MATHESIUS, Petter Niclas 

(1711–1772) 

Kyrkoherde, riksdagsman 

Petter Niclas Mathesius kom från en inflytelserik österbottnisk prästsläkt. Han efterträdde sin far som kyrkoherde i Pyhäjoki, och var på faderns sida präst i femte generationen. Han var också en av frihetstidens mest betydande finländska politiker. Som anhängare av mösspartiet deltog han i tre riksdagar och blev även medlem av sekreta utskottet. Mathesius drev starkt på förbättrandet av de ekonomiska förhållandena i Österbotten. 

Mathesius familj flyttade under stora ofreden över till den svenska sidan, och Petter Niclas Mathesius var mycket ung när han blev student i Uppsala 1724. År 1727 fortsatte han sina studier vid akademin i Åbo. Senare återvände Mathesius till Uppsala, där han promoverades till filosofie magister 1734. Hans omfattande avhandling pro gradu, Dissertatio geographica de Ostrobotnia (1734), är känd som den första beskrivningen av Österbotten. Den behandlar sockenvis landskapets naturförhållanden och näringsliv, samt i någon mån dess historia. I slutet av sitt arbete prisar han hemlandskapets natur, speciellt detta ”underbara lands” vilda, mäktiga forsar och sommarnattens ljus. På äldre dar deltog Mathesius i utredningen av släkten Sursills österbottniska förgreningar. 

Petter Niclas Mathesius vigdes till präst 1734. År 1736 utnämndes han till pastor vid Österbottens infanteriregemente och samtidigt till sin fars adjunkt i Pyhäjoki. Till kyrkoherde i Pyhäjoki utnämndes han pro forma den 25 januari 1744, men redan i september 1742 hade han fått fullmakt till detta stora och rika pastorat av den ryska ockupationsförvaltningen under lilla ofreden. Från 1763 verkade han som kontraktsprost i Uleåborgs prosteri. Som kyrkoherde levde Mathesius i sämja med sin församling, effektiverade folkundervisningen och försökte motarbeta laster, speciellt kortspel. År 1751 utarbetades under hans ledning bystadgar i Pyhäjoki, tidigare än i det övriga Österbotten. 

Mathesius var också känd för sin gästfrihet. Sommaren 1752 hade han tillsammans med hustrun Brita Kiemmer äran att ta emot kung Adolf Fredrik, då stadd på eriksgata i Finland. 

Mathesius blev även bekant för sin praktik som läkare, en verksamhet som under frihetstiden tilldrog sig många prästmäns intresse. En av de ståndspersoner han botade var högst troligt länsmannen i Kalajoki Henrik Achrenius, som var en framstående och humoristisk diktare. Denne skrev en lovprisning som höjer Mathesius – och hans kurer mot huvud- och magont – över gängse medikusar och deras kurerande förmåga. Sina egna barn kunde han ändå inte hjälpa: av den stora familjens barn dog nio som små och endast fyra flickor levde till vuxen ålder. 

Framför allt hade Mathesius anammat de idéer om näringarnas utveckling som hörde till nyttans tidevarv. Han såg det uttryckligen som prästerskapets skyldighet att till bönderna föra vidare den natur- och ekonomikunskap som de själva inhämtat vid universitetet. Mathesius hade rikligt med idéer om moderna reformer inom jordbruket, men också om laxfisket, gruvdriften, sågindustrin och handeln. Han var med i ett bolag som 1752 anhöll om tillstånd att grunda en ny såg vid Pyhäjoki älv invid Kiiskilä gård, dock förgäves; kronan var rädd för att skogarna skulle skövlas och ville invänta det skifte av skog som storskiftet skulle föra med sig. Mathesius torde ha hyst åsikten att Österbottens ekonomiska uppsving på 1700-talet i hög grad var de upplysta prästernas förtjänst. 

Fastän det under 1700-talet inte nämnvärt grundades nya församlingar, drev Mathesius på avskiljandet av Kärsämäki som kapellförsamling, med motivet att det skulle upplysa en avsides bygd. 

Som representant för de österbottniska kyrkoherdarna deltog Mathesius i tre riksdagar. Han lät sig inte rubbas i sitt stöd av mösspartiet och hatade hattarna för behandlingen av hans bror Johan Mathesius, anklagad för landsförräderi under hattarnas krig 1741–1743. På riksdagen 1760–1762 angrep Petter Niclas Mathesius hattarna för att de låtit transportera fångar i handklovar och ålagt dem svåra fängelsestraff, precis som de tidigare gjort med brodern Johan. 

Till riksdagen 1756–1757 valdes Mathesius utan omröstning, 1760 med knapp och 1765 med stor majoritet. Under den sistnämnda riksdagen var österbottningarnas viktigaste mål att få stapelrättighet för landskapets städer. Mathesius hade redan 1734 i De Ostrobotnia föreslagit att det skulle grundas en stapelstad i Österbotten, och tillsammans med Johan Mathesius hade han energiskt drivit den här frågan vid en lantdag i Gamlakarleby 1763. 

Vid riksdagarna 1755–1756 och 1760– 1762 tillhörde Petter Niclas Mathesius kammar-, ekonomi- och kommersdeputationen. År 1755 valdes han också in i ett utskott som skulle ge förslag för att förbättra förhållandena i Finland, och 1761 uppställdes han i det ekonomiska beredningsutskottet för Finland. Där drev han bland annat frågan om rensningen av Pyhäjoki älv, så att man skulle få en bra vattenväg från Savolax och ut till kusten, och detta försökte man också till en del förverkliga. 

År 1765 sörjde Mathesius för att de österbottniska kaplanerna valde Nedervetils kaplan Anders Chydenius till riksdagen. Den unge kaplanen hade han säkert känt någorlunda väl sedan Chydenius far 1746 hade blivit kyrkoherde i Gamlakarleby. Mathesius torde också annars haft stor del i att Anders Chydenius blev politiskt aktiv. I början av riksdagen 1765 försvarade Mathesius framgångsrikt godkännandet av Chydenius fullmakt, handledde sedan nykomlingen och gjorde honom till en lika häftig anhängare av mössorna som han själv var. 

På riksdagen 1765–1766 invaldes den erfarne Mathesius i sekreta utskottet och även i bankodeputationen, viktig på grund av den svåra inflationen. Han var under hela denna riksdag en av de ledande männen bland mösspartiets radikaler och en av prästerståndets mest aktiva talare. Mathesius uppträdde mycket bestämt bl.a. i avsättandet av hattpartiets riksråd och i dömandet av männen bakom Växelkontoret, och han angrep häftigt hattarnas ledare greve Axel von Fersen för dennes klander av bankodeputationen, som då var i mössornas händer. 

År 1765 stödde Mathesius energiskt Chydenius när denne krävde stapelrättigheter för Österbottens städer och djärvt påpekade att blickarna i Finland riktades mot Ryssland, där handeln var fri. Mathesius verkade också till förmån för bönderna tillsammans med Chydenius. Redan på riksdagen 1756 understödde han fri bondeseglation, och 1765 förundrade han sig över att bönderna inte fick transportera sina handelsvaror över havet, när ingenting hindrade dem från att transportera dem vart de ville på land. Mathesius krävde också att bönderna skulle tillåtas återlösa kronohemman till arv. 

Mathesius var en av förgranskarna av Chydenius ryktbara ekonomisk-politiska pamflett (Rikets hjelp genom en naturlig finans-system) och därigenom en av dem som för prästerståndet rekommenderade tryckning. Han stödde också energiskt sin vän i sekreta utskottet och inom präster-ståndet, men kunde ändå inte förhindra att Chydenius uteslöts från riksdagen 1766. Vid sidan av de svenska kyrkoherdarna Casper Wijkman och Carl Kröger, samt Chydenius, hörde Mathesius till de häftigaste ledarna för de radikala mössorna, som vände sig mot sekreta utskottet och samtidigt mot det egna partiets adelsstyre. Av denna orsak motarbetades Mathesius till och med på den svenska sidan av sådana anhängare av hattpartiet som fruktade mössornas radikaler och som förväntade sig seger i riksdagsvalet 1769 efter att motståndarnas finanspolitisk misslyckats. Han led också ett förkrossande nederlag och klarade sig ännu sämre 1771, då de österbottniska kyrkoherdarna fortsättningsvis understödde hattarna. 

På samma sätt som Anders Chydenius, företrädde Petter Niclas Mathesius klart de politiska synsätt som grundade sig på Österbottens speciella förhållanden. Förutom att han drev sitt landskaps intressen framför allt i seglationsfrågan, var han orubbligt böndernas vän och kände sig främmande för allt adelsinflytande. 

Pentti Virrankoski och Jouko Vahtola 

Petter Niclas Mathesius, född 22.3.1711 i Pyhäjoki, död 23.11.1772 i Pyhäjoki. Föräldrar kyrkoherden i Pyhäjoki, prosten Nils Mathesius och Anna Portinus. Gift 1735 med Brita Kiemmer. 

PRODUKTION. Dissertatio geographica de Ostrobotnia (1734), på svenska Geografisk Beskrifning om Österbotten utgiven av J.F. Ticklén, Suomi 1843. 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. R. Kallio, Pohjanmaan suomenkielisten kylien oltermannihallinto (1982); C.G. Malmström, Sveriges politiska historia från konung Karl XII:s död till statshvälfningen 1772 V. Stockholm (1900); E. Matinolli, Pyhäjoen kirkkoherra kotiseuduntutkijana. Kotiseutu 1977; T.J. Palo-poski, Suomen talouden kehittäminen 1750−1760-lukujen valtiopäiväpolitiikassa (1976); P. Renvall, Ruotsin vallan aika. Suomen kansanedustuslaitoksen historia I (1962); M. Tolonen, Suomen papiston valtiopäiväedustus vapaudenajalla (1980); P. Virrankoski, Anders Chydenius. Demokratisk politiker i upplysningens tid (1995). 

BILDKÄLLA. Mathesius, Petter Niclas. Oljemålning: P. Fjellström. Foto: P.O. Welin, 1982. Museiverket.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i oktober 2007.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4566-1416928957172

Upp