Kaptenen Jakob Johan von Bilang nämns i historieskrivningen främst av två skäl. För det första utövade han den i Norden ovanliga konsten elfenbenssnideri, som han lärt sig i Frankrike. För det andra var han riksdagsman, känd för att motarbeta Gustav III:s maktfullkomliga strävanden. Bilang var en skicklig hantverkare, men åstadkom inget av betydelse inom politiken.
Jakob Johan von Bilangs far var kapten vid Österbottens regemente. Som brukligt var skrevs sonen in i regementets rullor vid sju års ålder, först som furir och 1753 som fanförare. Han uppnådde, i egenskap av adelsman och son till en officer, sergeants rang 1757 och fänriks rang 1758. Den 14 maj 1759 avskedades han, förmodligen på grund av en allvarlig men för eftervärlden icke känd förseelse. Samma år reste han till Frankrike, där han tog värvning i armén.
Bilang deltog två år i sjuårskriget, utmärkte sig och befordrades till löjtnant men tog avsked 1762. Han återvände till Sverige 1765, där han rehabiliterades tack vare sin krigserfarenhet, kanske också genom sin konstutövning. År 1770 erhöll han en officersbefattning. Han tjänstgjorde som löjtnant vid Södermanlands regemente och Östgöta regemente och blev befordrad till kapten efter sin avgång 1773. Kort efter detta återvände von Bilang till Finland och bosatte sig här.
Antagligen studerade von Bilang elfenbenssnideri i Frankrike mellan 1762 och 1765. Frankrike var det ledande landet inom denna konstform. Efter att han 1766 beviljats ett statligt stöd för en utlandsresa, uppenbarligen för att studera konst, besökte han 1767–1769 England och några andra länder. Bilang har ansetts som en mycket skicklig elfenbenssnidare. Hans originalarbeten är visserligen inte kända, men två av hans reliefarbeten har avbildats på kopparstick: ”Les quatre saisons et la promenade au bord de la Bellevue” (De fyra årstiderna och en promenad vid Bellevue) och ”Le repos du berger et du troupeau” (Herden och hjorden i vila). Dessa var representativa för rokokons pastoralromantik. Bilang ställde ut sina verk i Stockholm 1796 (och kallades till medlem i Kungliga målare- och bildhuggareakademien samma år) och i Åbo 1800 och 1801. Han gjorde även kopparstick, men de har inte ansetts vara särskilt högklassiga.
Efter att Gustav III 1778 krävt att riksdagen skulle bevilja skatt på obestämd tid föreslog von Bilang i adelsståndet att man skulle acceptera en sådan bevillning endast för en bestämd period. Förslaget väckte stor uppmärksamhet, men de ledande företrädarna för den adliga oppositionen tvekade inför den brytning med kungen förslaget kunde leda till. Axel von Fersen uppger att kungen mutade von Bilang så att denne avlägsnade sig från riksdagen och på så vis lät honom driva igenom bevillningen. Senare fick von Fersen höra rykten om att von Bilang hade varit ombud för Danmark och Ryssland då dessa länder ville försvaga kungens ställning i bevillningsfrågan. Om några sådana kontakter hade avslöjats skulle kungen ha fått en god förevändning att utöka sin makt. Det är ändå möjligt att von Bilang endast hade som mål att i folksuveränitetens namn förhindra att kungens makt ökade – i likhet med Anders Chydenius som i prästeståndet lade fram ett motsvarande förslag.
Då Gustav III 1789 krävde att riksdagen skulle gå i borgen för statsskulden motsatte sig von Bilang en fullständig borgen men var redo att gå med på en tidsbestämd bevillning. När kungen krävde att ständerna skulle godkänna hans förslag till en förenings- och säkerhetsakt rekommenderade von Bilang att man skulle godta den endast med ett visst förtydligande, men han försökte tillsammans med den övriga adeln motarbeta kungens uppfattning att det skulle räcka med godkännande från tre stånd för att förslaget skulle gå igenom. På riksdagen 1792 framträdde von Bilang som en försiktig oppositionsman inom ridderskapet och sade sig tala ”med en frimodighet och öppenhjärtighet, som egnar var finsk riddersman och som i synnerhet alltid tecknat min finska nationella karaktär”. Efter mordet på Gustav III skyndade han sig att ge ut en minnesskrift över kungen, som om han fruktat att han skulle misstänkas för kontakter med kungamördarna.
Pentti Virrankoski
Jakob Johan von Bilang, född 1.11.1739 i Haapajärvi (Haapavesi), död 5.5.1803 i Helsingfors. Föräldrar kaptenen Jakob Johan von Bilang och Anna Elisabet Wendelia. Gift 1771 med Katarina Emerentia Scheding, 1795 med Johanna Gustava Stenholm.
PRODUKTION. Agio-handelns försvar, endast på naturliga och billiga grunder, samt en ny, och säker utsigt för Banco-mynts ägare at ärhålla til och med 25 procents agio. utan minsta olägenhet för det allmänna eller enskildte medborgare, äfven som sluteligen en välment upgift, at utan minsta rubbning uti indelningsverket årligen kunna bespara uti de vanliga stats-utgifterna omkring 30 à 40 tunnor guld. Stockholm (1792); Underdånigt äreminne öfver högstsalige Konung Gustaf den III, Författad in promptu vid tidningen om Konungens oförmodade död. Stockholm (1792); Den Sunda Philosophien!, Den naturliga sedoläran!, Och den landtförvista vantron!, Jemte åtskillige högst nyttige, Physiska Uptäckter m.m. I−II. Stockholm 1792−1793.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. C. Bäcksbacka, Viceamiral Carl Olof Cronstedts hem. Finska Fornminnesföreningens Tidskrift 102 (1995); J.R. Danielson-Kalmari, Stats- och samhällsliv i Finland under gustavianska tiden (1925); J. Gordon Beckwith, Ivory carving. Encyclopedia Britannica 12 (1965); C.G. Estlander, En finsk konstidkare. Öfversigt af Finska vetenskaps-societetens förhandlingar XVII (1874−1875); A. Julius, Jean Cavalier och några andra elfenbenssnidare. Studier i elfenbensplastik i Sverige. Uppsala (1926); K.K. Meinander, Några anteckningar om J.J. von Bilang. Finskt Museum 1899; P. Renvall, Ruotsin vallan aika, Suomen kansanedustuslaitoksen historia 1 (1962); K. Wirilander, Officerare och underofficerare vid Finlands armé 1718−1810. Förteckningar över boställsinnehavare (1953); P. Virrankoski, Anders Chydenius. Demokratisk politiker i upplysningens tid (1995).