Bengt Ahlfors är den mest spelade och översatta svenskspråkiga pjäsförfattaren i Finland. Komedin, kabarén och revyn är formen för Ahlfors varma och vassa humor, som ofta är förankrad i aktuella och politiska händelser. I egenskap av husförfattare och regissör på Lilla teatern har Ahlfors utvecklat den samhällsmedvetna revyn till en teatergenre som vill ställa frågor utan att ge färdiga svar.
Det var nära att journalistiken skulle bli Ahlfors brödföda. Han verkade som litteraturkritiker i Hufvudstadsbladet och som teaterkritiker och reporter i Nya Pressen. Medan han bedrev studier i svensk litteratur, nordisk filologi och allmän statslära vid Helsingfors universitet gjorde han radio- och tv-program. År 1967 avlade Ahlfors filosofie kandidatexamen. Sina första erfarenheter av att göra teater fick Ahlfors vid Studentteatern, som han kallat sitt egentliga universitet, ett intellektuellt och känslomässigt kraftverk. Det avgörande mötet skedde med Frej Lindqvist senhösten 1962, och det utmynnade i Ahlfors och Lindqvists gemensamma musikkomedi I våras, som hade premiär på Lilla teatern i september 1963.
Det andra avgörande mötet ägde rum när Ahlfors besökte Lilla teaterns chef Vivica Bandler för att höra sig för om Gamla Lilla teatern vid Kaserngatan i Helsingfors kunde hyras för att sätta upp pjäsen I våras. Bandler svarade att stället inte var till uthyrning men att hon kunde anställa Ahlfors och tre skådespelare, bland dem Frej Lindqvist. Det innebar början på Ahlfors engagemang som pjäsförfattare och regissör vid Lilla teatern, där han verkade som biträdande teaterchef 1967–1970 och styrelseordförande 1980–1981.
Det tredje mötet som präglade Ahlfors teatergärning var det med Claes Andersson och Johan Bargum, med vilka han kom att skriva flera kabaréer eller pjäser tillsammans, alla tre ihop eller i olika kombinationer. Deras första gemensamma kabaré var ”Wälläri osv.” på Lilla teatern 1968, till vilken en annan återkommande samarbetspartner, Eero Ojanen, gjorde musiken. Den gången var pjäsens tema överstarnas kupp i Grekland. Hösten samma år sattes Ahlfors kabaré ”Tjeckoslovakien” upp på Pikku-Lillan, där den politiska udden vändes mot Sovjetunionens brutala kväsande av Pragvårens politiska liberalisering i Tjeckoslovakien.
Ahlfors största succé var på Lilla teatern 1970 med komedin ”Jorden runt på 80 dagar”, efter Jules Verne. En jordenruntresa som berättas med 39 roller, fyra stolar och ett minimum av rekvisita framfördes över 200 gånger och översattes till flera språk.
Den största skandalen under Ahlfors bana utspelade sig på Svenska teatern 1976. Med Frej Lindqvist som andra textförfattare och Otto Donner som kompositör hade han gjort operett av Runbergs Fänrik Ståls sägner, vilket ledde till det så kallade operettkriget. Fänriks Ståls Sägner sågs som oförenlig med operettgenren, och produktionen väckte en våldsam debatt som bland annat associerade till vinterkriget.
Ahlfors verkade som konstnärlig ledare vid Svenska teatern 1975–1978 under en stormig och politiskt laddad tid. Förhållandet mellan den politiska högern och vänstern var spänt, och den partilöse Ahlfors hamnade mellan två stolar. Han sympatiserade med vänstern utan att tillhöra någon vänsterrörelse och utan att få stöd från det hållet, medan han i det borgerliga etablissemangets ögon kunde betraktas som kommunist.
Själv har Ahlfors velat betrakta sig som vänstersinnad och kulturliberal men också som konservativ särskilt i stilfrågor. Komedin är hans modersmål, och han utgår från att teatern alltid ska vara underhållande men med en politisk och moralisk dimension. Han vill inte tillgodose behovet av ångest utan av humor. När de mänskliga relationerna utvecklas i hans pjäser genomsyras de av erotik och politik. Efter sin avgång från Svenska teatern 1978 har Ahlfors verkat som frilans och livnärt sig som författare och regissör.
Den av Ahlfors pjäser som översatts till flest språk och haft den största genomslagskraften är Finns det tigrar i Kongo? som han skrev tillsammans med Johan Bargum 1986. Pjäsen handlar om aids och mer allmänt om ansvaret i mänskliga relationer. När den hade urpremiär på restaurang Kosmos i Helsingfors med Asko Sarkola och Tom Wentzel i rollerna hade man räknat med tretton föreställningar sammanlagt. När en jubileumsföreställning gavs tio år senare var det den fyrahundrafjortonde. På Stockholms stadsteater har Finns det tigrar i Kongo? satts upp över femhundra gånger.
Ett annat debattdrama Ahlfors gjort tillsammans med Bargum är Maries barn, som behandlar genmanipulation och vetenskapens ansvar. Pjäsen hade premiär på Lilla teatern 1991 men fick inte samma genomslag som Finns det tigrar i Kongo?
I det fosterländska familjedramat 1945, som hade premiär på Lilla teatern 2005, tar Ahlfors upp ett brännbart ämne i Finlands historia: krigsansvarighetsprocessen och landets relation till Sovjetunionen. Han bollar med det moraliska dilemmat att tvingas döma sina landsmän och låter åskådaren ta ställning.
Mest har Ahlfors regisserat egna pjäser men också stycken av bl.a. Molière, Shakespeare, Brecht och Tjechov. Han vill se sitt arbete som ett växelbruk mellan att skriva och regissera. Texten och regin är två faser av samma arbete.
I boken Stigzeliuska rummet skriver Ahlfors dagbok från de stormiga åren på Svenska teatern under 1970-talet. Äventyr i teaterbranschen innehåller hågkomster från och reflexioner över åren på Lilla teatern.
Ahlfors har också skrivit poesi och prosa, bl.a. böckerna Sånger och dikter, Fragment av en barndom, Personerna och Bengt Ahlfors läsebok. En central del av Ahlfors gärning är att han skrivit och komponerat några hundra visor, både till sina egna pjäser och som fristående sånger och kantater. Ahlfors utgår från texten, medan han ser musiken som ett hjälpmedel för orden att tränga in i hjärtan och hjärnor.
Mikael Kosk
Bengt Gunnar Richard Ahlfors, född i Helsingfors 28.12.1937. Föräldrar överstelöjtnant Ejnar Ahlfors och kontoristen Greta Reipsar. Gift 1968 med regissören Ritva Siikala.
PRODUKTION. Teater. För Lilla teatern: ”I våras”, musikkomedi, med Frej Lindqvist (1963); ”Wälläri osv.”, kabaré, med Claes Andersson och Johan Bargum (1968); ”Tjeckoslovakien”, kabaré (1968); ”Planket”, revy (1968); ”Kropp”, kabaré, med Claes Andersson och Johan Bargum, (1969); ”Jorden runt på 80 dagar”, komedi efter Jules Verne (1970); ”Med-borgare!”, kabaré, med Claes Andersson och Johan Bargum (1970); ”Morkis!”, revy (1986); Finns det tigrar i Kongo?, dialog, med Johan Bargum (1986); ”Soppan kallnar, minnet sviker”, komedi, med Frej Lindqvist (1987); ”Blandade känslor”, revy (1988); ”Morgongåvan”, dialog (1989); ”Maries barn”, drama, med Johan Bargum (1991); Pladask!, revy (1992); Stulen lycka, musikal (1994); Rysk roulett, musikal (1996); ”Aska och akvavit”, komedi (1999); 1945, drama (2005); ”Hissvägraren”, monolog (2007). För Svenska teatern: ”Var är min stora ludiga nalle?”, revy (1966); ”Hårda tider”, drama efter K. A. Tavaststjerna (1974); ”Panik i Rölleby”, komedi, med Anna Bondestam (1975); ”Fänrik Ståls Sägner”, operett, med Frej Lindqvist efter J. L. Runeberg (1976); ”Smugglarkungen”, musikal, med Lars Huldén (1977); ”Ringleken”, komedi, med Claes Andersson och Johan Bargum (1978); ”En teaterkomedi”, komedi (1984). För övriga scener: ”En kväll på Alexandersteatern”, varieté, Finlands nationalopera (1991);”När igelkottar älskar”, komedi, Helsingfors stadsteater (2000); ”Illusionisterna”, komedi, Helsingfors stadsteater (2001); ”Jaguaren”, komedi, Helsingfors stadsteater (2003); Den sista cigarren, komedi, Helsingfors stadsteater (2004). Böcker: Sånger & dikter (1971); Fragment av en barndom (1978); Stigzeliuska rummet (1980); Personerna (1984); Blandade känslor, sånger i urval (1989); Bengt Ahlfors läsebok (1993); Äventyr i teaterbranschen (2001); Flygande soffan, visor (2005); På bio. Berättelser och bekännelser om levande bilder (2008).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Se ovan (Böcker).
BILDKÄLLA. Ahlfors, Bengt. Foto: Lena Malm. Söderströms förlag.