HALONEN, Tarja


(1943– )


Republikens president


Tarja Halonen blev i februari 2000 vald till republiken Finlands första kvinnliga president. Hon är dessutom den första presidenten från huvudstadsregionen. Halonen är utbildad jurist och har lång erfarenhet av uppgifter i både riksdag och regering. Hon har också bred erfarenhet av aktivitet i medborgarorganisationer.

 

Tarja Halonen växte upp i arbetarstadsdelen Berghäll i Helsingfors. Hennes föräldrar, byggnadsarbetaren Vieno Halonen och Lyyli Loimola gifte sig under andra världskriget, och dottern föddes julaftonen 1943. Vieno Halonen var vid fronten då dottern föddes, och som andra arbetarhustrur förvärvsarbetade Lyyli Halonen utanför hemmet, bland annat i arbetarkooperationen OTK:s kvarn, på skofabrik och senare som hemvårdare i stadens tjänst. Föräldrarnas äktenskap slutade i skilsmässa; Lyyli Halonen gifte 1950 om sig med elinstallatören Tuure Forss.


 

Moderns värderingar påverkade dotterns sätt att se på världen. Tarja Halonen har beskrivit sin mor som en boren överlevare, aktiv och framåtsträvande. Lyyli Forss uppskattade goda och anspråkslösa arbetande människor, hederlighet och rättvisa, det vill säga samma egenskaper som Halonen senare har betonat.


 

Tarja Halonen började i folkskola i Berghäll hösten 1950. Fyra år senare flyttade hon över till läroverket Kallion yhteiskoulu, där hon som den första i sin släkt avlade studentexamen på reallinjen 1962. Hösten 1963 skrev hon in sig vid juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet, efter att först ha studerat konsthistoria i ett år. År 1968 blev hon juris kandidat med straffrätt som huvudämne.


 

Sin yrkeskarriär inledde Tarja Halonen­ redan före examen på kreditkontroll­företaget Luotonvalvonta Oy 1967. Efter ett par år gick hon över till Finlands student­kårers förbund (FSF), där hon tjänstgjorde som socialpolitisk sekreterare och general­sekreterare. Uppdraget vid FSF hade också fördelen att hon kunde bo på student­kårens studenthem vid Fredsgatan i Helsingfors. Halonen anställdes 1970 som jurist vid Finlands fackförbunds centralorganisation (FFC) och blev då FFC:s första kvinnliga jurist.


 

Tarja Halonen fattade intresse för politik då hon tjänstgjorde vid FSF och hon anslöt sig till Finlands socialdemokratiska parti (SDP) 1971. Ett viktigt steg mot en karriär som politiker tog hon 1974, då hon blev statsminister Kalevi Sorsas riksdagssekreterare. Sorsa har senare sagt att han behövde någon som kunde juridiken och hade goda kontakter till arbetsmarknadskretsarna. Halonen blev därmed en förenande länk mellan SDP, den sittande regeringen och fackföreningsrörelsen. Sorsa märkte snart att den unga jurist som FFC:s ordförande Niilo Hämäläinen ”lånat ut” var en självständigt tänkande kollega, som samtidigt var absolut lojal mot regeringen. Halonen blev alltmer intresserad av politiken och 1977 blev hon invald i stadsfullmäktige i Helsingfors. Hennes karriär som kommunalpolitiker varade i nästan tjugo år.


 

Mot slutet av 1970-talet inträffade under kort tid en stor förändring i både det privata och det politiska livet. I slutet av 1978 föddes dottern Anna, och våren därefter valdes Halonen första gången in i riksdagen på SDP:s lista.


 

Tarja Halonen vid denna tid har beskrivits som en tuff politiker och en krävande chef. Hon var, och är, saklig, målmedveten och ambitiös, men samtidigt human, tolerant och hjärtlig. I en och samma person förenar hon realism och ideologisk idealism. Halonen har karakteriserats som en uthållig och seg förkämpe för de frågor hon driver, men hon har ändå inte fastnat i ideologiska löpgravar för att bevisa det berättigade i sin egen lära.


 

De artiklar Tarja Halonen skrev under 1990-talet ger en bild av hennes tankar och mål. De behandlar dagsaktuella nyheter men tar också upp teman som kvinnors rättigheter, utrikespolitiska relationer, europeisk integration, internationalisering, förändringar i arbetslivet samt kulturens tillstånd och välfärdssamhällets utmaningar. Dessa inlägg och ställningstaganden är i linje med hennes folkrörelseaktivitet för solidaritet och tolerans.


 

Halonen har synnerligen aktivt ägnat sig åt verksamhet inom olika medborgarorganisationer och folkrörelser. Engagemanget har för henne varit mer av en livsstil än enbart ett fritidsintresse. Hon har bland annat varit aktiv i solidaritetsrörelsen och ställt upp för fred och mänskliga rättigheter. Fastän Halonen inte hör till den lutherska kyrkan, har hon aktivt tagit del också i kristet arbete, såsom i Finlands settlementförbund. Hennes förtroendeuppdrag inom Förbundet för sexuellt likaberättigande (SETA), i delegationen mot rasism och delegationen för romska frågor vittnar om hennes vidsynthet. Även åldringarnas problem har legat Halonen varmt om hjärtat, och hon har suttit i ledningen för Vanhus- ja lähimmäispalvelun liitto (Förbundet för åldrings- och närvård). Dessutom har hon varit verksam i olika kultur- och idrottsorganisationer.


 

Arbetsmarknadsjuristen Halonens förtjänster uppmärksammades snart i riksdagen, och hon fick många förtroendeuppdrag. Hon var bland annat ordförande i socialutskottet 1984–1987 och vice ordförande i lagutskottet 1991–1995. Tarja Halonens ministerkarriär inleddes 1987, då hon utnämndes till socialminister med ansvar för socialvård, alkoholfrågor och jämställdhet i Harri Holkeris regering. Hon var även nordisk samarbetsminister 1989–1991, och 1990 blev hon landets första politiskt utsedda kvinnliga justitieminister (Inkeri Anttila var under ett halvår justitieminister i Keijo Liinamaas tjänstemannaregering 1975). Halonens ministerkarriär fortsatte 1995 med utrikesministerposten i Paavo Lipponens första regering. Hon var den första kvinnan även på denna post. Som erkänt kompetent för uppdraget fortsatte Halonen som utrikesminister i Paavo Lipponens andra regering, ända fram till presidentvalet 2000.


 

Valet av utrikesminister Tarja Halonen till republikens elfte, och första kvinnliga, president i andra omgången av det direkta folkvalet i februari år 2000 kom som en överraskning för många. Dock hade Halonens 40,0 procent av rösterna mot centerpartiets Esko Ahos 34,4 procent i första omgången gett en fingervisning om slutresultatet. I den avgörande jämna röstningen fick Halonen 51,6 procent mot 48,4 för motkandidaten Aho. Valdeltagandet var högt: 80,2 procent. Valresultatet var också historiskt såtillvida att endast fyra länder i världen hade haft en kvinnlig president före Finland.


 

Vad som gjorde valet så spännande var att Halonen inte företrädde s.k. traditionella värden; hon var känd som vänstersocialdemokrat, levde i samboförhållande och hörde inte till kyrkan. Hennes lugna och avspända väsen, hennes sakkunniga kommentarer och äktheten i hennes framträdande gjorde henne likväl till en mera populär kandidat än Aho. Hennes ställning som ensamförsörjare och karriärkvinna med arbetarbakgrund gav trovärdighet åt hennes tal om att bevara välfärdssamhället. Det kan inte ha varit en tillfällighet att kvinnorna röstade flitigare än männen i presidentvalet 2000. I valstriden försökte Halonens motståndare betona hennes politiskt röda färg, men det blev inte någon avgörande faktor. Många politiker och kända personer från höger till vänster uttryckte offentligt sitt stöd för Halonen före valet och betonade att det uttryckligen var fråga om ett personval. Föregående val, då Svens­ka folkpartiets Elisabeth Rehn förlorade knappt mot SDP:s Martti Ahtisaari, hade jämnat vägen för valet av en kvinna till republikens högsta ledare. Även då hade kvinnorna röstat flitigare än männen.


 

President Tarja Halonen installerades i ämbetet i mars 2000. Hon inledde sitt statsmannavärv med stark profilering, när det skulle väljas nya medlemmar i Finlands Banks direktion efter den avlidne samlingspartisten Matti Korhonen och centerpartisten Esko Ollila, som gick i pension i maj 2000. Bankfullmäktige föreslog den 12 september 2000 att Centerns Mauri Pekkarinen skulle väljas in i direktionen jämte Johnny Åkerblom, som hade Samlingspartiets stöd. Vänsterförbundets minister Suvi-Anne Siimes, som föredrog ärendet, föreslog å sin sida att en man och en kvinna skulle väljas in i direktionen. Socialdemokraterna stödde bankfullmäktiges förslag, och även regeringen gick in för samma lösning. President Halonen utnyttjade emellertid sina alltjämt stora maktbefogenheter och utnämnde efter ny föredragning i statsrådet den 22 september 2000 endast en ny medlem i direktionen, doktor Sinikka Salo, som kom från Europeiska centralbanken.


 

President Halonens bakgrund, värderingar och attityder avspeglades även i den första självständighetsbalen som hon stod värd för. I huvudsak följde man det traditionella formuläret med handskakning, servering och dans, men bland de inbjudna sågs lite fler unga opinionsbildare, kulturpersoner och representanter för folkrörelserna än tidigare. Medan de inbjudna firade självständigheten på slottet pågick demonstrationer utanför. Presidentens kommentar om demonstrationerna var att ”på samma gata måste det finnas plats för alla”; även studenternas fackeltåg marscherade samtidigt. Slottsbalen var historisk genom att det för första gången var tre socialdemokratiska presidenter närvarande: Mauno Koivisto, Martti Ahtisaari och Tarja Halonen.


 

President Tarja Halonen har bevarat en folkgunst av ovanligt mått. Efter hennes första år på posten uppgav ungefär 70 procent av medborgarna att de var nöjda med hennes arbete. Under Halonens tid har en ny grundlag med inskränkta befogenheter för presidenten varit i kraft. Målmedvetet har hon då försvarat de maktbefogenheter grundlagen ger presidenten, särskilt i utrikespolitiken och ledningen av försvarsmakten. President Halonen har utstakat sin roll genom att konstatera att presidenten skall följa lagen, vara stark och samarbetsinriktad. Dagspressen har å sin sida gjort bedömningen att Halonen har fullgjort sina statliga och militära uppgifter lika plikttroget som sina föregångare, men accentuerat jämställdhetsfrågorna mer och framträtt mer informellt.


 

Halonens andra period började i mars 2006 i ett spänt läge efter den jämna valstriden. Hon blev inte vald i första omgången den 15 januari. Eftersom ingen av de åtta kandidaterna fått mer än 50 procent av rösterna, arrangerades en andra omgång den 29 januari. Halonen fick då 51,8 procent av rösterna, vilket räckte till en knapp seger över Sauli Niinistö. Valdeltagandet i den andra omgången nådde 74,0 procent. För den andra omgången hade Samlingspartiet och Centern byggt upp en axel för borgerligt samarbete, men det gav inte önskat resultat. Halonens kampanjslogan var ”Hela folkets president”. Centrala teman i valdebatten blev Natos och Europeiska unionens stridsstyrkor samt presidentens utnämningsrättigheter och ledarskap för goda värderingar. I andra omgången hade Halonen landsbygdens kvinnor som tema, medan Niinistö lanserade sig som ”arbetarnas president”.


 

Halonens andra period har dominerats av diskussionen om en grundlagsändring och ytterligare inskränkning av presidentens maktbefogenheter till förmån för regeringen. Halonen har målmedvetet iakttagit gällande lag, särskilt i fråga om presidentens utrikespolitiska maktbefogenheter, och förhållit sig skeptisk till de förslag till inskränkningar som lagts fram av Christoffer Taxells kommitté i dess översyn av grundlagen. Halonen har poängterat att en eventuell revidering kommer att beröra först hennes efterträdare på posten.


 

Halonen har motiverat bevarandet av presidentens maktbefogenheter bland annat med att presidenten behöver verklig makt för att kunna påverka värderingarna i samhället. Hon har å andra sidan kritiserats för svagt ledarskap just i fråga om värderingar. Halonen själv håller inte med; hon har deltagit i värdediskussionen genom att i sina tal fokusera på svagheterna i de äldres ställning, våldet och nyfattigdomen. Hon har betonat det gemensamma ansvaret, jämställdheten och betydelsen av yrkesutbildning. Halonen har också träffande konstaterat att det bästa med ämbetet är att hon får ta upp aktuella frågor som har betydelse i människors vardag. Hon har gjort en förtroendeingivande insats som folkvald president även under sin andra period, om också inte lika starkt som under den första perioden. I en opinionsundersökning i september 2009 uppgav 75 procent av de svarande att de hade förtroende för Halonen. I slutet av hennes första period var stödet 86 procent. Det starkaste stödet har hon liksom under första perioden bland arbetare och kvinnor. Under sin andra period har Halonen fått nya anhängare bland ungdomarna och landsbygdsbefolkningen.


 

Då det finns tid över från ämbetsplikterna ägnar sig president Halonen åt sina intressen teater, simning och bildkonst. I augusti 2000 gifte hon sig med livskamraten doktor Pentti Arajärvi.


 

Maria Lähteenmäki


 

Tarja Kaarina Halonen, född 24.12.1943 i Helsingfors. Föräldrar byggnadsarbetaren Vieno Olavi Halonen och Lyyli Elina Loimola (tidigare Öfverström, sedermera Forss). Gift 2000 med juris doktor Pentti Ilkka Olavi Arajärvi.


 

PRODUKTION. Työlainsäädännön perusteet (tills. med andra, 1975); Finland as a mediator in the Karabakh Conflict. Report by the Minister for Foreign Affairs, Ms. Tarja Halonen, to the Foreign Affairs Committee of Parliament (1997); Les droits de l’homme dans la politique étrangère de la Finlande. Rapport sur la politique des droits de l’homme du gouvernement de la Finlande (1998); Human rights and Finland’s foreign policy (1998).


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. H. Lehtilä, Tarja Halonen. Yksi meistä (2005); M. Lähteenmäki, Vuosisadan naisliike. Naiset ja sosialidemokratia 1900-luvun Suomessa (2000); Minun mielestäni Tarja Halonen (2000); T. Nallinmaa-Luoto & T. Tukkinen, Tasavallan presidentti Tarja Halosen esivanhemmat. Genealogiska Samfundets i Finland Årsskrift 45 (2003); R. Uimonen, Riisuttu presidentti (2001).


 

BILDKÄLLA. Halonen, Tarja. Republikens presidents kansli.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4903-1416928957509

 

Upp