JANSSON, Viktor


(1886–1958)


Skulptör


Viktor Jansson är känd för sina heroiska hjälte­statyer, speciellt frihetsstatyerna i Tammerfors och Lahtis, men också för sina lyriska, ofta små och anspråkslösa offentliga skulpturer. Dessa sistnämnda är hans kanske mest bestående bidrag till skulpturkonsten i Finland. I sin konst förmedlade Viktor Jansson den franska traditionen, men hamnade som så mången annan samtida skulptör i skuggan av Wäinö Aaltonen.

 

Handelsmannen Julius Jansson från Helsingfors och hans hustru Johanna fick den första mars 1886 tvillingarna Viktor Bernhard och Maria Theresia. Döden kom att pröva den unga familjen svårt: Maria Theresia dog mindre än ett halvt år gammal, och i maj 1892 dog både familjefadern Julius och yngsta barnet i familjen, Bruno, som blev bara ett halvt år. Modern Hanna blev ensam med två söner, 6-årige Viktor och 5-årige Julius. För att försörja familjen och ge sina söner utbildning började Hanna Jansson driva sin mans kortvaruaffär.


 

Viktor Jansson gick i Brobergska samskolan i Helsingfors 1893–1903. Redan under sin skoltid fick han smeknamnet Faffan. Hans intresserade sig för skulptur, teckning och gymnastik, och han avbröt sin skolgång utan att avlägga studentexamen. Trots släktens motstånd började han hösten 1903 vid Finska konstföreningens ritskola. År 1905 studerade han i skulptörklassen för Viktor Malmberg och Robert Stigell. Den unge Jansson fick ett nära förhållande till Stigell, som för honom blev ett slags fadersgestalt. Studiekamrater till Jansson var bl.a. Alvar Cawén, Marcus Collin, Jalmari Ruokokoski och Tyko Sallinen.


 

Janssons konstnärsbana fick en god början med andra pris i Finska konstföreningens dukattävling 1907. År 1908 erhöll han andra pris i statens skulpturtävling, med en byst av Robert Stigell, som Konstföreningen köpte till sina samlingar. Samma år antogs Jansson som medlem i Konstnärsgillet i Finland. Jansson var också en av de bildhuggare som 1910 grundade Finska skulptörförbundet. Han fick sitt genombrott 1911 på en utställning som Skulptörförbundet höll tillsammans med Finska konstnärsgillet, där Janssons porträtt uppmärksammades. Också erotiska skulpturer inspirerade av Rodin väckte uppmärksamhet – närmast förargelse. Mest prisades en naken mansfigur med titeln ”Redo”, känd också under titeln ”Kämpe”, som huggen i granit står utanför Villa Ensi i Eira i Helsingfors. Framgången i tävlingarna ledde till Janssons första offentliga uppdrag: en fontänskulptur och två gravmonument, som stod färdiga 1915.


 

Sin första studieresa företog Jansson 1908–1909 till Paris, där han en kort tid studerade vid akademin la Grande Chaumière. På sin andra resa 1910–1911 träffade han sin blivande hustru, den småländska prästdottern och konstnären Signe Hammarsten. På en resa till Paris 1913, via Stockholm, ingick ”Faffan” och ”Ham” äktenskap. Signe Hammarsten-Jansson, som blev känd som en skarp karikatyrtecknare, specialiserade sig på bruksgrafik och var från 1920-talet och in på 1950-talet verksam som tecknare för sedeltryckeriet vid Finlands Bank. I boken Bildhuggarens dotter berättar dottern Tove Jansson barndomsminnen från Skatudden i Helsingfors, där familjen hade bosatt sig 1914. Från 1933 bodde familjen Jansson i konstnärshemmet Lallukka.


 

Viktor Jansson, som hade deltagit på de vitas sida i inbördeskriget, gjorde på 1920-talet några hjälte- och frihetsstatyer. Frihetsstatyn i Tammerfors, som restes 1921, avbildar på klassiskt vis en naken soldat som står på en hög granitpelare och höjer sin högra hand och sitt svärd till segertecken. Den nakna hjältegestalten på frihetsstatyn i Lahtis (1921) bär en antikiserande hjälm och höjer sin vänstra hand. Det sägs att Elias Simojoki, aktivist inom Akateeminen Karjala-Seura (Akademiska Karelen-Sällskapet) och Fosterländska folkrörelsen, stått som modell för båda statyerna. Frihetsstatyn i Tammerfors gav upphov till en politisk tvist. Vänstern i stadsfullmäktige motsatte sig att den restes, eftersom de ansåg att den rev upp såren från inbördeskriget. För motparten symboliserade statyn frihet från förtryck av en främmande makt.


 

En separatutställning, som kom att bli den enda, höll Jansson i Stenmans konstsalong i Helsingfors 1923. Han ställde ut klassiskt vilande kvinnofigurer och moderna torsomotiv. Sitt favoritmotiv eller kvinnofiguren gav han mot slutet av 1920-talet en stiliserad dekorativ form. En sådan art déco-figur är ”Convolvulus” (1931) i Kajsaniemiparken i Helsingfors. Det dekorativa har också en viktig plats i Janssons fontänskulpturer. I dem favoriserade han det för typen karakteristiska barn- och sjöjungfrumotivet, som efterbildar antikens nereider och tritoner och är kända från europeiska fontäner. Mest kända av Janssons tio fontänskulpturer är ”Vattennymfer/Lek II” och ”Hejsan” som avtäcktes i Esplanadparken i Helsingfors 1942 samt ”Sjöjungfru” (1941) på Bensowska husets innergård. Med dessa till storleken anspråkslösa, lyriska och icke-heroiska skulpturer gav Jansson sitt mest bestående bidrag till skulpturkonsten i Finland.


 

Viktor Jansson, som introducerade den franska traditionen i finsk skulptur, hamnade som så mången annan samtida skulptör i skuggan av Wäinö Aaltonen. Högkonjukturen i slutet av 1930-talet ökade de offentliga uppdragen och gav även Jansson arbete. I Lahtis utförde han bl.a. ”Snökrig” (1937), en skulptur med skolmotiv som donerades till staden av ingenjör J. Th. Lindroos. Ett beställningsarbete av skofabrikanten Mononen är ”Skidåkaren”, eller ”Slalom” (1938). År 1936 gjorde Jansson för Mylly­koski kyrka i Kouvola ett krucifix, vars gipsorginal finns i den svenska församlingens kyrka på Drumsö i Helsingfors. Tillsammans med arkitekt Erik Bryggman utförde Jansson ett minnesmärke över nationalsången ”Vårt land”, som avtäcktes på Gumtäkts äng i Gumtäkt i Helsingfors 1948, och tre år senare avtäcktes i Brunnsparken i samma stad ett beställningsarbete av Nylands nation, ett minnesmärke över författaren Arvid Mörne. Viktor Jansson, som var aktad av sina kolleger och även hade innehaft förtroendeuppdrag inom bildkonsten, dog 1958.


 

Liisa Lindgren


 

Viktor Bernhard Jansson, född 1.3.1886 i Helsingfors, död 22.6.1958 i Helsingfors. Föräldrar köpmannen Julius Viktor Jansson och Johanna Theresia Karlsson. Gift 1913 med konstnären Signe Hammarsten.


 

VERK. ”Kämpe/Redo”, Villa Ensi, Helsingfors (1913); Frihetsstatyn i Sysmä (1920); Frihetsstatyn i Tammerfors (1921); Frihetsstayn i Lahtis (1921); ”Convolvulus”, Helsingfors (1931); ”Pojken och fisken”, Helsingfors (1935); ”Snökrig”, Lahtis (1937); ”Skid­åkaren/Slalom”, Lahtis (1938); ”Vattennymfer/Lek II”, Helsingfors (1940); ”Hejsan”, Helsingfors (1940); ”Sjöjungfrun”, Helsingfors (1941); ”Lek”, Helsingfors (1942); Julius Sundbloms minnesstod, Mariehamn (1948); ”Vårt land”-monumentet (tills. med Erik Bryggman), Helsingfors (1948); Arvid Mörnes minnesmärke, Helsingfors (1951). Representerad i Konstmuseet Ateneum, Helsingfors; Amos Andersons konstmuseum, Helsingfors; Helsingfors stads konstmuseum; Konstmuseerna i Tavastehus, Lahtis och Tammerfors; Gösta Serlachius konstmuseum, Mänttä; Mellersta Finlands museum, Jyväskylä; Österbottens museum, Vasa; Finlands Bank.


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. T. Jansson, Bildhuggarens dotter (1968); T. Jansson, Tove Jansson. Muistonäyttely. Taiteilijavanhemmat Signe Hammarsten Jansson ja Viktor Jansson. Tammerfors konstmuseums publikationer 102 (2002); A. Latvi, Faffan Viktor Jansson. Viktor Jansson 1886–1958. Minnesutställning 10.6–4.9.1988. Tammerfors konstmuseum. Tammerfors konstmuseums publikationer 22 (1988).


 

BILDKÄLLA. Jansson, Viktor. Museiverket.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4750-1416928957356

 

Upp