Alfons Takolander var en framstående pedagog och skolman som aktivt deltog i utvecklandet av det svenska folkskole- och seminarieväsendet i Finland. Han var även kyrkohistoriker och psalmdiktare och skrev många läroböcker, historiska arbeten och levnadsskildringar.
Alfons Takolander föddes 1875 som äldste son till lanthandlare Gustav Reinhold Takolander och Matilda Emilia Holm i Bromarv. Redan tidigt uppmärksammades hans studiehåg. Efter avslutad folkskola började han i fjärde klass vid Åbo svenska reallyceum, där han blev student 1896. Föräldrahemmet med syskonen i Bromarv var även närvarande i hans tankar livet igenom, vilket hans omfattande brevsamling visar.
Efter studenten inskrevs Takolander i Västfinska avdelningen vid Helsingfors universitet och påbörjade sina studier vid den humanistiska fakulteten. För att finansiera sina studier var han 1898–1900 lärare vid Pargas folkhögskola. Han verkade även under studietiden som stipendiat för Svenska litteratursällskapet i Finland och samlade in traditionsmaterial om folktro, samt sägner, öknamn och ordspråk i Bromarv 1898 och 1903, samt ortnamn på Åland 1899. Han avlade filosofie kandidatexamen 1903.
Takolander utförde sitt huvudsakliga livsverk som lärare och pedagog samt inom skolväsendet. Han fostrade såväl de yngsta i folkskolan, den växande landsbygdsungdomen, elever i huvudstadens läroverk som läraraspiranter vid Ekenäs seminarium. År 1903 utnämndes han till föreståndare för Ålands folkhögskola. På denna post kvarstod han till 1911, då han blev folkskoleinspektor i Ålands distrikt. År 1913 utnämndes han till lektor i svenska och historia vid Ekenäs seminarium. Det var en tjänst som han övertog efter Emma Irene Åström, om vilken han senare skrev en mycket uppmärksammad levnadsteckning, Emma Irene Åström. ”Lagerns första kvinna” (1922). För detta arbete prisbelönades han av Svenska litteratursällskapet i Finland. Takolander var respekterad för sina pedagogiska insikter och mycket omtyckt för sin medmänsklighet bland såväl lärarkolleger som elever.
Takolander lämnade lektoratet i Ekenäs 1921 sedan han utnämnts till skolråd vid Skolstyrelsens svenska avdelning med folkskolor och folkhögskoleärenden som sitt ansvarsområde. Samtidigt var han lärare i Nya svenska samskolan i Helsingfors 1922–1926. Det sistnämnda året återvände han till Ekenäs för att verka som direktor för seminariet fram till 1933. Då kallades han åter till Skolstyrelsens svenska avdelning och denna gång som chef. På denna post hann han inte verka länge innan han bröts ned av ohälsa och dog den 16 april 1935. Efter hans död grundade Finlands allmänna folkskollärare- och lärarinneförening en fond, senare kallad Tea och Alfons Takolanders minnesfond, som delar ut medel till studenter inom klasslärarutbildningen.
Takolanders samhällsengagemang och kunskaper inom särskilt skolväsendet kom till användning i Ekenäs, där han var en mycket anlitad skol- och kommunalman. Han var medlem av stadsfullmäktige 1917–1921 och 1928, dess ordförande från 1933. Därtill var han ledamot i många skoldirektioner, bland annat ordförande i direktionen för Ekenäs samskola. Dessutom var han inspektor i två perioder för Ekenäs stads folkskolor samt medlem av kyrkorådet. Takolanders pedagogiska insikter anlitades även på det nationella planet. Han deltog i läroplanskommittén för folkskolorna 1913–1925, i kommittén för utarbetande av en interimistisk läroplan för seminarierna 1917 och i kommittén för uppgörande av förslag rörande kostnaderna för folkskoleväsendet 1924. Därtill var han medlem i folkundervisningsanstalternas lärarråd.
Vid sidan av sin skolmannagärning intresserade sig Takolander för arkivforskning och historiska studier och skrev många lokal- och kyrkohistoriska verk, historiker, biografier och levnadsteckningar. Inom skolområdet skrev han historiker över Ålands folkhögskola jämte lantmanna- och husmodersskolan: Ekenäs stads folkskolor 1871–1916 (1916) och Ekenäs seminarium 1871–1921 (1921). Han publicerade En blick på Finlands folkskola 1866–1916, gav jämte Ragnar Hollmérus ut läseboken Läsning för folkskolan (1923) och publicerade tillsammans med Jussi Laurila handboken Folkskolan, dess förvaltning och verksamhet (1924). Dessutom publicerade han studien Fredrik Cygnæus som pedagog (1910).
Den västnyländska bygden och den trakt där Takolander växte upp och den där han verkade under många år beskrivs i Bidrag till Tenala och Bromarf socknars historia (1913) och i Ekenäs stads historia I (1930). Hans kyrkohistoriska forskningar resulterade bland annat i ett arbete i två delar: Erik Gabriel Melartin. Hans liv och verksamhet (1926–1927). Med första delen avlade Takolander filosofie licentiatexamen 1926, och året därpå, 1927, blev han filosofie doktor. Han slutförde och utgav vidare Vilhelm Rosenqvists oavslutade verk om Frans Ludvig Schauman (1928). Ytterligare översatte han och bearbetade Aarni VoipiosFinlands kyrkohistoria och kyrkokunskap (1928). Från 1928 undervisade Takolander i kyrkohistoria vid Åbo Akademi och 1930 utnämndes han till docent i ämnet.
Takolander var en mycket omtyckt och anlitad festtalare och tillfällighetsdiktare. Han hade ett starkt romantiskt lynne och var inspirerad av bland andra J. J. Wecksell och Heinrich Heine. Redan i unga år som skolelev i Åbo skrev han dikter. Sin diktarådra lät han också senare flöda i festkantater och psalmer. Hans kyrkliga och kyrkohistoriska intressen tävlade med hans humanistiska. Den mest vägande insatsen på detta område utförde han som lekmannaombud vid kyrkomötena och som medlem av samt sekreterare för psalmbokskommittén. I psalmboken 1928 är 24 psalmer översatta och bearbetade av honom; 5 psalmer är hans egna. Då teologiska fakulteten vid Åbo Akademi firade sitt 10-årsjubileum 1934 promoverades Takolander till teologie hedersdoktor för sitt vetenskapliga arbete i kyrkohistoria och sin insats för Finlands svenska psalmdiktning.
Mikael Korhonen
Gustaf Adolf Alfons Takolander, född 28.4.1875 i Ekenäs, död 16.2.1935 i Helsingfors. Föräldrar lanthandlare Gustav Reinhold Takolander och Matilda Emilia Holm. Gift med lärarinnan Tea Margit Rosenius 1915.
PRODUKTION. Fredrik Cygnæus som pedagog (1910); Bidrag till Tenala och Bromarf socknars historia (1913); Ekenäs stads folkskolor 1871–1916 (1916); Ekenäs seminarium 1871–1921 (1921); Emma Irene Åström. ”Lagerns första kvinna” (1922); Läsning för folkskolan (tills. med R. Hollmérus, 1923); Folkskolan, dess förvaltning och verksamhet (tills. med J. Laurila, 1924); Erik Gabriel Melartin. Hans liv och verksamhet (1926–1927); V. T. Rosenqvist, Frans Ludvig Schauman II (verket slutfört av A. Takolander, 1928); Ekenäs stads historia I (1930).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Takolanders familjearkiv och Takolanderska samlingen, Handskriftsavdelningen vid Åbo Akademis bibliotek; Brages pressarkiv, Helsingfors. Ekenäs seminarium 1871–1946. Minnesskrift och matrikel utgiven i anledning av 75-årsdagen den 12 oktober 1946 (1947); E. Lindh et al., Släktbok. Ny följd I (1941–1958); M. Schulman, Ekenäs seminarium – ett samhälle i samhället (1994).
BILDKÄLLA. Takolander, Alfons. Foto: Ateljé Gustaf Welin. Museiverket.