CAWÉN, Alvar


(1886–1935)


Konstnär


Alvar Cawén var en av Finlands första ku­bistiska konstnärer, även om han höll sig till klart figurativa motiv. I kubistisk anda förenklade han kompositionen och behandlade föremålen geometriskt. Cawén målade gärna sin närmaste omgivning och sin familj. Från slutet av 1920-talet fick han beställningsarbeten, vilket ledde till att han allt mer började använda sig av det stora formatet, bland annat i altartavlor.

 

Alvar Cawén var yngsta barn till kaplanen Frans Cawén och dennes hustru Eleonora Boije af Gennäs. Han växte upp i prästgården Mutainen i Korpilaks, där familjen levde ett rätt isolerat liv. Alvar Cawén hade två äldre systrar, adoptivdottern Adèle Lovisa Walhem och Elli Anna. I hemmet rådde en pietistisk anda, och fadern ägnade sig helhjärtat åt sitt kall som församlingens herde och tjänare. Modern, en herrgårdsflicka, var musikalisk och introducerade sonen i musikens värld.


 

I Cawéns barndomshem var man också intresserad av bildkonst. Alvar Cawéns morbror Knut Boije af Gennäs var amatörmålare och stod systersonen nära. Wilho Sjöström, som målat altartavlan i Korpilaks kyrka, bodde i prästgården och blev vän med familjen. Genom sin uppmuntran torde han ha haft inflytande över Alvar Cawéns val av levnadsbana. Efter faderns död 1909 flyttade modern till sitt barndomshem Illby gård, nära Borgå. Illby blev en fast punkt i Cawéns liv.


 

Alvar Cawén uppfostrades till att bli ett självständigt barn och trivdes inte i Tavastehus lyceum, där han upplevde disci­plinen som förnedrande. Bättre gick det i Jyväskylä lyceum; ändå avbröt han skolgången där för att börja studera till konstnär i huvudstaden. Cawén hade drömt om en karriär som läkare eller musiker, men hans håg för målning tog överhanden. Han studerade vid Finska konstföreningens ritskola i Helsingfors 1905–1907 och från 1908 vid olika privata konstakademier i Paris, men han avbröt sina studier redan följande år på grund av faderns död. Med hjälp av ett stipendium återvände Cawén till Paris 1912. De två därpå följande åren ägnade han huvudsakligen åt måleriet. Han företog studieresor till Bretagne och till Spanien, där i synnerhet El Greco gjorde stort intryck på honom.


 

I Paris kom Cawén i kontakt med de nya riktningarna inom konsten, som han omvandlade till en egen stil. Impulser till sina färggranna målningar med motiv föreställande paradiset och de tre gracerna hade han fått av fauvisternas glödande kolorit och stora penseldrag och av Paul Gauguins arkadiska söderhavsbilder. År 1912 ställde han ut dem i Finland. Kubismen kom trots allt att lämna mer bestående spår i Cawéns konst. Till skillnad från många andra konstnärer besökte han inte Académie de la Palette, där kubisterna undervisade, utan arbetade självständigt i en ateljé som han delade med bildhuggaren Viktor Jansson.


 

Cawén, en av de första ”kubistiska” konstnärerna i Finland, tog inte till sig den kubistiska tekniken i den form den framträder hos den kubistiska riktningens grundare, Pablo Picasso och Georges Braque. Hos dem spjälks bilden upp i många plana ytor som överlappar varandra i ett slags platt collage, där bilden endast ger en antydan om vad den föreställer: Cawén däremot använder sig av figurativa motiv men i förenklade och geometriserade kompositioner, där de kantiga plana ytorna tydligt avgränsas mot varandra. I Cawéns kubism finns drag som man påträffar i arbeten av den andra generationens kubistiska konstnärer, hos Roger de La Fresnaye, Jean Metzinger och Robert Delaunay. Också Cawéns glödande färgsättning skiljer sig från den grönbrunskiftande färgskalan hos kubismens upphovsmän.


 

”Vid Seine”, som Cawén målade i Paris 1913, hör till hans första tavlor med kubistiska inslag. Formen är stabil, motivet byggs upp av fält i varierande storlek. Fälten är fyllda med både starka och subtila nyanser. I en kraftigt blå färg reflekteras himlen på Seines yta. Närmast den kubistiska uppspjälkningen av formen kommer Cawén i sina stilleben, till exempel i ”Mimosa”, som inköptes av Ateneum samma år som det tillkom. Åren 1912–1914 använde Cawén sig av en djup och glödande färgskala. Färgsättningen präglades från mitten av 1910-talet av en förfinad melankoli: Cawén återgav snarare höstens svårmod än sommardagens ljus. Senare använde han sig av genomskinligt grå och dimlika färgnyanser. Cawéns produktion innehåller även ett stort antal teckningar, akvareller och monotyper.


 

Man började kalla Cawéns stil ”musikalisk kubism”. Här fanns den känsliga melankoliska färgen, den kubistiska rytmen, och det abstraherande formspråket. Under 1910- och 1920-talet använde man sig ofta av metaforer lånade ur musikens värld för att beskriva den abstrakta konsten. De lämpade sig särskilt väl för Cawén.


 

Cawéns konst fick från första början ett välvilligt mottagande. Detta stod i stark kontrast till hur andra målarkamrater behandlades, till exempel medlemmarna i Novembergruppen. Den hade uppstått 1916 kring Tyko Sallinen och räknade Cawén som en av sina mest begåvade medlemmar. Men medan Tyko Sallinen tadlades av både publik och kritik, blev Cawén betraktad som en återhållsam, bildad och rent av aristokratisk konstnär. Av konsthistorikern Onni Okkonen ansågs Cawén tillhöra den måttfulla ”högra flygeln” inom Novembergruppen. Närmast Cawén stod den originelle folklivsskildraren Marcus Collin. Dessa båda gjorde tillsammans en målarresa till Åland 1920.


 

Cawéns måleri var++ utpräglat kubistisk endast under en kortare fas. Den kubistiska komposi­tionen med sin mörka och skrovliga kontur bildade en grundstruktur som gav stadga. Till de främsta arbetena från slutet av 1910- och början av 1920-talet hör de strama ”Sjukbädden” och ”Fönstret”, den sirliga ”Flicka med hatt”, alla tre från 1917, och den abstrakt rytmiska ”Ryska flottan i Helsingfors hamn” (1918). Effektfulla i sin enkelhet är porträttet av barndomshemmets trofasta tjänarinna ”Eva-Stina” (1919) och den vemodiga och lyriska ”Vaggvisan” (1921). År 1923 målade konstnären ett anslående och gåtfullt självporträtt, mot en bakgrund som påminner om en röd flagga.


 

Cawén hämtade sina motiv från den egna omgivningen. Släktingar och andra närstående användes som modeller för gruppbilder och personporträtt. Musikens värld stod Cawén nära: han kunde ge en glimt av några orkestermedlemmar under en konsert, av en pianist eller violinist, barn som lyssnar till en speldosa, gosskörer. På Illby stod vännen och kusinen Volodja Boije af Gennäs gärna modell, som i den harmoniska målningen ”Tidningsläsare” (1922) där han lånat sin gestalt till samtliga läsande figurer. Vyer från Illby återkommer i Cawéns ”bykubism” från 1920-talet, exempelvis i jaktscener med konstnären och hans hundar. På goda grunder har Cawén kallats folkskildrare. Han avbildade sina modeller, människor från landsbygden eller fiskare, med respektfylld enkelhet.


 

De egna familjemedlemmarna kunde också stå modell. År 1924 gifte sig Cawén med Ragni Holmberg. Fyra år senare föddes sonen Matti, som Cawén kom att avbilda flitigt. Under bröllopsresan till Italien blev han intresserad av freskokonsten, framför allt av Fra Angelico och Giotto. Intrycken från Italienresan gav sig omedelbart till känna i ”Madonnabilden” och i korgossmotiven. Det finns i Cawéns produktion också andra motiv av religiös karaktär som förefaller självupplevda. Det kan vara barndomsminnen från faderns prästgärning som ligger bakom gruppbilderna ”Aftonbön” och ”Skriftskolan”. På tavlan ”Orgeln” (1921) står kyrkfolket i sina bänkar med huvudena böjda i andäktig bön.


 

Från slutet av 1920-talet minskar de intima motiven i Cawéns produktion. Han började få offentliga beställningar, och det betydde kompositioner i stort format; dessutom fick han tidskrävande förtroendeuppdrag, ”Skidorna vallas” i Finska Normallyceum och ”Stockflötning” är stora oljefresker med personmotiv.


 

På sina altartavlor avbildade Cawén gärna andaktsfulla scener med vanliga människor i fokus. På skissen till altartavlan i Mänttä ser man en mor ömt hålla sin son i famnen. Sonen, som var i skolåldern, ansågs dock av beställaren vara för gammal för en sådan scen. I den färdiga versionen har motivet omvandlats till en pastisch på madonnan och barnet: en finsk mor och ett spädbarn i ett sjölandskap, med fåren i förgrunden, som symboliserar församlingen. På altarmålningen i Simpele kyrka, ”Ora et labora”, står en jordbrukarfamilj försänkt i bön vid kanten av en åker – lika andäktigt som hos fransmannen J. F. Millet.


 

Livet ut var Cawén en tillbakadragen person; han hade ett behov av att isolera sig och söka skydd. Även om han förekom flitigt i umgänges- och föreningslivet i Helsingfors, låg det något gåtfullt över honom. Mest avspänd var han tillsammans med släkten på Illby gård. ”Bara tvivel och ångest ger resultat”, så beskrev han den konstnärliga kallelsen. Han var sträng mot sig själv och kunde anse att han hade åstadkommit endast en bra målning, ”Yngling”, utställd 1932.


 

Cawéns hälsa började svikta redan under ungdomsåren i Paris. Vid upprepade tillfällen drabbades han av olika sjukdomar och gick bort 1935, i en ålder av 48 år.


 

Rakel Kallio


 

Frans Alvar Alfred Cawén, född 8.6.1886 i Korpilaks, död 3.3.1935 i Helsingfors. Föräldrar kyrkoherden Frans Fritiof Cawén och Eleonora Mathilda Boije af Gennäs. Gift 1924 med konstnärinnan Ragni Holmberg.


 

VERK. Väggmålning i Kajsaniemi folkskola, Helsingfors (1929); väggmålning i Finska normallyceum, Helsingfors (1933); altartavlor för kyrkorna i Mänttä (1928), Kuusankoski (1929); Lapinlax (1931), Simpele (1933) och Jämsänkoski (1935). Representerad i Amos Andersons konstmuseum och konstmuseet Ateneum, Helsingfors; Gösta Serlachius konstmuseum, Mänttä; Österbottens Museum, Vasa; Nationalmuseet, Stockholm; Nasjonalgalleriet, Oslo.


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Alvar Cawén. Red. R. Cawén (1958); Suomalaisia taiteilijoita Alvar Cawénista Wäinö Aaltoseen. Elämäkertoja (1955); Alwar Cawén. Utställningskatalog. Konstmuseet i Ateneum (1978); Alvar Cawén 1886–1935. Hundraårsminnesutställning. Amos Andersons konstmuseum. Red. L. Lindqvist (1986); Sanning=skönhet. Bäcksbackas favoriter (1996); Yta och djup. Den tidiga modernismen i Finland 1890–1920. Red. R. Ojanperä (2001); Nordic Dawn. Modernism’s Awakening in Finland 1890–1920. Red. S. Koja, München (2005); Alvar & Ragni Cawén. Taiteilijapari–konstnärsparet. Red. M. Didrichsen (2009).


 

BILDKÄLLA. Cawén, Alvar. Foto: Ateljé Salong Strindberg. Museiverket.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4719-1416928957325

 

Upp