fästning förekommer ofta. Höjdpunkter i Björlings sena skapande är diktsamlingar som Ord och att ej annat (1945), Luft är och ljus (1946) och Ohört blott (1948). Gunnar Björling avled 1960 i Helsingfors.
Michel Ekman
Gunnar Olof Björling, född 31.5.1887 i Helsingfors, död 11.7.1960 i Helsingfors. Föräldrar assessorn Edvard Björling och Lydia Maria Rivell.
PRODUKTION. Vilande dag (1922); Korset och löftet (1925); Kiri-ra! (1930); Solgrönt (1933); Fågel badar snart i vatten (1934); Att syndens blåa nagel (1936); Men blåser violer på havet (1936); Där jag vet att du (1938); Det oomvända anletet (1939); Angelägenhet (1940); Ohjälpligheten (1943); O finns en dag (1944); Ord och att ej annat (1945); Luft är och ljus (1946); Ohört blott (1948); Vårt kattliv timmar (1949); Ett blyertsstreck (1951); Som alla dar (1953); Att i sitt öga (1954); Du gård de ord (1955); Och leker med skuggorna i sanden. Urval lyrik 1937–1947 (1947); Så fjärran skäller. Korn och tanke. Urval 1922–1936 (1952); Träd står i sina rader. Urval lyrik 1922–1936 (1952); Du jord du dag. Urval lyrik (1957); En mun vid hand. Urval lyrik 1922–1955 (1958); Hund skenar glad. Urval lyrik 1922–1955 (1959); Jag viskar dig jord. Dikter 1956–1960 (1991); Skrifter I–V (1995); Den finlandssvenska dikten. VI. Gunnar Björling (2001).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Björlingstudier. Föredrag vid Gunnar Björlingsymposiet den 18–19 maj 1992 (1993); B. Carpelan, Studier i Gunnar Björlings diktning 1922–1933 (1960); M. Ekman, Gunnar Björlings daterade manuskript. Med hänvisningar till hans tryckta verk (1991); M. Enckell, Till saknadens lov (1988); L. Friberg, Från sonett till drömtext. Gunnar Björlings väg mot modernismen (2004); F. Hertzberg, Moving Materialities. On Poetic Materiality and Translation, With Special Reference to Gunnar Björling’s Poetry (2003); B. Holmqvist; Inledning till Björling. Kritiska ögonblick (1987); A. Olsson, Att skriva dagen. Gunnar Björlings poetiska värld. Stockholm (1955); Sidor av samma sak. Sex uppsatser om översättning (1999). Se även Finlands författare 1917–1944 (1981).
BILDKÄLLA. Björling, Gunnar. Foto: Ateljé Apollo. SLS/Historiska och litteraturhistoriska arkivet.