Jakob Magnus Sprengtporten anträdde sin militära bana som volontär vid fortifikationen. Efter att ha tjänstgjort en tid i Frankrike återvände han till fästningsbyggena på Sveaborg. Sprengtporten hade utmärkt sig i kriget i Pommern, och han skrev efter hemkomsten ett betänkande om Finlands försvar. Han drev även saken vid riksdagen. Sprengtporten presenterade en statskuppsplan för Gustav III, som efter att ha godtagit den gav Sprengtporten i uppdrag att se till att den kunde genomföras även i Finland. På grund av oförutsedda svårigheter kunde Sprengtporten inte återvända till Stockholm i tid för att bistå kungen vid kuppen där. Han belönades storslaget av Gustav III, men efter en tid blev deras förhållande spänt och något år senare avgick Sprengtporten från sin tjänst.
I Finlands historia finns två betydande officerare och politiker vid namn Sprengtporten, nämligen halvbröderna Jakob Magnus och Göran Magnus. De nådde båda betydande positioner i Sverige under sent 1700-tal, men i ingetdera fallet varade framgången länge. Deras äldsta bror, Johan Wilhelm Sprengtporten, bröt sig en framgångsrik bana som officer och diplomat i Sverige, utan att någonsin återvända till Finland.
Jakob Magnus Sprengtport föddes 1721 i Tobolsk i Sibirien. Hans far, officeren Magnus Wilhelm Sprengtport, hade råkat i krigsfångenskap 1709, och först 1722 återvände familjen till Finland. Krigsfångenskapen i Sibirien hade dock inte hindrat major Sprengtport från att 1719 ingå äktenskap med Anna Margaretha Amnorin, dotter till kyrkoherden i Jaakimvaara. Jakob Magnus Sprengtports mor dog omkring 1728, och ca tio år senare gifte hans far om sig med Elsa Catharina Ulfsparre. Fadern dog redan några år senare.
Jakob Magnus Sprengtport inträdde 19 år gammal som volontär vid fortifikationstrupperna. Fyra år senare, 1743, blev han underofficer vid livgardet, men reste redan året därpå till Frankrike för att skaffa sig erfarenhet i den franska arméns tjänst. Efter faderns död tyngdes familjen av skulder. Tillbaka i hemlandet tjänstgjorde Sprengtport som kapten under Augustin Ehrensvärd vid befästningsarbetena på Sveaborg från 1755. Han gifte sig aldrig.
Då pommerska kriget bröt ut 1757, deltog Sprengtport som Axel von Fersens överadjutant. Han befordrades till major 1759, och efter att Augustin Ehrensvärd hade utnämnts till överbefälhavare för trupperna i Pommern 1760 fick han i uppdrag att samla ett elitförband, som han senare ledde vid erövringen av Malchin. Det var en av de få svenska krigsframgångarna under hela det mångåriga kriget.
Efter kriget befordrades Sprengtport till överstelöjtnant 1762 främst för sin meriterande insats i kriget. Som medlem av fästningskommissionen för Finland skrev han ett betydelsefullt betänkande om Finlands försvar. Samma år upphöjdes han tillsammans med sin bror Johan Wilhelm i friherrligt stånd. Bröderna förlängde sitt efternamn till Sprengtporten. Jakob Magnus utnämndes till överste för Nylands och Tavastehus dragoner samt Karelska skvadronen 1769.
Vid frihetstidens sista riksdag var Sprengtporten en trogen anhängare av hattpartiet. Vid 1770 års riksdag hade han genomdrivit ett förslag att grunda lätta förband i Finland, och han fick själv uppgiften att genomföra detta. Två år senare vände han sig till kungen då han inte fick de ofrälse stånden att gå med på en del av sina förslag. Med kungens tillstånd grundade han riksdagsklubben Svenska Botten, som samlade kungamaktens sympatisörer ur adelns led.
I maj 1772 presenterade Sprengtporten sin statskuppsplan för kungen. Enligt denna skulle man först övertala Sveaborgs garnisonsmanskap att gå över på kungens sida och först därefter ta makten i Stockholm. Sprengtporten lovade att själv leda upproret på Sveaborg. Kungen gillade planen och Sprengtporten begav sig till Finland. Han inledde verkställandet av sin plan den 13 augusti 1772 i Borgå, där han var väl hemmastadd och hade härbärgerat sina dragoner några år tidigare. Sprengtporten begav sig själv vidare till Sveaborg, men brodern Göran Magnus anlände några dagar senare för att leda en öppen, beväpnad kontroll av staden. De förundrade Borgåborna svor trohet till kungen, men domkapitlet vek inte för det militära hotet.
Två dagar senare lyckades Jakob Magnus Sprengtporten vinna över Sveaborgs manskap på sin sida, och kommendanten, general Carl Björnberg, fängslades. Därefter begav sig Sprengtporten till Helsingfors där han övertalade befolkningen att gå över till kungen. Efter detta fick han i all hast inleda seglatsen mot Stockholm med 800 man. En motvind försvårade dock färden, och då Sprengtporten anlände till huvudstaden den 7 september hade kungen redan, den 19 augusti, tagit över makten på egen hand.
Sprengtporten belönades furstligt för sin andel i statskuppen. Han befordrades till generallöjtnant och utnämndes till chef för livgardet, samtidigt som han tilldelades Svärdsordens kommendörstecken med stora korset. Efter Augustin Ehrensvärds frånfälle utnämndes Sprengtporten till ledare för befästningsarbetena i Finland. När Sprengtporten 1773 föreslogs som överbefälhavare för trupperna i Finland, avböjde han eftersom han inte hade fullt stöd i krigskonseljen för sina planer.
Förhållandet mellan kungen och Sprengtporten blev rätt snart spänt, främst på grund av den senares sjukliga misstänksamhet. Sprengtporten begärde avsked med en skrivelse som var hållen i en så ohövlig ton att kungen returnerade den. När Sprengtporten sände en ny ansökan beviljade kungen honom avsked. Sprengtporten fick en lagstadgad pension på 2000 daler silvermynt samt en årlig tilläggspension på 30000 daler silvermynt. Han drog sig tillbaka till sin gård på Biskopsudden utanför Stockholm, som han hade fått i gåva av kungen. Därifrån skickade han med jämna mellanrum brev till regenten och beskyllde denne för än det ena och än det andra som han själv hade fantiserat ihop. Återstoden av hans liv präglades av motgångar och sjukdomar.
Jakob Magnus Sprengtporten var utan tvivel en begåvad och modig soldat, och han var även betydande som politiker och politisk tänkare. Han hade en viktig roll i Gustav III:s statskupp, både i planeringen och i det praktiska genomförandet. Det är möjligt att kuppen inte hade kunnat genomföras utan hans insats, och kungen skrev till honom, ”Det är eder näst Gud, som jag har att tacka för mitt rikes räddning; utan eder skulle jag aldrig hafva vågat företaga detta verk.” Sprengtportens egen roll i själva statskuppens utförande blev på grund av väderförhållandena anspråkslösare än vad han själv hade planerat. Detta orsakade uppenbarligen den bitterhet hos honom som fick sjukliga dimensioner och ödelade hans lysande bana. Det är också möjligt att han upplevde sig ha hamnat i skuggan av sin bror Johan Wilhelm såväl vad gällde kunglig gunst som familjeliv.
Veli-Matti Syrjö
Jacob Magnus Sprengtport, fr.o.m 1776 Sprengtporten, född 11.12.1721 i Tobolsk, död 2.4.1786 i Stockholm. Föräldrar majoren Magnus Wilhelm Sprengtport och Anna Margareta Amnorin.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. J.R. Danielson-Kalmari, Stats- och samhällsliv i Finland under gustavianska tiden I−II (1925); C.G. Malmström, Sveriges politiska historia från Karl XII:s död till statshvälfningen 1772 IV−VI. Stockholm (1899−1901) I. Mäntylä, Borgå stads historia II 1602−1809 (1994); H. Schück, Ur J.M. Sprengtportens papper. Minnesteckningar. Stockholm (1904); G. Suolahti, Sprengtportens statskupp och andra essayer (1919); G. Suolahti, Elämää Suomessa 1700-luvulla I–II (1909−1917).
BILDKÄLLA. Sprengtporten, Jakob Magnus. Teckning: T. Heurlin efter J. Björk. Museiverket.