Juliana Söderborg var vid slutet av 1700-talet en betydande gestalt inom den extatiska väckelserörelsen i västra Finland. Tillsammans med Anna Rågel och Anna Lagerblad utgjorde hon den trio av kvinnliga väckelseledare som bedjarrörelsen vid sidan av Elisabet Eriksdotter baserade sitt tidiga andliga arv på.
Juliana Söderborg, född Malmberg, hade ärvt sitt fromma intresse för religion av sina föräldrar, borgaren Gustaf Malmberg från Björneborg och Anna Mattsdotter. Vid 25 års ålder började hon hålla andliga möten i föräldrahemmet, dit likasinnade lockades från när och fjärran. Åhörare anlände inte bara från trakten av Björneborg utan också ända från Tyrvis, Vittis, Loimaa, Euraåminne, Raumo och Nystad. Bönemötena varade i flera dagar och deltagarna var så talrika att de inte alltid rymdes in i huset; det var inte ovanligt att de fyllde upp hela gatan.
I motsats till Anna Rågel och Anna Lagerblad var Juliana Malmberg inte någon utpräglad extatiker utan snarare en andlig lärare, predikant och själavårdare, som trotsade det hierarkiska ståndssamhället. Hon nöjde sig inte med de böner som skrivits för hemandakter utan ändrade dem egenmäktigt, tillfogade egna tankar och började därutöver predika som en präst. Dessutom gynnade och skyddade hon likasinnade; Anna Lagerblad bodde i hennes hem.
En annan graverande omständighet i samtidens ögon var att Juliana Malmbergs verksamhet vid bönemötena förorsakade allmän oro och bröt mot den normala livsordningen. Exempelvis påstod stadens borgmästare att tjänstefolket glömde sina sysslor på grund av att de sprang på böne-möten. Dessutom ansåg man att Juliana uppviglade andra kvinnor till en förkunnelseverksamhet som kränkte prästerskapet och hotade ordningen. Man visste att åtminstone tio kvinnor och två män från Björneborg med omgivningar höll bönemöten där de predikade utan att bry sig om prästerskapets förbud.
Juliana Malmberg och hennes närmaste medarbetare kallades till kyrkomötet 1774, med en hänvisning till konventikelplakatet som förbjöd bönemöten i hemmen. De ställdes där till svars för olovligt predikande och fick förklara sina uppfattningar om den kristna läran och nådens ordning. Bland de förhörda fanns tolv kvinnor och bara en man, vilket också otvetydigt visar det starka kvinnliga inslaget i ledningen för den tidiga väckelserörelsen.
Under förhören uppträdde Juliana Malmberg bestämt och frimodigt och visade genom sina svar förtrogenhet med lärorna och en omfattande kännedom om den andliga litteraturen. På ett för den radikala pietismen utmärkande sätt hänvisade hon till lekmannens andliga prästadöme och till möjligheten att bli delaktig av den Helige Ande utan Ordets förmedling. Juliana Malmberg var likväl inte någon separatist. Hon deltog regelbundet i gudstjänster, begick nattvarden och hedrade prästerskapet på ett sätt som var typiskt för bedjarna i Björneborgstrakten – genom att vika undan för dem och kalla dem för ”Herren Sebaots änglar”. Uppenbarligen var det just respekten för den lagliga församlingskontakten som besparade Malmberg och hennes anhängare från strängare åtgärder än överhetens varning.
Juliana Malmberg var inte någon strängt pietistisk uttolkare av lagen utan snarare en fördragsam och vidsynt själavårdare, för vilken en öppen, naturlig gudstjänst var viktigare än yttre former och lagiskhet. Att Malmberg så starkt betonade evangelium har förmodats vara ett arv från herrnhutismen, som hon synbarligen kände till åtminstone från litteraturen. Men lika väl kunde det röra sig om hennes egen mentala och religiösa personlighet, där en ljus barmhärtighet, en varm medkänsla och ett böneliv utan formella riter passade bättre än den tidiga pietismens strikta lagiskhet.
Genom sin betoning av evangelium vidgade Juliana Malmberg i varje fall den spiritualistiska väckelserörelsens självbild i västra Finland och erbjöd genom sitt exempel en utväg för likasinnade. Genom sin verksamhet satte hon också sin outplånliga prägel på den tidiga väckelserörelsens historia.
Juliana Malmberg gifte sig 1778, alltså först vid 33 års ålder – enligt tidens bedömning som gammal – med underofficeren Henrik Alexander Söderborg. Paret fick en son tillsammans.
Irma Sulkunen
Juliana Malmberg, fr.o.m. 1778 Söderborg, född 24.3.1745 i Björneborg, död 16.6.1799 i Björneborg. Föräldrar borgaren Gustaf Malmberg och Anna Mattsdotter. Gift 1778 med underofficeren Henrik Alexander Söderborg.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. M. Akiander, Historiska upplysningar om religiösa rörelserna i Finland i äldre och senare tider I−VII (1857−1863); H. Heino, Hyppyherätys. Länsi-Suomen rukoilevaisuuden synnyttäjä (1976); Y. Hormia, Rukoilevaisen kansan hengellisiä äitejä (1956); I. Sulkunen, Liisa Eerikintytär ja hurmosliikkeet 1700−1800-luvulla (1999); J.W. Wallin, Herännäisyyden vaiheista Porissa ja Porin tienoilla, etenkin entisessä Ulvilan kirkkoherrakunnassa. Finska Kyrkohistoriska Samfundets protokoll VIII–IX (1907−1910).