Signe Hammarsten-Jansson, mångsidig illustratör, skicklig karikatyrtecknare och Finlands första professionella frimärkskonstnär, lämnade viktiga bidrag till den grafiska konsten och bruksgrafiken i Finland från 1920-talet till 1950-talet.
Signe Hammarsten föddes 1882 i Östergötland i Sverige som dotter till en adjunkt, sedermera kyrkoherde och hovpredikant. Hennes far, Fredrik Hammarsten, fick tjänst som pastor vid Krigsskolan Karlberg i Solna då hon var 16 år gammal. Signe fick rida på kadetternas övningshästar, och ridning blev hennes favoritintresse. Hösten 1902 inledde hon sina studier på den konstindustriella linjen vid Stockholms tekniska skola, där hon utbildades till ritare och yrkestecknare. Hon skaffade sig även färdighet i gipsgjutning, figurmodellering och träsnideri, men frihandsteckning var hennes starkaste ämne.
Hösten 1904 blev Signe Hammarsten teckningslärare i Wallinska skolan, en flickskola i Stockholm. Bland skolans elever hade det uppstått intresse för den nya scoutrörelsen, och på elevernas begäran grundade väninnorna Emmy Grén-Broberg, skolans gymnastiklärare, religionsläraren Esther Laurell och teckningsläraren Signe Hammarsten 1908 en scoutkår i skolan, som 1913 blev kärnan till Sveriges flickscoutförbund. Under sina år som lärare 1904–1913 var Hammarsten även verksam som illustratör och karikatyrtecknare bl.a. för skämttidningen Strix.
Den unga Signe Hammarsten drömde om att bli skulptör och gjorde därför från 1905 studieresor till bland annat London och Paris. Sommaren 1910 skrev hon in sig vid Académie de la Grande Chaumière på Montparnasse, där hon träffade sin blivande make, den finländske bildhuggaren Viktor Jansson. I augusti 1913 vigdes de i Stockholm, varefter de avreste till Paris. På våren 1914 bosatte sig Signe och Viktor Jansson på Skatudden i Helsingfors. Familjen fick tre barn, av vilka den förstfödda skulle bli den berömda författaren och konstnären Tove Jansson.
I Helsingfors knöt Signe Hammarsten-Jansson snart kontakter med förläggare, journalister och konstnärer, exempelvis Ragni Cawén, Eva Törnwall Collin, Oscar Furuhjelm, Henry Rein och Sigrid Schauman. Hon blev också medlem i Konstnärsgillet. Hennes första karikatyrer i Finland publicerades 1915 i den finskspråkiga skämttidningen Tuulispää. Sitt genombrott som karikatyrtecknare fick hon 1916 med teckningar för skämttidningarna Fyren och Publicistförbundets publikationer Lucifer och Sommarhemmet. I Lucifer publicerades totalt ca 350 karikatyrer av Signe Hammarsten-Jansson, signaturen Ham. Den politiska satirtidskriften Garm utkom i 30 år (1923–1953) och där publicerades totalt ca 120 av hennes karikatyrer och närmare 400 andra teckningar. Hon gav även Garm dess allmänna framtoning och tecknade många av tidningens omslagsbilder.
Signe Hammarsten-Janssons bana som tecknare av omslagsbilder och illustrationer till böcker inleddes 1918. Speciellt finlandssvenska förläggare (Schildts, Söderströms) anlitade henne ofta som omslagstecknare. Hennes omslag kännetecknas av en harmonisk, i det närmaste grafisk stil, där bokstävernas form ofta dikterar utformningen. Hennes sparsamma användning av färger tjänade såväl estetiska strävanden som en begränsad tryckteknik och höll tryckningskostnaderna nere. Hon var föregångare för denna stilriktning, som antikvariatbesökare lätt kan känna igen i häftade böcker från den tiden. För att få omslagen eller illustrationerna till böckerna att stå i samklang med innehållet hade Signe Hammarsten-Jansson för vana att läsa korrekturen till böckerna och vid behov ändra teckningsstil efter bokens innehåll. Som småbarnsmamma och hustru till en bohemisk skulptör var hon ofta tvungen att teckna även om nätterna för att hinna få ett omslag eller en illustration färdig inom utsatt tid, trots att man anlitade hemhjälp i hushållet.
För att dryga ut makarnas oregelbundna inkomster från olika beställningsarbeten tog Signe Hammarsten-Jansson 1924 en deltidstjänst som tecknare på Finlands Banks sedeltryckeri. Under de fem första åren tecknade hon främst ornament till värdepapper. En helt ny bana som frimärkstecknare öppnade sig för henne 1929, då tre av hennes teckningar trycktes som frimärken för Åbo stads 700-årsjubileum; av dessa valdes hennes teckning av Åbo domkyrka sedermera till Finlands vackraste frimärke. Året därpå tecknade hon det klassiska lejonmärket som trycktes i många upplagor i miljontals exemplar, och från 1934 de årliga serierna med tilläggsavgift till förmån för Röda Korset. Sedan hon blivit pensionerad från sedeltryckeriet 1954 tecknade hon många tuberkulos- och rödakorsfrimärken, det sista 1962. En hel generation finländare har på sina brev klistrat frimärken tecknade av Signe Hammarsten-Jansson.
Eftersom Signe Hammarsten-Jansson var tvungen att teckna för att bekosta familjens uppehälle blev det inte mycket tid över för hennes eget fria tecknande. Sedan familjen 1933 hade flyttat in i det nybyggda konstnärshemmet Lallukka var Hammarsten-Jansson med om att grunda Tecknarförbundet. Då deltog hon även i en utställning som anordnades i Liljevalchs konsthall i Stockholm och vid ett senare tillfälle i Lallukka. På sommarstället i Borgå skärgård, som familjen hyrde från 1920, tecknade hon bl.a. havslandskap och humoristiskt gammaldags dekorerade kartor.
Signe Hammarsten-Jansson dog i Borgå 1970. Hundra år efter hennes födelse, 1982, anordnade post- och telegrafverket en minnesutställning över hennes insats som Finlands första professionella frimärkskonstnär.
Marjatta Rahikainen
Signe Hammarsten, född 1.6.1882 i Hannäs i Östergötland, Sverige, död 6.7.1970 i Borgå. Föräldrar kyrkoherden Fredrik Hammarsten och Elin Emanuelsson. Gift 1913 med bildhuggaren Viktor Jansson.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. T. Jansson, Bildhuggarens dotter (1968, 1994, 2003; Stockholm 1974, 1988; på finska 1969, 8 uppl. 2003); E. Kruskopf, Boken om Ham. Tecknaren Signe Hammarsten-Jansson (1994).
BILDKÄLLA. Hammarstén-Jansson, Signe. Foto: Ahlgren, US-kuvapalvelu, 1960. Uusi Suomis bildarkiv.