Som en intellektuell med salongsvana och aktiv på flera kulturens områden företräder Pehr Juslén en mindre vanlig typ i 1700-talets Finland. I honom personifieras också den nära kontakten mellan universitetskretsarna i Åbo och centralförvaltningen i Stockholm under den gustavianska tiden. Först var han tjänsteman vid Riksarkivet i Stockholm, sedan blev han assessor vid Åbo hovrätt. Resten av sitt liv tillbringade Juslén som hovrättsråd i Högsta domstolen i Stockholm. Han talade för en teaterkonst på svenska språket och utvecklade själv en kvick prosastil i sina bidrag till dåtida tidskrifter.
Pehr Juslén var kusin till Henrik Gabriel Porthan och de studerade samtidigt vid Åbo akademi. Under ungdomsåren i Åbo ägnade sig Juslén åt studier i juridik. År 1759 inledde han sin ämbetsmannakarriär i Stockholm och blev kanslist vid Riksarkivet, avancerade 1768 till registrator och 1771 till aktuarie, andre man inom hierarkin på Riksarkivet. År 1760 hade han studerat en kort tid vid Uppsala universitet och tjänstgjort som kanslist för bondeståndet vid riksdagarna. På Riksarkivet organiserade han flyttningen av arkivet till nya lokaliteter i kungliga slottets nordvästra flygel, som just hade blivit klar. Under sina ledigheter vistades Juslén i Finland och vid ett sådant tillfälle hörde han till den grupp unga lärda som år 1770 grundade Aurorasällskapet.
I Stockholm uträttade Juslén ärenden för sin åboländska bekantskapskrets och rapporterade flitigt hem till Åbo. Han medverkade också som rådgivare vid tillsättandet av tjänster. Jusléns bana i Sverige avancerade långsamt, eftersom hans överordnade inte visade några tecken på att vilja avgå. År 1773 återvände han därför till Åbo hovrätt där han verkade ytterligare nästan två decennier som assessor. År 1789, då Gustav III lät inrätta Högsta domstolen, fick den flitige och älskvärde Juslén en plats som hovrättsråd i domstolen.
Teatern ägnade Juslén ett passionerat intresse. År 1769 höll han ett tal i sällskapet Utile dulci över ämnet ”Om en svensk teaters nytta och nödvändighet”, där han betonade betydelsen av teater på modersmålet samt teaterns betydelse för språkets renhet och för förfinade seder. Enligt honom var det teaterns uppgift att förädla och kultivera, att skänka speciellt kvinnorna en djupare bildning, att odla språket och uppmuntra till litterär verksamhet. Juslén hade en förkärlek för känslosam dramatik. Det var troligen Juslén som påverkade Gustav III i beslutet att 1772 grunda en nationalscen i Stockholm.
Juslén var en fyndig satiriker och smakdomare. Efter utländskt mönster utvecklade han en egen kåserande prosastil på svenska. Anonyma alster av hans hand publicerades 1768–1769 i Anders Berch den yngres tidskrift Posten och 1771 i ett annat Stockholmsblad kallat Åskådaren, samt under åren 1771–1783 i Aurorasällskapets egen publikation Tidningar utgifne af et Sällskap i Åbo.
Kari Tarkiainen
Pehr Juslén, i källorna även Petrus Petri Jusleen, född 2.11.1739 i Åbo, död 5.4.1794 i Stockholm. Föräldrar hovrättsrådet Pehr Jusleen och Johanna Abrahamsdotter Paleen. Gift 1780 med Hedvig (Hedda) Juliana Ziervogel.
PRODUKTION. De magnitude Romana, per imprudentiam vicinorum promota I−II (1756−1757); Om en svensk teaters nytta och nödvändighet. Tal, hållet i Utile dulci den 9 nov. 1769; Bref om Swenska Theatern. Åbo Tidningar (1772) samt anonyma bidrag i Posten, Åskådaren, Åbo Tidningar.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. A. Hultin, Pehr Jusleen. En vitter prosaist från Porthanska tiden. Finsk Tidskrift 1920:4; H. Knif, Spectator-genren på främmande botten. Historiska och litteraturhistoriska studier 62 (1987); K. Tarkiainen, Porvoon piispa Magnus Jacob Alopaeus 1743−1818 (1985).