von BÖCKMANN, Vladimir Alexandrovitj


(1848–1923)


Generalguvernör


Under krisåren efter förra sekelskiftet i förhållandet mellan Finland och Ryssland hoppades man i ryska regeringskretsar att generalguvernör V. A. Böckmann, känd som en ”hård man”, skulle dirigera Finland närmare Ryssland. Så gick det emellertid inte eftersom Böckmann alltför väl förstod finländarnas perspektiv. Han ville på allt sätt undvika att provocera fram en konstitutionell konflikt mellan finländare och ryssar, eftersom han inte ansåg att de ryska säkerhetsintressena eller militära intressena krävde det.


 

Vladimir Alexandrovitj Böckmann, som i februari 1908 efterträdde Gerard som generalguvernör, hade gjort en lång militär karriär och hade också varit befälhavare för den i Finland förlagda 22:a armé­kåren 1906–1908. I Ryssland hade man vid denna tid börjat fästa större uppmärksamhet vid de finländska socialdemokraterna och vid de ryska revolutionärerna i Finland. I maj 1908 bad inrikesministeriet Böckmann om uppgifter om de socialdemokratiska föreningarna i Finland, om deras program, stadgor och lagar. Inrikesminister Pjotr Stolypin och hans ministerium var inte nöjda med de svar de fick utan fordrade ytterligare utredningar av generalguvernören. Voima­förbundet, en idrottsorganisation som ägnade sig åt militära övningar, hade återigen aktiverat sin verksamhet, vilket drog ryssarnas uppmärksamhet till sig. Böckmann hade en mer misstänksam uppfattning om Voimaförbundet, skydds­kårerna och socialdemokraterna än ­Gerard. I motsats till sin föregångare ansåg Böckmann att inte ens de konstitutionella var lojala mot Ryssland.


 

Våren 1908 framfördes i den ryska duman tre interpellationer om Finlands ställning, på vilka inrikesminister Stolypin genmälde att en ny lag var under beredning som skulle omdefiniera förhållandet mellan Finland och Ryssland. Ett förslag om att ändra föredragningsordningen för de finska frågorna stadfästes den 20 maj 1908 och i slutet av juni sände Stolypin hemliga direktiv för tillämpningen av det nya systemet till generalguvernör Böckmann. Böckmann följde samvetsgrant de direktiv han hade och alla frågor som berörde Finlands förvaltning och lagstiftning undersöktes och utvärderades i general­guvernörens kansli innan de skickades till ministerrådet försedda med generalguvernörens utlåtande. Generalguvernörens och ministerrådets meningsskiljaktigheter om Finland slutade med att ministerrådets åsikt blev gällande.


 

I maj 1908 blev Leo Mechelins konstitutionella senat tvungen att avgå och Böckmann fick i dess ställe en samlingssenat ledd av Edvard Hjelt. Största delen av senatorerna avgick emellertid i april 1909 till följd av en tvist som uppstått när förordningen om jordlega utfärdades. Kvar blev en decimerad s.k. rumpsenat vars verksamhetsperiod fortsatte på hösten 1909, trots att Böckmann hade uppmärksammat kejsaren på att man enligt lagen inte kunde hålla någon kvar i en tjänst eller utnämna någon till en tjänst mot dennes vilja. Situationen fick i oktober 1909 en upplösning vid ett ministerrådsmöte, där Böckmann som en alternativ lösning föreslog att infödda finländare i rysk tjänst utanför Finland skulle utnämnas till senaten. Detta förslag godtogs och den s.k. amiralsenaten tillträdde i oktober 1909.


 

Hösten 1909 råkade Böckmann på samma sätt som sin föregångare Gerard ut för den nationalistiska ryska pressen, efter att ha visat för stor förståelse för de finländska synpunkterna. På en petition han fått från finländarna hade han på sommaren svarat att om det kom an på honom skulle Finlands lagar komma att följas. I slutet av november blev Böckmann tvungen att begära avsked från sin tjänst. Han utnämndes till medlem av riksrådet men deltog inte desto mera i det offentliga livet efter det. På samma sätt som Gerard blev också Böckmann inbjuden att som finska statens gäst bo på Halila sanatorium i Nykyrka på Karelska näset våren 1922.


 

Kristiina Kalleinen


 

Vladimir Alexandrovitj Böckmann, i källorna även Bekman, född 13.6.1848, död 26.11.1923 i Nykyrka. Far Alexander Böckmann. Gift med Julia Alexandrovna Tiran.


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. O. Jussila, Nationalismi ja vallankumous venäläis-suomalaisissa suhteissa 1899–1914 (1979); M. Liivala, Venäjän ministeri­neuvosto ja Suomen asiain uuden esittelyjärjestyksen soveltaminen (Avhandling pro gradu, politisk historia, Helsingfors universitet, 1992); P. Luntinen, F. A. Seyn. A Political Biography of a Tsarist Imperialist as Administrator of Finland (1985); M. Tyynilä, Senaatti. Tutkimus hallituskonselji-senaatista 1809–1918 (1992).


 

BILDKÄLLA. von Böckmann, Vladimir. Museiverket.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4657-1416928957263

 

Upp