Skriv ut          Tillbaka

LECHE, Johan


(1704–1764)


Professor, naturalhistoriker


I femton år var Johan Leche professor i medicin vid Åbo akademi. Han intresserade sig dock särskilt för naturalhistoriens olika områden. Inom medicinen ägnade han sig framför allt åt att utveckla undervisningen.

 

Johan Leche blev student i Lund 1724, där han studerade teologi, samt geometri, fysik, latin och retorik. Efter studierna försörjde han sig som informator i Skåne 1728–1732, där han började intressera sig för naturalhistoria och samlade växter, fåglar och insekter.


 

Leche återvände 1732 till Lunds universitet för att studera medicin. Han biträdde professor Kilian Stobaeus i praktiska göromål, som i att ordna naturhistoriska samlingar, avlägga sjukbesök och tillverka mediciner. På Stobaeus rekommendation utnämndes Leche 1735 till docent och anatomieprosektor vid Lunds universitet. Leche skrev två avhandlingar i medicin, 1739 och 1740, och fick medicine doktors värdighet 1740.


 

Efter studierna utnämndes Leche till provinsialläkare i Skaraborg. Han flyttade emellertid till Lund 1741 och blev kassörsbiträde vid Lunds universitet och fick samtidigt omvårdnaden av universitetets naturvetenskapliga samlingar. Efter Johan Jacob von Döbelns död 1743 sökte Leche professuren i medicin vid Lunds universitet, men fick den inte. Under åren 1745–1748 var Leche läkare hos Ostindiska kompaniet i Göteborg. År 1746 blev han invald i Kungliga Vetenskapsakademien.


 

Herman Diedrich Spöring, professor i medicin vid Åbo akademi, dog 1747. Leche utnämndes till professuren den 16 februari 1748 och tillträdde den 3 maj 1749. Då hade akademin vare sig anatomisal eller kemilaboratorium, och den botaniska trädgården var förfallen. Leche spelade en viktig roll för att avhjälpa dessa brister. Man hade använt Gamla skolan som anatomisal och på samma plats beslöt man bygga ett nytt hus för anatomisalen och ett kemiskt laboratorium. På grund av penningbrist blev byggnaden inte klar förrän 1763. Anatomisalen togs i bruk i november 1763, då man utförde en offentlig anatomisk dissektion. Kemilaboratoriet invigdes i april 1764.


 

På Leches tid var det bara ett fåtal som studerade medicin. Tyngdpunkten i Leches föreläsningar låg på fysiologin; han föreläste mindre i anatomi, läkemedelslära och praktisk medicin. De flesta studenter som påbörjade sina medicinstudier i Åbo slutförde studierna i Uppsala eller vid något annat universitet. På Leches tid var det endast Nils Wasström som blev medicine licentiat vid Åbo akademi. Han var son till en apotekare i Åbo, och i oktober 1749 försvarade han med Carl Fredrik Mennander som preses sin ekonomisk-geografiska avhandling Oeconomisk beskrifning öfwer Åbo stad.


 

Under Leches presidium ägde endast två disputationer rum, och ingen av dem i ämnet medicin. Isac Uddman disputerade 1753 på avhandlingen Novae insectorum species, som beskrev nya insektsarter, och Johan Grysselius avhandling från 1764, De commoratione hybernali et peregrinationibus Hirundium, behandlade svalan som flyttfågel. Leche bedrev inte alls medicinsk publikationsverksamhet i Åbo. Av en professor i medicin förväntades publikationer om anatomiska observationer av svåra och epidemiska sjukdomar, men Leche uppfyllde inte heller detta krav.


 

På grund av smittkoppsfaran beslöt Leche 1754 att skydda sin dotter med smittkoppsympning. Den blev den första variolationen i hela det svenska riket och utfördes av Johan Haartman, som just hade blivit provinsialläkare i Åbo. År 1763 grasserade en allvarlig smittkoppsepidemi i Finland, och Leche skrev i den finska almanackan för 1764 en artikel ”Cuinga yhteisen Cansan pitä heidän Lapsians Wartoman, jotca tulewat rupulijn”. I artikeln nämns inte smittkoppsympningen, men däremot hävdade Leche att bondebefolkningen accepterade den stora barndödligheten i smittkopporna som en utjämnare av den höga nativiteten. Även om Leche själv inte var intresserad av praktisk medicin, arbetade han för inrättandet av Finlands första lasarett, d.v.s. ett allmänt sjukhus. Åbo länslasarett invigdes under Leches tid år 1759.


 

När Leche lämnade sin rektorstjänst i juli 1761 höll han ett tal med titeln ”Tal om luftens beskaffenhet i Åbo, samt huru politien, i samråd med medicin, bör förekomma sjukdomar”. I strid mot traditionen höll han sitt tal på svenska och inte på latin, och inledde därmed en ny praxis. Leches tal kan ses som Finlands första program för hälsovård eller miljöhygien. Det var medicinens uppgift att upplysa folk så att förändringar i luften inte orsakade dem någon olägenhet, och det var förvaltningens uppgift att övervaka att det inte begicks några misstag vid byggandet av hus, gator och vattenledningar, som tillsammans med förändringar i luften skulle kunna inverka menligt på människornas hälsa eller hushållning. Enligt Leche utgjorde fukt och köld de främsta hälsoriskerna.


 

Leches intresse för botanik väcktes under tiden som informator i Skåne på 1720-talet. Han samlade in och tecknade av växter i natur och trädgårdar. I Simonstorp samlade Leche ca 500 växtarter, och med samlingen som grund skrev han ett manuskript om traktens flora, Florula Simonstorpiana. När Leche sökte professuren i medicin vid Lunds universitet 1743 anförde han som merit en botanisk avhandling Disputatio medico-botanica exhibens primitias Florae Scanicae. Vid Åbo akademi föreläste Leche även i botanik som en del av medicinen. På konsistoriets order deltog han i slutet av 1750-talet i planeringen av en ny botanisk trädgård. Arbetet med trädgården påbörjades 1757. Leche skrev ett manuskript över Finlands växtlighet, ”Flora Fennica”, och det kan ha haft ett visst samband med planeringen av trädgården. Manuskriptet publicerades aldrig och det förstördes vid Åbo brand 1827. Pehr Kalm gav till ett visst släkte av solvändeväxterna (Cistaceae) namnet Lechea.


 

Leche hade fördjupat sig i mineralogi när han ordnade Stobaeus samlingar i Lund. Där lärde han sig också att undersöka mineraler med hjälp av brännrör. Åbo akademi hade kommit över tre betydande mineralogiska samlingar, som sammanställts av professorerna Herman Dietrich Spöring och Johan Browallius samt assessorn vid Bergskollegium Henrik Kalmeter. Av dessa hade endast Browallius själv ordnat sin egen samling, så omkring 1749 fick Leche i uppdrag att ordna de andra samlingarna. Arbetet framskred långsamt, och blev klart först 1763. Under nyttans tidevarv betraktades mineralogi som en viktig vetenskap, och därför anmodades Leche 1756 att hålla en föreläsningsserie i mineralogi; här undervisade han förmodligen även i konsten att göra provtagningar.


 

Leche var även intresserad av djur. Han började samla fåglar under sin tid som informator i Skåne och skaffade på kort tid en betydande samling. Han gjorde dessutom observationer och illustrationer av fåglarna, som bl.a. Carl von Linné var mycket intresserad av. År 1745 skrev Leche en artikel om utrotandet av gråsparven. Den ena av hans dissertationer under tiden vid Åbo akademi handlade om fåglar. Den andra avhandlingen anknöt till insekter, och Leche hade även en betydande insektssamling. I ”Honungs-daggens historia” utredde Leche honungsdaggens ursprung och kom fram till att den bestod av växtlöss. Artikeln ”Svar på frågan huru maskar, som göra skada på fruktträd medelst löfvens affrätande bäst kunna förekommas och fördrifvas” anknöt även den till insekterna. Han utarbetade ett förslag till förbättrad biodling, men det förblev i manuskriptform. Den enda av Leches artiklar som behandlade däggdjur var ”Beskrifning öfver et litet djur, som på finska kallas Tuhcuri (Viverra fusca), samt anmärkning om et annat djur af hermelin slägtet”. För att hedra Leche fick en art av vecklarfjärilarna namnet Tortrix Lecheana.


 

I Lund började Leche 1742 göra observationer av temperatur, lufttryck och andra förhållanden som gällde vädret. Han undersökte hur temperaturen påverkade förändringar i kvicksilvret, för att på så sätt kunna undvika konstruktionsfel i barometrar. Leches slutsatser beträffande förändringar i lufttrycket visar att han kunde se sambandet mellan mätningarna och olika väderförhållanden. Av Peter Elfving fick Leche 1744 en bok om termometern som var skriven av den engelske läkaren james Jurin, och då lärde han sig själv att bygga termometrar. Leche hade även en hyetometer, d.v.s. en regnmätare av plåt. När Leche flyttat till Åbo gjorde han i tolv års tid anteckningar om vädret och gav ut dem i sex häften 1762–1764.


 

Leches intresse riktade sig också mot jordbruk och trädgårdsskötsel. Åren 1758 och 1759 skrev han, utgående från sina undersökningar av trädgårdsbevattning, att det inte lönade sig att vattna jorden alla dagar, utan att bevattningen hellre skulle ske med några dagars mellanrum och då rikligt. En serie artiklar om rågodling kom ut 1764. Med hjälp av väderleksobservationer bestämde han den bästa tiden för såväl sådd som skörd av råg. Han planerade ett slags rullande vals bestående av slanor, som skulle pressa rågkornen in i jorden. Han införde också lien vid rågskörd, för att skörden skulle gå snabbare och man skulle få mera halm. År 1764 skrev Leche även om plantering av vilda träd och buskar.


 

Leche var godmodig till naturen, ägde en god samarbetsförmåga och kom väl överens med sina studenter. Under hans rektorstid förekom inga större problem med disciplinen och carcern, d.v.s. studentarresten, behövdes inte. Leche var språkkunnig: utöver latin, hebreiska och grekiska hade han studerat engelska, franska och tyska. Han lärde sig även finska, ”för att inte behöva tiga tillsammans med sina närmaste och landsmän”.


 

Från 1758 var Leche trött och blek. Man antog att de gaser som uppstått när han undersökt mineraler med hjälp av brännrör bidragit till hans sjukdom. I början av juni 1764 drabbades Leche av medvetslöshet och förlorade minnet i fråga om allt annat än meteorologin. Slutligen insjuknade han i feber ett tiotal dagar före sin död. På grund av ekonomiska svårigheter hade Leche fått lån ur akademiens fond, och hans penningbekymmer behandlades upprepade gånger i konsistoriet. När Leche dog efterlämnade han änka och sex minderåriga barn i nöd. För deras behov beviljade akademin änkan åtta tunnor säd per år i understöd.


 

Arno Forsius


 

Johan Leche född 1704 i Barkåkra i Skåne, död 17.6.1764 i Åbo. Föräldrar kyrkoherden Jöns Leche och Christina Paulin. Gift 1748 med Helena Elisabet Svenonius.


 

PRODUKTION. Tal om luftens beskaffenhet i Åbo … (1761); Underrättelse, om wilda träds och buskars plantering … (1764). Se även J.E. Railo, Johan Leche (1704−1764). Lääkäri ja luonnontieteilijä. Hippokrates 1996.


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. L.W. Fagerlund & R. Tiger-stedt, Medicinens studium vid Åbo universitet (1890); J.E. Railo, Johan Leche (1704−1764). Lääkäri ja luonnontieteilijä. Hippokrates 1996.


 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4546-1416928957152

 

Upp