THESLÖF, Gösta


(1872–1939)


Divisionskommendör, stabschef, generalmajor


Gösta Theslöfs militära bana i den kejserliga armén avbröts då han begärde avsked i protest mot att Finlands självstyrelse inom autonomins ram inskränkts och den särskilda finska militärorganisationen lagts ner. Theslöf började därefter verka för Finlands självständighet i olika hemliga organisationer. Under inbördeskriget var han stabschef hos general Gustaf Mannerheim och en kort tid var han överståthållare i Helsingfors.

 

Carl Gustaf (Gösta) Theslöf genomgick Finska Kadettkåren i Fredrikshamn, vilket öppnade vägen till officerstjänst i kejsardömet Ryssland. Han blev i sin hemstad Uleåborg underlöjtnant vid 4:e skarpskytte­bataljonen 1892. Följande år flyttade han till Rostovs 2:a grenadjär­regemente i Moskva och kom 1896 in vid generalstabsakademin i S:t Petersburg, därifrån han tre år senare utexaminerades som underkapten.


 

Efter en lovande inledning avbröts Theslöfs militära bana kort efter att han 1901 återvänt till Finland och blivit lärare i ryska vid Finska Kadettkåren. Läget var spänt i landet eftersom kejsaren ville förenhetliga rikets förvaltning på bekostnad av storfurstendömets autonomi. Theslöf var övertygad om att sådana strävanden skulle bli förödande för Finland, hans inställning till kejsardömet förändrades och blev starkt kritisk. Den finska militären lades ner hösten 1901, och när också militärutbildningen i Fredrikshamn lades ner året därpå, begärde Theslöf avsked från armén.


 

Under de följande åren verkade Theslöf i Hangö där han var lärare i ryska och gymnastik vid svenska samskolan samt folkskoleinspektör. Samtidigt sökte han kontakt med de aktivistkretsar som gjorde upp planer för att lösgöra Finland från Ryssland med vapenmakt. Våren 1904 utbröt krig mellan Ryssland och Japan, och aktivisterna såg sin chans. I maj–juni erbjöd Theslöf och Jonas Castrén sin hjälp åt den japanska militärattachén, överste Motojirô Akashi, som via Sverige sökte få kontakt med revolutionärer i Ryssland. De finska nationalisternas självständighetsdrömmar passade dock inte ihop med revolutionärernas strävanden, och aktivisternas förhoppningar om en enad front grusades.


 

Personligen avskräcktes Theslöf av tanken på en socialistisk revolution. När storstrejken bröt ut hösten 1905, befann han sig i Helsingfors för att organisera det första skyddsgardet, bestående av studenter, som bildats som motvikt till de lokala arbetarnas röda garde. På förmiddagen den 6 november var han nära att leda sina trupper in i en öppen sammandrabbning med det röda gardet under Johan Kocks ledning, men situationen upplöste sig i sista stund. Vilka privata planer Theslöf än kan ha hyst för egen och för en mer framträdande roll, så upplöstes studenternas skyddsgarde då strejken var över, och dess kommendör försvann åter ur offentligheten.


 

Efter storstrejken blev Theslöf chef för finska Föreningsbankens kontor i Hangö, och slog sig på affärsmannabanan som innehavare av firman Karl Boström. År 1907 gifte han sig med kommunalrådsdottern Karin Korsman, och levde de följande åren som respektabel borgare i Hangö. Han började också skriva poesi och publicerade två diktböcker 1910 och 1911.


 

Theslöf hade tills vidare lyckats fortsätta sin illegala verksamhet, men han betraktades som suspekt. När första världskriget bröt ut i augusti 1914 tog myndigheterna dock inga risker: Theslöf fängslades och dömdes till döden. Han hade dock försvarare inom den finska ämbetsmanna­kåren och inom ryska Östersjöflottan, och domen omvandlades till landsförvisning. Theslöf flyttade till Sverige, där han aktivt verkade för Finlands självständighet, framför allt inom den så kallade militärkommittén, som främst bestod av finska f.d. officerare utbildade i den kejserliga armén. Han etablerade också förbindelser till den svenska militära underrättelsetjänsten, och deltog i de förhandlingar om militär hjälp som fördes med en representant för tyska generalstaben våren 1917.


 

Den snabba händelseutvecklingen i Finland gjorde dock Theslöfs och militärkommitténs arbete överflödigt. Revolution utbröt i Ryssland, och i december 1917 förklarade Finland sig självständigt. Kort därefter bröt inbördeskriget ut. Theslöf, som hade fått tjänst vid svenska generalstaben, började i Stockholm organisera transport av vapen, livsmedel och ett fältsjukhus till den finska regeringen som hade flytt till Vasa. Han planerade också att via Sverige inta Åland, men svenska flottan förekom honom. Till slut reste han till Vasa på inbjudan av regeringstruppernas befälhavare, genrallöjtnant Gustaf Mannerheim, och utsågs till generalstabschef med överstes grad.


 

Theslöf fortsatte i denna befattning nästan kriget ut, och hade en central ställning i ledningen för den vita sidans trupper. I slutet av april, då de rödas motstånd redan höll på att brytas ner, utnämndes han som generalmajor till kommendant på Sveaborgs fästning och till tjänsteförrättande ståthållare i Helsingfors. I realiteten var denna utnämning ändå av ringa betydelse, eftersom Helsingfors ockuperats av tyskarna och de vita till en början inte hade några direkta kontakter med huvudstaden.


 

Efter inbördeskriget fick Gösta Theslöf märka att han åter en gång befann sig i en olöslig konflikt med makthavarna. När Mannerheim i slutet av maj 1918 avgick i protest mot tyskarnas ökande inflytande, följde Theslöf hans exempel och återvände till Sverige. Hans färgstarka bana var ännu inte helt över. Efter att den tyskvänliga riktningen lidit skeppsbrott blev Mannerheim i december 1918 Finlands riksföreståndare, och Theslöf återvände till hemlandet som kommendör för arméns 2:a division. Hans militära bana blev dock även denna gång kort. Han ansvarade för bevakningen av östgränsen och förespråkade att Finland skulle gå med i det inbördeskrig som utspelades på den ryska sidan samt delta i kampen om Östkarelen. Då Mannerheim förlorade presidentvalet sommaren 1919 insåg Theslöf att dessa strävanden inte hade några framtidsutsikter och lämnade besviken armén för sista gången, inte mer än 47 år gammal. Sina sista år tillbringade Gösta Theslöf i Ekenäs, där han ägnade sig åt trädgårdsskötsel.


 

Risto Marjomaa


 

Carl Gustaf (Gösta) Theslöf, född 26.4.1872 i Muhos, död 28.3.1939 i Ekenäs. Föräldrar krigskommissarien i Uleåborg Alexander Theslöf och Lydia Malmberg. Gift 1907 med Karin Matilda Lilian Isabella Korsman.


 

PRODUKTION. Under signaturen Gustaf Björling: Georg Örne. Sorgespel i fem akter (1910); Blad för vinden. Dikter (1911).


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. M. Akashi, Rakka ryūsui. Colonel Akashi’s Report on his Secret Cooperation with the Russian Revolutionary Parties during the Russo-Japanese War (1988); K. Castrén, Suomen 4. Oulun tarkk’ampujapataljoonan päällystö 1880−1901. Genealoginen luettelo (1981); E. W. Juva, Suomen kansan aikakirjat X 1917-1918 (1938); M. Klinge, Studenter och idéer. Studentkåren vid Helsingfors universitet 1828−1960 III (1978).


 

BILDKÄLLA. Theslöf, Gösta. Foto: Ateljé Rembrandt, 1918. SLS/Historiska och litteraturhistoriska arkivet.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4836-1416928957442

 

Upp