WICKBERG, Nils Erik 

(1909–2002) 

Arkitekt, professor, författare 

Nils Erik Wickberg gjorde en betydande insats inom den finländska arkitekturhistoriska forskningen och undervisningen. Särskilt intresserade han sig för nyklassicismen, barocken och den europeiska stadskulturen. Wickberg var en tidig förespråkare för den historiska byggnadskulturen och en arkitekt som ansvarade för restaureringen av flera viktiga byggnadsverk. Han var också en spirituell essäist och polemiker, och utsträckte även sitt författarskap i skönlitterär riktning. 

Nils Erik Wickberg tog sikte på en forskarbana när han inledde sina studier i arkitektur vid Tekniska högskolan. Diplomarbetet 1936 behandlade privata empirehus i Kronohagen i Helsingfors. Den nyklassiska arkitekturen, särskilt C. L. Engels bidrag till den och byggandet av Helsingfors, var det centrala temat för hans forskning. Empirestudier (1945), den stora utställningen om Engel i Berlin 1970 och Senatstorget (1981) sammanfattar det viktigaste i Wickbergs historikergärning, en insats som lade grunden för all senare forskning på området. Inom ramen för sin breda produktion ägnade Wickberg också barockens arkitektur och den europeiska stadskulturen ett speciellt intresse. 

Wickberg uttryckte sig naturligast i essäer, som skisserade upp de stora linjerna och fördjupade dem med skarpa iakttagelser. Här följde han en framstående finlandssvensk tradition i Sigurd Frosterus och Gustaf Strengells anda. Under sina sista år koncentrerade sig Wickberg på världsåskådningsfrågor. Han var redaktör för tidskriften Arkitekten 1936–1945 och dess hittills mest långvarige huvudredaktör, nästan oavbrutet 1946–1959. Han gav tidskriften en föredömlig innehållsmässig balans: vid sidan av artiklar som ingående behandlade byggnadskonstens grunder och historia gav den en väl täckande bild av de viktigaste verken inom ny arkitektur. Wickberg var också den som såg till att tidskriften gavs ut på landets två språk, efter hans tid som redaktör har den getts ut på finska (och engelska). 

Wickberg var inte bara forskare utan gjorde också en värdefull insats även som lärare i arkitektur och konsthistoria. Som lärare i stillära vid Konstindustriella läroverket (1937–1948) och senare vid Tekniska högskolan, först i konsthistoria (1946–1952) och framför allt som långvarig professor i byggnadskonstens historia och stillära (1955–1972) kom han att påverka många konstnärs- och arkitektgenerationers uppfattningar om ämnets historia. Wickberg hade en anspråkslös framtoning, men hans undervisning bars upp av djupa kunskaper och en bred allmänbildning. Till studenterna förmedlade han en bild av traditionens stora betydelse i all skapande verksamhet. Wickberg uppmuntrade konsekvent till en frigjord och nydanande verksamhet inom konst och byggande. Detta kommer även till uttryck i hans essäer om arkitekturens pionjärer, såsom vännen Alvar Aalto. 

Wickberg var i Finland en av de första som konsekvent kämpade för den hotade gamla byggnadskulturen. Han inledde med en tidningsartikel om Tölöviken i Helsingfors 1931 och fattade sedan oförskräckt pennan för att försvara såväl empirens Helsingfors som trästäder och interiörer. Han talade varmt för nyrenässans- och jugendhusen redan före 1960-talets rivningsvåg. I sina många förtroendeuppdrag värnade han om historiska miljöer, såsom Senatstorget i Helsingfors. 

Wickberg gjorde en betydande insats som arkitekt vid restaureringen av historiska byggnader. Korpo kyrka (1953) är ett exempel på en restaureringinspirerad av den svenske riksantikvarien Sigurd Curman, där en noggrann historisk studie av objektet förenas med arkitektens konstnärligt samlande grepp. Tavastehus slott, som det tog 30 år att upprusta, är ett av de främsta exemplen på restaurering av historiska monument i Finland efter andra världskriget. 

Ovanligt nog utövade Nils Erik Wickberg samtidigt flera olika konstformer. Han tilldelades statens pris i byggnadskonst (1974) och i skönlitteratur (1977). Han bearbetade sina reflexioner i skönlitterär form och författade bland annat en roman med själbiografiskt motiv i två delar. Med den sanne amatörens entusiasm målade han och komponerade också musik. 

Vilhelm Helander 

Nils Erik Wickberg, född 10.9.1909 i Helsingfors, död 11.7.2002 i Helsingfors. Föräldrar typografen Axel Valfrid Wickberg och Alina Matilda Nyman. 

VERK. Restaureringsuppdrag: Kurikka kyrka (1952−1953); Korpo kyrka (1953); Tammerfors gamla kyrka (1954); Tavastehus slott (1962−1987). 

PRODUKTION. Arkitekturhistoria: Empirestudier (1945); Ajatuksia arkkitehtuurista (1946); Byggnadskonst i Finland (1959); Försök över arkitektur (1963); Carl Ludwig Engel. Ausstellung in Berlin im Oktober1970. Berlin (1970); Carl Ludwig Engel (1973); Arkitekturen och tidsandan (1974); Privathus i Kronohagen i Helsingfors under empiretiden (1978); Senatstorget (1981); Människan och arkitekturen (1982); Städer, byggnader ... (1989). Skönlitteratur: Nattlig monolog (1940); Improvisationer (1947); Anteckningar i tidsföljd (1962); Tonfall (1976); Semikolon I−II (1978−1979); Ett tänkande rö (1985); Aftonläsning (1987). 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. V. Helander, Nils Erik Wickbergin teemat. Arkitekten 7/1989; Nils Erik Wickberg. Arkkitehti–Arkitekt. Utställningskatalog. Finlands arkitekturmuseum (1995); M. Sundman, Nils Erik Wickberg 90. 10.9.1999 (1999). 

BILDKÄLLA. Wickberg, Nils Erik. SLS/Historiska och litteraturhistoriska arkivet.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 4. Republiken M–Ö (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4333-1416928956939

Upp