HÄRKÄPAEUS, Erik Matthei 

(1520-talet–1578) 

Biskop, diktare 

Erik Matthei Härkäpaeus hörde till den yngre reformatorsgenerationen i Finland. Efter avslutade studier verkade han länge som lärare vid katedralskolan i Åbo, förrän han till slut utnämndes till biskop i Viborg.

Erik Matthei Härkäpaeus uppväxtår finns det bara knapphändiga upplysningar om. Han var bördig från Härpe by i Pernå, men det finns inga uppgifter om hans föräldrar. Han hörde likväl till en yngre generation än den andre reformatorn från Pernå, Mikael Agricola. Även andra präster med namnet Härkäpaeus är kända från mitten av 1500-talet, såsom kyrkoherden i Esbo Henrik Stefansson Härkäpaeus och kyrkoherden i Hattula Anders Larsson Härkäpaeus, men det är inte känt om de var släkt med Erik Härkäpaeus. 

Liksom Agricola kan även Erik Härkäpaeus ha inlett sina skolstudier i Viborg. På 1540-talet studerade han i vilket fall som helst vid katedralskolan i Åbo och var då elev till Agricola. Han var en av de läsbegåvade elever som Åbo domkapitel skickade till utlandet för fortsatta studier: våren 1547 begav sig Erik Härkäpaeus på en studieresa till Europa med sin skolkamrat Jacobus Laurentii Teit. Deras mål var universitetet i Wittenberg, men på grund av pågående krig var det inte möjligt att resa dit. De stannade därför i Rostock för att invänta lugnare tider och inledde våren 1547 sina studier vid universitet där. När universitetet i Wittenberg öppnades på nytt fortsatte Härkäpaeus och Teit sina studier där i början av 1549. 

I Wittenberg studerade Härkäpaeus för Filip Melanchthon och ställde sig på sin lärares sida i lutheranernas interna lärostrider. Han beskrev dessa strider i ett brev till rektor Paul Juusten i hemlandet. För att bättre kunna fördjupa sig i Gamla testamentet studerade Härkäpaeus även grekiska och hebreiska. Efter återkomsten till hemlandet kunde han därför bistå Mikael Agricola med översättningen av profetböckerna 1551–1552. Härkäpaeus studerade även teologi i Wittenberg. 

Härkäpaeus och Teit led brist på medel för sina studier, varför Teit sommaren 1549 reste till Stockholm för att anhålla om ekonomiskt stöd hos Gustav Vasa. Kungen beviljade dem en del av det bidrag som Lojo kommun och kapell av tradition betalat till elever som studerade utomlands. Understödet var emellertid inte fortlöpande, för i början av 1551 reste Härkäpaeus i sin tur till Stockholm för att be om bidrag. Han hade med sig ett rekommendationsbrev från Melanchton, där denne – mot bättre vetande, såsom Simo Heininen påpekar – prisade Gustav Vasa för hans tillmötesgående mot kyrkan och kulturen. Det är inte känt om kungen biföll Härkäpaeus begäran om hjälp. 

Härkäpaeus avlade sannolikt magisterexamen i Wittenberg 1551 och återvände sedan till hemlandet, där han verkade som lärare vid katedralskolan i Åbo. Veterligen lät han sina elever översätta bl.a. psaltarpsalmer till finska. Han omnämns 1556 som skolans rektor men torde ha skött tjänsten ända sedan Juustens avgång 1554. Härkäpaeus blev inte officiellt utnämnd till rektor, och måste våren 1559 överlåta tjänsten till Henricus jacobi. Orsaken var synbarligen ett gammalt bruk att låta rektorstjänsten gå till en nybliven magister. 

Sedan Härkäpaeus gått miste om rektorstjänsten hade han inte någon officiell ställning eller regelbundna inkomster. År 1560 fick han emellertid en befattning vid hertig Johans hov, och sommaren 1562 återgick han till rektorstjänsten när Henricus jacobi blev kyrkoherde i Åbo. Som rektor räknades Härkäpaeus på 1560-talet till de tongivande inom stiftet. År 1566 införde han undervisning i grekiska i skolan, något som kan ha bidragit till att han 1568 blev tvungen att överlåta rektorstjänsten till sin tidigare elev Jacobus Petri Finno. Kung Erik XIV ansåg nämligen att undervisning i grekiska var onödig och rent av skadlig. 

När Erik XIV avsatts hösten 1568 anhöll Härkäpaeus hos efterträdaren Johan III om att återfå rektorstjänsten. I stället utnämnde Johan honom i november 1568 till biskop i Viborg, ett ämbete som varit obesatt i flera år. Härkäpaeus hade uppenbarligen redan under Johans tid som hertig vunnit dennes gunst; han ägnade sig ju åt renässanstidens humanistiska intressen av det slag som Johan gynnade. Härkäpaeus kan t.ex. ses som den förste finske humanistiske diktaren: han skrev ett distikon till minne av Gustav Vasa och möjligen även ett annat till minne av Mikael Agricola. 

Som biskop gick Härkäpaeus energiskt in för att rätta till missförhållanden, och hans episkopat i Viborgs stift var en period av reformer och aktiv stiftsförvaltning. De vidsträckta kyrksocknarna delades och nya kapell inrättades i såväl Karelen som Savolax, exempelvis Ruokolax och Pieksämäki. Biskopen bistods i denna process av ståthållaren i Karelen Anders Nilsson Sabelfana. Även nya kyrkor måste byggas som en följd av att församlingarna delades. Dessutom iståndsattes Viborgs domkyrka på 1570-talet. 

På Härkäpaeus tid fick Viborgs stift fler präster och han visade även i övrigt omsorg om prästerskapets angelägenheter. I samband med församlingsdelningarna måste han företa flera visitationsresor, men några uppgifter om dem har inte bevarats. Under sitt episkopat reste Härkäpaeus åtminstone två gånger till platser utanför sitt stift: 1569 besökte han Åbo och 1573 Sverige. Hans inställning till Johan III:s liturgiska reformer är inte känd, men utifrån sin teologiska bakgrund motsatte han sig dem knappast. Ryska kriget kastade en skugga över de sista åren av Härkäpaeus decennium som biskop; församlingar i stiftets östra del ödelades, präster fängslades och invånare fördrevs. 

Erik Härkäpaeus avled i Viborg i början av 1578, enligt en uppgift i februari. Kungarnas kyrko- och krigspolitik ledde till att biskopstjänsten i Viborg förblev obesatt i 40 år efter honom. Så vitt man vet efterlämnade han ingen familj. 

Ari-Pekka Palola 

Ericus Matthei Härkäpaeus, även Erik Härkäpää, Erik Herkepä, född på 1520-talet i Pernå, död i februari 1578 i Viborg. 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Erik XIV:s registratur; Johan III:s registratur; Kungliga kansliet: Ingående diarier, Kanslitjänstemännens koncept; Strödda historiska handlingar 2. Riksarkivet, Stockholm. Äldre räkenskapsserien; Kungliga bref. Riksarkivet. Konung Gustaf den förstes registratur XX−XXIX. Stockholm (1902−1916); Handlingar rörande finska kyrkan och prästerskapet I (1892); Handlingar rörande skolväsendets historia I (1884); Handlingar till upplysning i Finlands häfder VIII−X (1856−1858); S. Heininen, Die finnischen Studenten in Wittenberg 1531−1552 (1980); J. Nuorteva, Suomalaisten ulkomainen opinkäynti ennen Turun akatemian perustamista 1640 (1997); J. Paarma, Hiippakuntahallinto Suomessa 1554−1604 (1980); K. Pirinen, Turun tuomiokapituli uskonpuhdistuksen murroksessa (1962); K. Pirinen, Finlands kyrkohistoria 1. Skellefteå (2000); V. Tarkiainen & K. Tarkiainen, Mikael Agricola. Suomen uskonpuhdistaja (1985); Vanhimman suomalaisen kirjallisuuden käsikirja. Red. T. Laine (1997). 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4472-1416928957078

Upp