Nathanael Gerhard af Schultén gjorde en betydande karriär som lärare i svenska flottan och som kartläggare av Sveriges kustområden och senare i början av den autonoma tiden som medlem av regeringskonseljen.
Nathanael Gerhard af Schultén föddes som son till Samuel Schultén, professor i juridik vid Åbo akademi, och Beata Maria Palander. Han förlorade sin far redan som tvååring, men inte sitt hem, genom att hans mor ingick ett nytt äktenskap med löjtnant Gabriel Hagelberg, som flyttade till familjens hem i Prostvik i Nagu.
Enligt tidens sed skrevs professorns söner tidigt in vid universitetet, efter att först ha fått sin grundutbildning av informatorer. Vid endast 11 års ålder inmatrikulerades Schultén vid akademin 1762. Han promoverades till magister som primus 1772, och nästa år utnämndes han till docent i astro-nomi vid Åbo akademi. Samma år flyttade han till Sverige, där han verkade vid observatorierna i Stockholm och i Uppsala i drygt ett års tid och fick handledning av tidens främsta astronomer i Norden, såsom Pehr Wilhelm Wargentin. År 1774 återvände han till Finland och verkade i tre år som informator på Sveaborg. Då kom han första gången i kontakt med lantmäteriet, via lantmäterikommissionens observatör Johan Justander, som utförde triangelmätningar på Sveaborg. Justander lämnade sina mätinstrument på Sveaborg när han reste till Åbo, där han insjuknade och dog. På så sätt fick Schultén de redskap med vars hjälp han kunde utföra sina mätningar. Från 1777 var han en tid professor i fysik vid Åbo akademi.
Schultén stannade dock inte vid akademin, utan gick 1779 över i svenska flottans tjänst, när han utnämndes till professor på Sveaborg. Om vintrarna föreläste han i sjöfartsteori och om somrarna utförde han triangelmätningar. Sådana mätningar inföll även under vinterperioden, varvid det uppstod långa avbrott i hans undervisning. Schulténs hjärta klappade snarare för forskning än för en karriär inom det militära. En höjdpunkt i hans liv var den resa som han med fregatten Diana företog till Medelhavet 1786–1787. Även på resan hade Schultén hand om undervisningen, men långa uppehåll i Italien och Marocko gav honom en möjlighet att bekanta sig med lokala sevärdheter och förhållanden. Senare drömde han ofta om att få återvända till södern, men hans önskan gick inte i uppfyllelse.
År 1792 fick Schultén en professur vid den nyinrättade Krigsakademien på Karlberg. Där kvarstod hans tidigare uppgifter, medan hans vistelse i Stockholms omedelbara närhet innebar att han personligen stod i närheten av beslutsfattandet inom krigsmakten. Under sina många år i Stockholm stod han i livlig brevkontakt med bekanta i Åbo och på andra finländska orter. I synnerhet hans långa brevväxling med H.G. Porthan är rik på upplysningar.
År 1799 blev Schultén riddare av Nordstjärneorden och 1805 utnämndes han till kansliråd. Under kriget 1808–1809 vann han kung Gustav IV Adolfs bevågenhet och framträdde som sakkunnig inom flottan, då han protesterade mot de beslut som krigsledningen hade fattat angående försvaret av Åland. Det visade sig att han hade rätt i sina antaganden. Han befordrades till överste i flottans armé och utnämndes till chef för den nygrundade sjömätningskåren och till överinspektör för lotsverket, samt adlades af Schultén 1809. När kungen störtades 1809 råkade Schultén i onåd hos några höga militärer. Han bestämde sig för att begära avsked från flottan och flyttade senare över till Finland.
Som professor vid flottan beordrades Schultén 1783 att utföra triangelmätningar längs Bottniska vikens kust. Detta var en del av ett projekt som gick ut på att kartlägga hela rikets kuster. Under de följande tre åren utförde han mätningar av kusten från Åland längs Bottniska vikens östra kust ända upp till Torneå och därifrån längs den västra kusten söderut ända till Ångermanland. Vid samma tillfälle utförde han ett otal geodetiska beräkningar. Framför allt lokaliserade han de farligaste undervattensgrunden och markerade dem på sjökorten. Hans forskningsresultat publicerades i Kungliga Vetenskapsakademiens skrifter. År 1788 utförde han kontrollmätningar i Savolax och Karelen, för den karta över Kuopio län som då var under arbete. Efter detta utförde han sommartid såväl triangelmätningar som hydrografiska mätningar speciellt i Bohuslän och i Stockholms skärgård. Utöver mätningarna arbetade Schultén enträget med att modernisera lotsverket. Han deltog också i utvecklandet av nya mätningsmetoder, i vilka spegelsextanten och kronometern ersatte kvadranten och pendeluret. Vid sidan av sitt egentliga arbete fann Schultén också tid för forskning. I sitt hem i Södervik i Nagu gjorde han försök med växelbruk, men med ringa resultat. Han försökte också utröna variationerna i havsvattenståndet i Östersjön och kom till resultatet att dessa snarare beror på förändringar i lufttrycket än på vattenströmmar i de danska sunden. Han kallades till ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien 1792, Svenska krigsmannasällskapet 1795 och Finska hushållningssällskapet 1797.
Under åren 1791–1793 utförde Schultén en omfattande kartläggning av insjöarna i Finland. Avsikten var att undersöka möjligheterna att bygga ett kanalsystem för att förbättra trafiken på insjöarna. Schultén undersökte alla större älvar och sjöar från Kemi älv till Saimen och kom till resultatet att det inte lönade sig att bygga kanaler. Däremot föreslog han forsrensningar, så att de större älvarna skulle vara farbara.
Schultén flyttade tillbaka till Finland 1813 och valdes då till medlem av regeringskonseljen och till chef för ecklesiastikexpeditionen. Han hade kallats till medlem av konseljen redan 1812, vilket var ytterligare en orsak till att han flyttade tillbaka till Finland. År 1816 blev han medlem av forsrensningsdirektionen och inspektör för lotsverket och båkinrättningen. Båda uppgifterna tilltalade Schultén, även om de medförde en stor arbetsbörda för en äldre man. Speciellt fyrväsendet krävde snabba åtgärder, eftersom nästan alla fyrar förstörts under kriget. Från 1817 var han också ordförande för den kommitté som tillsatts för att reglera läroverken. Han avstod från alla dessa uppdrag år 1822. År 1817 blev han statsråd, 1818 mottog han Sankt Anna-orden av andra klassen och 1821 utnämndes han till verkligt statsråd. Några år före sin död deltog han som jubelmagister i 1823 års promotion.
Nathanael Gerhard Schultén hade 1789 ingått äktenskap med Jacobina Teodora Finckenberg i Nagu. I äktenskapet föddes nio barn. Av sönerna inträdde faderns namne Nathanael Gerhard och Otto Reinhold på betydande banor, som professor respektive senator.
Erkki Urpilainen
Nathanael Gerhard Schultén, fr.o.m. 1809 af Schultén, född 29.10.1750 i Nagu, död 4.6.1825 i Åbo. Föräldrar professorn Samuel Schultén och Beata Maria Palander. Gift 1789 med Jacobina Teodora Finckenberg.
PRODUKTION. Talrika artiklar i Kungliga Vetenskapsakademiens handlingar. Ett flertal läroböcker. Sphaerisk trigonometri i sammandrag (1795); Underrättelse uti läran om globerna (1796); De första grunderna till mechaniken (1796).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. H.G. Porthan och Nath. Gerh. Schultén. Brevväxling 1784–1804. Utg. E. Holmberg (1948); O. Mustelin, Nathanael Gerhard af Schultén och Pehr Wilhelm Wargentin (1963); K.W. Rauhala, Keisarillinen Suomen senaatti 1809−1909 I (1915); H. Richter, Geografiens historia i Sverige intill år 1800. Uppsala (1959); N.G. af Schultén, Levnadsteckning (1964); J.J. Tengström, Chronologiska förteckningar och anteckningar öfver finska universitets fordna procansellerer samt öfver faculteternas medlemmar och adjuncter, från universitetets stiftelse inemot dess andra sekularår (1836).
BILDKÄLLA. af Schultén, Nathanael Gerhard. Åbo Akademis bildsamlingar.