BYSTRÖM, Thomas 

(1772–1839) 

Tonsättare, pianolärare, officer 

Thomas Byström var född i Finland men utförde sitt livsverk i Sverige. Han var officer och samtidigt en begåvad tonsättare och uppskattad musiker. År 1794 valdes han som den förste Finlandsfödde musikern till ledamot av Musikaliska akademien i Sverige.

Redan som 22-åring valdes Thomas Byström till ledamot av Kungliga Musikaliska akademien. Han uppskattades även inom hovet och fick undervisa prins Oscar i klaverspel. Senare blev han lärare i klaver- och orgelspel vid Musikaliska akademien. De tonsättningar som bevarats visar att Byström väl behärskade den rådande stilen, de nyaste strömningarna och det musikaliska hantverket. Begåvning för musik, dramatik och bildkonst framträdde även senare i släkten. 

Fadern Anders Byström var verksam i Helsingfors och blev känd som en mångsidig affärsman, borgmästare och konstvän. En av faderns lador för tobakstorkning fick länge tjänstgöra som scen för turnerande teatersällskap som besökte Helsingfors. Fadern bidrog även till anskaffningen av en orgel till Ulrika Eleonora kyrka. 

Familjen Byström är ett exempel på en typisk gustaviansk borgarfamilj, som strävade efter att låta konst och kultur förgylla vardagen och umgängessederna. Familjen ägde åtminstone ett instrument, ett klaver. Thomas sju år äldre syster Hedvig Ulrika blev senare känd som pianolärare. Kanske spelade Thomas Byström redan som barn violin tillsammans med sin vän, det blivande krigsrådet Carl Petter Nyberg, känd för att traktera detta instrument. I familjen Byströms hem hördes också sång, eftersom åtminstone en av familjens döttrar ägnade sig åt vokalmusiken. Trots att Byström hade haft förutsättningar att anträda en bana som musiker hyllade han tidens amatörideal och valde att satsa på en bana som officer. 

Småskaliga konserter hörde till livet i de förmögna hemmen och herrgårdarna. Borgerskapet och de högre stånden i Helsingfors ordnade fester där det förutom dansmusik även kunde förekomma särskilda musikframträdanden. År 1778 firade man t.ex. kronprinsens födelse med salut, trumvirvlar och hornmusik, och efter festtalet framförde ”mamsell Byström” flera sånger. Officerarna på Sveaborg musicerade på sin fritid, och militärmusiken var naturligtvis en del av vardagen i garnisonsstaden. Familjen Byström hade nära kontakter till officerarna på Sveaborg. 

Thomas Byström fick till en början undervisning i hemmet och han fortsatte senare, från mitten av 1780-talet, sina studier i Reval. Hans far hade täta affärskontakter med staden. Förmodligen studerade Byström även musik där, men inga säkra uppgifter om Byströms tidiga musikstudier föreligger. 

Den svenske hovmusikern, violinisten Carl Salomoni konserterade sommaren 1786 i Helsingfors. Han ackompanjerades på pianot av en ”ung Nyström”, som man har förmodat var Thomas Byström, men pianistens identitet har inte kunnat klarläggas. På konsertprogrammet stod förutom de solistiska framträdandena en symfoni av Haydn, men det är oklart i vilken orkestersammansättning den framfördes. 

Redan 1787 flyttade Byström emellertid över till Kejserliga adliga artilleri- och ingenjörskadettskolan i S:t Petersburg. Samtidigt hade han möjlighet att bekanta sig med det rika musiklivet i staden. Vid denna tid kunde man få musikundervisning vid kadettskolan, och av allt att döma utnyttjade Byström denna möjlighet. Dessutom kan det tänkas att han tog privatlektioner. Efter officersutbildningen tjänstgjorde han i det ryska artilleriet 1791 och fungerade som kompaniofficer vid den egna kadettskolan. År 1792 utnämndes han till underlöjtnant vid det svenska artilleriet och till kompaniofficer vid Krigsakademien på Karlbergs slott. 

Enligt släkttraditionen var Byströms musikaliske lärofader den berömde tyske klaverspelaren, organisten och kompositören J.W. Hässler, utnämnd till hovkapellmästare i S:t Petersburg i slutet av 1792. Om uppgiften är riktigt kan det inte kan ha varit fråga om något längre undervisningsförhållande då Byström ungefär samtidigt lämnade Petersburg för Stockholm. Säkra bevis på Byströms musikutövning finns först från tiden i Sverige. De ger vid handen att han redan vid 20 års ålder hade en stadig grund att stå på. Byström gav kadetterna vid Krigsakademien pianolektioner 1793–1795. I december 1793 föreslogs han som ledamot av Musikaliska akademien, och i mars 1794 invaldes han enhälligt som den första i Finland födda ledamoten. Samma år publicerades Byströms första visor. 

Från 1796 tjänstgjorde Byström vid Svea artilleriregemente. Under sin tid som artilleriofficer sändes han till Sveaborg, dit några kompanier vid hans regemente var förlagda. På Sveaborg tillbringade han flera kvällar tillsammans med ett Bellman-inspirerat hemligt sällskap vid namn Sanct Fredmans brödralag. Vid sällskapets sammankomster spelade musiken uppenbart en viktig roll. Sällskapet leddes av Carl Petter Nyberg, vars namn i sällskapet var ”broder Mowitz”. Vid denna tid kulminerade Byströms aktivitet som tonsättare: han komponerade tre violinsonater och en serie pianovariationer. 

Byström avlade den s.k. artillerigeneralexamen 1799. Han deltog i kriget i Pommern och i finska kriget och tjänstgjorde som kungens överadjutant i högkvarteret på Åland. Han befordrades till kapten 1806, till major 1808 och till överstelöjtnant 1813. Dessutom skötte Byström flera viktiga uppdrag i Krigskollegium. Han verkade som adjutant, som artilleriavdelningens militärledamot och som generalkvartersmästare. Eftersom han behärskade ryska fick han 1811 en fast tjänst som translator i ryska i kanslistyrelsen. Han hade redan från 1809 haft motsvarande uppgifter. Från 1806 fram till sin död var han sekreterare vid Krigs-Vetenskaps akademien. 

Under den tid Byström avancerade på sin officersbana hann han inte ägna mycken tid åt musiken. Det är troligt att han ändå utövade musik i amatörkretsar. Först 1814 började han mer aktivt ta del i Musikaliska akademiens sammanträden. Hans kunskap i musik och klaverspel hade även tidigare nyttjats för sakkunnigutlåtanden. Åren 1811 och 1836 föreslogs han t.o.m. till preses för Musikaliska akademien. Åren 1814–1816 satt han i styrelsen för akademiens musikskola och från 1814 till sin död var han s.k. kvartalsmedlem. 

År 1816 tog Byströms officerskarriär en tråkig vändning då hans tjänst i Krigskollegium drogs in. Byström hamnade då i ekonomiskt trångmål och sökte därför tjänst i den ryska armén, men utan resultat. Efter detta blev det omöjligt för honom att återvända till den svenska armén. Sin tjänst som translator fick han dock behålla. Bakom problemen med befattningarna kan ha funnits en avsikt att avbryta Byströms lovande officersbana, eftersom han av den dåvarande regeringsmakten uppfattades som gustavian. 

Byström började försörja sin stora familj genom musikundervisning. Åren 1818–1833 undervisade han i klaverspel och 1818–1824 i orgelspel vid Musikaliska akademien. Byström besatt uppenbarligen en kompetens på musikens område som kan betecknas som yrkesmässig. Från 1817 deltog Byström aktivt i Musikaliska akademiens möten, gav sakkunnigutlåtanden och satt med i examensnämnderna. Han översatte och gav ut Johann Gottfried Vierlings Läran om general-basen 1821. Dessutom tog han emot privatelever; år 1816 undervisade han av allt att döma kronprins Oscar i klaverspel. Under sin livstid lyckades Byström knyta många betydelsefulla vänskapsband. Han deltog i den ihärdige musikvännen greve A.F. Skjöldebrands ”Musikaliska aftoncirkel” i Stockholm. I dessa sammanhang uppmärksammades Byström för sin skicklighet som violinist. Tack vare sina musikaliska förtjänster valdes Byström 1832 till hedersmedlem i Harmoniska sällskapet. 

År 1825 blev det igen möjligt för Byström att bli ämbetsman vid Krigskollegium, och 1827 fick han rätt att återvända till armén, dock med majors lön. Så småningom återvann han den militära uppskattningen och tilldelades 1832 riddartecknet av Svärdsorden. 

De av Byströms kompositioner som bevarats för eftervärlden härrör sig från 1790-talet och de första åren av 1800-talet. Nio solosånger med text av bl.a. Franzén, Lenngren, A.G. Silfverstolpe, Jens Baggesen (översatt till svenska av Kellgren) och Carl Lindegren, en serie pianovariationer vid namn ”Air russe varié” och en polonäs publicerades i Musikaliskt Tidsfördrif, en serie populära nothäften som gavs ut i Stockholm. Sitt mest betydande verk, tre sonater för violin och klaver, komponerade Byström ca 1797. Noterna gavs ut av förlaget Breitkopf & Härtel i Leipzig 1801. Dessutom komponerade Byström en del mindre stycken. Han arrangerade, förmodligen för undervisningsändamål, ouvertyren till Glucks opera Armide, Sigismund Neukomms förspel till Schillers tragedi Die Braut von Messina och abbé Voglers symfoni i C-dur för piano. 

Thomas Byströms tidigaste kompositioner är till sitt tonspråk enkla och präglas av de dåtida musikaliska idealen i Sverige. Sångerna är mestadels strofiska liksom typiska sällskapsvisor. De innehåller emellertid överraskande rytmiska och harmoniska vändningar. Verken för piano avspeglar tonsättarens egen skicklighet som pianist. Sonaterna ”för klavecin eller pianoforte med ackompanjemang av obligatoviolin” är, trots den aningen ålderdomliga benämningen, utvecklade duosonater i vilka bägge instrumenten framträder tydligt och självständigt. De rikliga och ställvis överraskande modulationerna ger sonaterna ett modernare intryck än t.ex. Mozarts klassiska stil. I ett samtida brev framhölls också att Byström komponerade ibland nästan alltför kromatiskt. Byströms violinsonater upplevdes uppenbarligen som rätt svåra av amatörerna. De blev bortglömda och upptäcktes på nytt i Finland först 1936. Stilmässigt rör sig Byströms kompositioner på gränsen mellan Mozart och Beethoven. Jämfört med verk av andra rangens mästare i Byströms samtid framstår hans verk som stilistiskt mer progressiva och kan kompositionstekniskt jämföras med verk av många professionella musiker. Byströms viktigaste verk har aktualiserats genom utgivning i serien ”Documenta Musicae Fennicae”. 

Seija Lappalainen 

Thomas Byström, född 28.8.1772 i Helsingfors, död 2.10.1839 i Stockholm. Föräldrar borgmästaren i Helsingfors, tobaksfabrikören, handlanden Anders Byström och Gustafva Helena Merthen. Gift 1809 med Carolina Asping. 

VERK. Quadrille för liten orkester (1800); tre sonater för violin (B-dur, g-moll, Ess-dur) op 1 (ca 1797/1801); Air Russe varié (ca 1798-1799); Polonoise C (1892/1803); kadrilj Baron Löwen; vals för piano; nio solosånger 1794–1800; sång för kör (1800, försvunnen). 

PRODUKTION. Afhandling om Ryska Artilleriet. Kongliga Krigs-Vetenskaps Akademiens Handlingar 1808; ett flertal översättningar av krigs-vetenskapliga artiklar i Kongliga Krigs-Vetenskaps Akademiens Handlingar; översättning till svenska av verket J.G. Vierling, Läran om General-basen, Stockholm (1821). 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. M. d’Ehrenström, Notices sur la littérature et les beaux-arts en Suède. Stockholm (1826); S. Lappalainen, Thomas Byström Suomen musiikin klassisismin edustajana. Licentiat- avhandling i musikvetenskap, Helsingfors universitet, (1988); I. Lundén-Cronström, Helsingforsborgmästaren Anders Byström och hans son Thomas Byström. Historiska och litteraturhistoriska studier 45 (1970); E. Marvia, Thomas Byström. Juhlakirja Erik Tawaststjernalle − Festskrift till Erik Tawaststjerna (1976); E. Marvia, Thomas Byström 1772−1839. Svensk tidskrift för musikforskning 1981. 

BILDKÄLLA. Byström, Thomas. Museiverket.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4494-1416928957100

Upp