STENSTAM, Nils 

(1767–1806) 

Stenhuggare 

Nils Stenstam lärde sig stenhuggaryrket av sin far i Karlskrona. Denna färdighet använde han på Sveaborg, bland annat då han skapade ett minnesmärke över Augustin Ehrensvärd. Stenstam utmärkte sig också under kriget 1788–1790, fastän han blev tagen till fånga. I Åbo skulpterade han pelarna och pilastrarna till det nya akademihusets solennitetssal.

Nils Stenstam, som fram till 1788 hette Nils Mattsson, föddes 1767 i Karlskrona, där hans far var stenhuggare vid stadens skeppsdocka. Redan tidigt började Nils hjälpa sin far, och som tonåring fick han plats på slussinrättningen vid Trollhättan. Som tjugoåring kallades han till Sveaborg, där han tack vare sin yrkesskicklighet snart blev den ledande stenhuggaren. Han antas vara den som 1788 enligt kung Gustav III:s utkast högg granitstommen till Augustin Ehrensvärds grav på borggården på Vargön. Johan Tobias Sergel nämns ofta som monumentets utformare, men hans insats begränsas till de detaljer i brons som tillfogades 1804. 

Trots sin skicklighet som stenhuggare slog Stenstam in på en annan bana i samband med Gustav III:s ryska krig 1788–1790. När kriget bröt ut blev han underofficer och placerades på Björn Jernsida, en skärgårdsfregatt av klassen Turuma, som deltog i det första slaget vid Svensksund 1789. I striden stupade alla officerare utom en fänrik, som överlämnade sig till den ryska flottan. När detta skedde tog Stenstam – ”en stor grover karl” – kommandot på fartyget, varefter ”han lät ladda och sköt ett ryskt skepp i luften”. Striden slutade ändå med att Björn Jernsida äntrades, varefter Nils Stenstam och hans kamrater togs till fånga och fördes till Cherson i Ukraina. När han återkom till Sverige efter fredsslutet hade han lärt sig ryska. Han belönades med silvermedalj för tapperhet till sjöss och befordrades till styckjunkare. 

Därefter delade Stenstam sin tid mellan fortsatta studier och stenhuggning. Han lärde sig tyska och franska och avlade med vitsordet berömlig en offentlig examen i sjöfart och mekanik. Efter det fick han flaggkonstapels grad. Samtidigt skulpterade han stilrena spiselkransar, av vilka en fortfarande finns i Gustav III:s paviljong på Haga, medan Gustav IV Adolf sände en annan som gåva till sin svärfar markgreven av Baden. Hans slutliga militära grad (1803) blev löjtnantmekanikus vid arméns flotta. 

I november 1802 var Stenstam i Åbo, där han knöts till arbetet med det nya akademihuset. Gustav IV Adolf hade i juni samma år murat husets grundsten. Stenstams mest betydande uppgift blev att skulptera och polera de ståtliga pelare och pilastrar som man smyckade festsalen och vestibulen med, totalt tio slipade och polerade kolonner, åtta liknande pilastrar samt fyra skulpterade pelare för vestibulen. 

Biskop Jacob Tengström, byggnadskommitténs ordförande, skrev entusiastiskt i en rapport om hur både pelare och pilastrar höggs ut i ett stycke ”skickligt kluvna ur stenblock från det så kallade Vårdberget i staden, av vacker hård rödbrun granit”. Stenarna polerades maskinellt med ett slipverk som fordrade fyra hästar eller oxar och som Stenstam själv hade byggt. Till sin hjälp hade han ”en tidvis växlande skara av 30–50 stenhuggare; ett stort antal av stadens gärningsmän, vilka så inövades, i det i denna trakt tidigare okända yrket, att de snart kunde ej blott mäta sig med utan även överträffa sina svenska läromästare, och vilkas färdighet för all framtid skall sig å orten bibehålla”. 

Tyvärr fick Stenstam inte se sitt arbete färdigt, då han dog redan 1806, endast 39 år gammal. Man sörjde honom djupt, och Tengström betygade ännu en gång sin uppskattning. ”Han hedrades och saknades av alla som hade lärt känna hans sällsynta färdighet i hans uppövade konst, hans ljusa förstånd samt hederliga och redliga tänkesätt.” Akademin visade sin aktning genom att bevilja en summa pengar åt hans oförsörjda små barn. 

Av Stenstams bevarade verk kan man ytterligare nämna assessor Gabriel Ahlmans gravvård på Messuby kyrkogård samt minnesmärket över professor Johan Bilmark på Reso kyrkogård. Minnesmärket ritades av Charles Bassi och avtäcktes högtidligt den 11 november 1803. I nekrologen i Åbo Tidningar 1806 nämns dessutom att Stenstam skulpterade vapenmedaljongerna som kröner kronverket Ehrensvärds två portar på Sveaborg. 

Enligt samtida uppgifter fick Stenstam sin egen grav bredvid Bilmarks minnesmärke på Reso kyrkogård, men någon gravsten har inte bevarats. Enligt tidiga uppgifter reste ”en sörjande maka” en sten som bar inskriften: Nils Stenstam, lieutenant-mechanicus och stenhuggare. Hans minne bevaras av den granit han förädlat, av de lärlingar han danat. 

Carl Jacob Gardberg 

Nils Mattsson, från 1788 Stenstam, född 14.1.1767 i Karlskrona, död 12.6.1806 i Åbo. Föräldrar stenhuggaren Matts. Gift med Margaretha Elisabeth (Lisette) Qvick. 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. S. Dahlström, Nils Stenstam. Finsk tidskrift 1927; Något om afledne Löjtnant Mechanicus Stenstam, Åbo Tidning 1806. 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4534-1416928957140

Upp