LÖNN, Wivi


(1872–1966)


Arkitekt


Wivi Lönn var den första självständigt verksamma kvinnliga arkitekten i Finland. Hon ritade ett flertal offentliga byggnader och blev särskilt uppskattad för sina ljusa och rymliga skolbyggnader.

 

Wivi Lönns intresse för byggnadskonsten hade sin grund i hennes matematiska begåvning och hennes talang för teckning. Hon stöddes på många sätt av sin mor Mathilda Lönn, som redan 1888 blev änka med fyra barn att försörja. Wivi Lönn gick i det finska flicklyceet i Tammerfors, som hennes far Emanuel Wilhelm varit med om att grundlägga. Faderns frånfälle medförde ekonomiska bekymmer för familjen, och häri ligger kanske en av orsakerna till att Wivi Lönn började studera ett s.k. praktiskt ämne, som dock var ett ovanligt val för en kvinna. År 1892 inledde hon sina studier på byggnadsavdelningen vid industriskolan i Tammerfors.


 

Vid landets industriskolor utbildades maskin- och byggmästare, och Wivi Lönn var den andra kvinnliga eleven vid industriskolan i Tammerfors. Med sina goda skolkunskaper hade hon ett visst försprång framom de manliga eleverna. Industriskolan var tvåårig, men Lönn genomgick endast det första årets kurser, som den överlägset bästa eleven. Hennes lärare Georg Schreck rekommenderade henne följaktligen att flytta över till Polytekniska institutet i Helsingfors som extra elev. Där studerade Lönn de tre därpå följande läsåren, utexaminerades 1896 och var därmed den femte kvinnliga arkitekten i Finland. Till hennes studiekamrater hörde Albertina Östman och arkitekttrion Herman Gesellius, Armas Lindgren och Eliel Saarinen, som alla inlett sina studier ett år senare. Vänskapen mellan Wivi Lönn och Armas Lindgren varade fram till Lindgrens död 1929.


 

Sin yrkesbana inledde Wivi Lönn vid två av sina tidigare lärares arkitektbyråer. Redan innan hon blivit klar med sina studier fick hon anställning hos Onni Tarjanne, och efter sin arkitektexamen var hon verksam hos Gustaf Nyström. Nyström gav henne ansvarsfulla planeringsarbeten och hjälpte henne också i övrigt att avancera i karriären. På rekommendation av Nyström fick Lönn ett stipendium för att studera tegel- och granitarkitektur och skolbyggen på kontinenten och i Storbritannien.


 

Anledningen till Lönns omfattande studieresa var framför allt hennes första stora uppdrag som arkitekt, som hon fått av sin tidigare skola, flicklyceet i Tammerfors. Lönn skulle rita en omfattande nybyggnad för läroverket och ville grundligt sätta sig in i uppgiften. Studieresan företogs sommaren 1898, och det främsta målet var Skottland, som i Norden blivit känt för sin framstående granitarkitektur. Lönn besökte skolor kring Aberdeen, och hygienen och trivseln i de brittiska skolorna gjorde ett djupt intryck på henne. Efter resan började hon tillämpa de planeringsprinciper som hon lärt sig i Storbritannien, bland annat att gruppera skolans utrymmen kring öppna hallar. Greppet var rätt nytt inom planeringen av skolbyggnader i Finland.


 

Tyngdpunkten i Wivi Lönns karriär kom att ligga på skolbyggnader. Man vet att hon gjort utkast till mer än 30 skolor runtom i landet, av vilka de första naturligt nog låg i Tammerfors. Lönn hade framgång i arkitekttävlingar. För Wivi Lönns karriär var de segrar hon redan tidigt vann mycket viktiga, de gjorde henne både känd och erkänd. Hon hade framgångar i sex inbjudnings tävlingar, och hon prisbelöntes också för alla tävlingsförslag hon utfört tillsammans med Armas Lindgren.


 

Att en kvinna inhöstade framgångar på detta sätt godtogs likväl inte utan invändningar, något som Lönn nogsamt fick erfara redan i samband med sin första seger 1903, som gällde en folkskola (Aleksanterin kansakoulu) i Tammerfors. De manliga förlorarna besvärade sig mot beslutet och ifrågasatte rentav den unga arkitektens kompetens. Besväret förkastades, men vid ett senare tillfälle tilläts hon inte förverkliga sitt tävlingsförslag till ett hus för frivilliga brandkåren i Tammerfors. Själva byggandet anförtroddes en byggmästare på orten, Heikki Tiitola.


 

Vid början av 1900-talet började Wivi Lönn samarbeta med studiekamraten ­Armas Lindgren. Lönn hade ibland biträtt i arkitektbyrån Gesellius, Lindgren & Saarinen. Men då trion upplöstes 1905, valde Lindgren uttryckligen Lönn som samarbetspartner.


 

Till Lönns och Lindgrens första samarbetsprojekt hörde ett tävlingsarbete för Nya studenthuset i Helsingfors. Det följdes av nya tävlingsbidrag: teater- och konserthuset i Reval, sedermera Estonia­teatern. Ytterligare gjorde de ritningar för en passage i Helsingfors, där också arkitekt Bertel Liljequist medverkade.


 

Wivi Lönn hade en vid bekantskapskrets genom vilken hon ofta fick sina uppdragsgivare. Hon blev känd som en skicklig och framför allt ekonomiskt sinnad arkitekt, vilket särskilt tilltalade organisationer som gärna ville stödja kvinnliga arkitekter men som hade begränsade tillgångar. Ett av dessa tidiga beställnings­arbeten var ritningen för en hushållsskola i Tammerfors, 1902. Viktiga för Lönns fortsatta bana var också ritningarna från 1906 till ett barnträdgårdslärarseminarium för Ebeneserstiftelsen i Sörnäs i Helsingfors. Tack vare dem blev hon känd i olika kvinnoorganisationer. Mest betydande bland dem var KFUK (Kristliga Föreningen av Unga Kvinnor) i Helsingfors, som i början av 1920-talet gav henne i uppdrag att planera sitt stora förbundshus.


 

Tävlingsframgångarna ledde också till att Wivi Lönn fick ett flertal beställningar på privatvillor. Hon hade för vana att själv övervaka byggnadsarbetena och att uppgöra alla hållfasthetsberäkningar. Hennes arbetsbörda växte till den grad att hon beslöt att flytta från Tammerfors. År 1910 ritade hon en villa för sig själv och sin mor i Jyväskylä, dit hon flyttade. Åren efter flyttningen var svåra inom byggnadsbranschen till följd av världskriget och den därav rådande bristen på byggnadsmateriel och det politiskt instabila läget i Finland. Under dessa år planerade Lönn ett flertal villor i den stadsdel i Jyväskylä där hennes eget hus låg och ritade skolor runtom i landet.


 

Efter flyttningen till Jyväskylä blev Wivi Lönn bekant med Hanna Parviainen, dotter i industrisläkten Parviainen. Hanna Parviainens far Johan hade 1897 grundat en såg på ön Säynätsalo som hans söner fortsatte att utveckla. Hanna Parviainen blev tvungen att överta firman 1925, då hennes två bröder dött. På hennes uppdrag ritade Wivi Lönn arbetarbostäder, en barnträdgård, ett ålderdomshem och ett sjukhus avsedda att uppföras på Säynät­salo och dessutom egnahemshus för fabriksarbetarna på Muuratsalo. En del av Lönns ritningar för Säynätsalo kom likväl att stanna på papperet, då företaget gick i konkurs i början av 1930-talet.


 

På 1920-talet började Wivi Lönn tillbringa alltmer tid utomlands med sin väninna Hanna Parviainen. De besökte bland annat badorter i Europa. För Lönn var resorna ofta kombinerade semester- och arbetsresor. Det är känt att hon 1926 planerade en villa i Biarritz för sin väninna, massösen Ann Sofie Ahnger. År 1918 köpte Lönn en tomt på Brändö i Helsingfors. Hanna Parviainen följde efter och bosatte sig i grannvillan som Lönn hade ritat. På ålderdomens höst bodde väninnorna i det av Lönn planerade KFUK:s hus i Sörnäs, där en bostad ställdes till deras förfogande sedan Hanna Parviainen donerat en stor summa pengar till en byggnadsfond.


 

På 1930-talet minskade Lönn på arbetstakten. Det skedde samtidigt som den finländska arkitekturen började tillägna sig modernare internationella stilriktningar, inte minst funktionalismen. Man kan säga att Lönns främsta arkitektoniska arbeten är förlagda till 1900-talets första årtionden. Som yrkesmänniska hade hon förståelse för den nya rationella stilen, trots att hennes egen arkitektur kring sekelskiftet 1900 uppvisade romantiska och dekorativa drag.


 

Wivi Lönn fick namn om sig att vara en god arkitekt framför allt tack vare sina segrar i arkitekttävlingar och sina skolbyggnader. Inom detta fack var hon innovativ då det gällde att göra upp grundplaner för skolor. Trots detta tenderade hennes insats att bli bortglömd i arkitekturhistoriska arbeten under många år­tionden, och Lindgrens och Lönns gemensamma insatser tillskrevs i allmänhet endast den manliga kollegan. Men före sin död hann Lönn i viss mån få erkännande för sitt livsverk, när hon 1959 tilldelades professors titel.


 

Renja Suominen-Kokkonen


 

Olivia Mathilda Lönn, Wivi, född 20.5.1872 i Tammerfors, död 27.12.1966 i Helsingfors. Föräldrar bryggerimästaren Emanuel Wilhelm Lönn och Johanna Mathilda Maria Siren.


 

VERK. I Tammerfors: Flicklyceet (1899); Hushållsskolan (1905); Brandstationen (1907); Pispala böne­hus (1908); Handelsläroverket (1912); Klädesfabrikens magasin (1923). I Helsingfors: Ebeneserstiftelsens barnträdgårdslärarseminarium (1906); Nya studenthuset (tillsammans med A. Lindgren, 1908); KFUK:s förbundshus (tillsammans med A.-S. Ahde, 1927). I Jyväskylä: Kuokkala gård (1904); Barnhem i Säynätsalo (1923); Ålderdomshem i Säynätsalo (1926); skolbyggnader i så gott som alla större städer i Finland, bl.a. Åbo svenska samskola. I Estland: Estonia-teatern i Reval (1911); Sakala korporationshus i Dorpat (tillsammans med A. Lindgren, 1910).


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Wivi Lönns ritningssamling, Finlands arkitekturmuseums arkiv. P. Kivinen, Tampereen jugend. Arkkitehtuuri – taide­teollisuus (1982); R. Suominen-Kokkonen, The Fringe of a Profession. Women as Architects in Finland from the 1890s to the 1950s. Finska Fornminnesföreningens Tidskrift 98/1992; R. Suominen-Kokkonen, Naisarkkitehti vuosisadan vaihteen suomalaisessa arkkithehtuurimaailmassa. Wivi Lönn. Katsomuksen ihanuus. Kirjoituksia vuosi­sadanvaihteen taiteista (1966).


 

BILDKÄLLA. Lönn, Wivi. Museiverket.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4762-1416928957368

 

Upp