SIMBERG, Hugo


(1873–1917)


Konstnär


Hugo Simberg hör till de främsta konst­närerna i den så kallade guldåldern i Finlands konsthistoria. Till sin karaktär skiljer han sig dock markant från sina samtida konstnärskolleger. Även om man i hans produktion kan finna verk som motsvarar tidens konstnärliga syften grundar sig hans betydelse på hans egenartade fantasivärld. Där Albert Edelfelt skapade det finska landskapsmåleriet och Akseli Gallen-Kallela prototyperna för gestalterna i Kalevala utvecklade Simberg sin egen värld befolkad av små djävlar och änglar som på ett älskligt sätt speglar människolivets djupaste upplevelser och känslor.

 

Hugo Simberg växte upp i en stor familj. Utöver föräldrarna och åtta syskon hörde till familjen fyra barn från faderns första äktenskap, mormodern samt fastern Alexandra som drev privatskola i familjens hem i Fredrikshamn. Där lärde sig också Hugo och hans tvillingbror Paul att läsa och skriva. Förutom boklig bildning fick pojkarna också lära sig stoppa och sticka strumpor. Som amatörkonstnär hade fastern sannolikt andel i unge Hugos beslut att bli konstnär. I hemmet rådde en varm och trygg atmosfär, och Hugo ­Simbergs förhållande till sin familj hade en betydelse för honom som varade ­livet ut.


 

När tvillingbröderna var åtta år gamla flyttade familjen till Viborg. Där gick Hugo i skola men intresserade sig mer för att rita och måla än för läsämnena. Som femtonåring började han på kvällstid gå i ritskolan som upprätthölls av Viborgs konstvänner. När brodern Paul skrev studenten fortsatte Hugo sin mindre framgångsrika skolgång. När Paul hösten 1893 flyttade till Helsingfors för att studera vid Tekniska högskolan beslöt sig Hugo för att avbryta skolgången och i stället slå följe med brodern. Han var nu säker på sin framtid och sin håg för konststudier.


 

Trots en gynnsam start gick inte studierna i Konstföreningens ritskola i Helsingfors riktigt som han hade tänkt sig. Ibland upplevde Simberg att han inte gjorde några framsteg alls. Som lärare under den här tiden hade han bland annat Helene Schjerfbeck och Elin Danielson-Gambogi. Själv var han sin främste kritiker: ”Jag kommer allt mer och mer underfund med att jag ingenting kan”, skriver han till sin mor i mars 1895.


 

Symbolismens första vågor nådde vid den här tiden Finland, men i konstskolan­ noterades detta inte. Även nu blev ­faster Alexandra Simbergs inspiratör: hon skickade­ ett tidningsurklipp om symbolismen till Hugo och önskade att han med hjälp av den skulle finna mod att slå in på en ny väg. Uppmuntrad av detta skrev Simberg ett brev till Akseli Gallen-Kallela, där han bad om att få bli elev hos honom. Gallen-Kallela svarade ja, och i den ännu halvfärdiga ateljén i Ruovesi inleddes en ny och avgörande etapp på Simbergs väg till konstnär.


 

”Jag har haft en elev här, Simberg, som är alldeles ovanligt talangfull”, skrev ­Gallen-Kallela i december 1895 till sin konstnärsvän Louis Sparre. Simberg hade då från september vistats i Ruovesi. Han bodde på en bondgård och arbetade om dagarna i Gallen-Kallelas ateljé. Gallen-Kallela och Simberg var båda intresserade av symbolismen, men de uppfattade den på helt olika sätt. Gallen-Kallela respekterade dock Simbergs egenart. Den bildskapande entusiasm som funnits hos Simberg ända sedan ungdomsåren började denna höst slå ut i blom, delvis som en följd av hans lärares uppmuntran. I Ruovesi lärde Simberg också känna den naturnära lantbefolkningens livsvillkor tydligare än tidigare, och figurerna i hans fantasivärld fick här sin visuella referensram.


 

Redan under sin första höst i Ruovesi 1895 målade Simberg en av sina mest kända tavlor, ”Frosten”, där en stor vit gestalt sitter på en sädesskyl och blåser kall luft omkring sig. Vid samma tid tillkom också tavlan ”Saga”, där en vitklädd kvinnlig gestalt sitter med slutna ögon på ryggen av ett odjur, med sin odjursunge vid sin sida. Odjuren stirrar på en groda som tittar fram från dammen framför dem samtidigt som himlen färgas lysande av kvällssolen bakom höstliga trädstammar. Dessa bilder, båda tämligen små till formatet, målade i akvarell (och gouache) på papper, öppnar en dörr till Simbergs originella dröm- och fantasivärld. De har tolkats på mångahanda sätt, och man kan i dem finna element ur klassiska berättelser, ända från antikens och Bibelns berättelser till Dantes dikter och H. C. Andersens sagor. Under de följande tio åren tillkom huvuddelen av Simbergs viktigaste produktion, en serie sagoartade bilder dels i gouache och akvarell, dels i grafik, där han på ett naivistiskt sätt och med glödande färger framställer drömlika berättelser om de grundläggande villkoren för ett liv nära naturen.


 

Under våren 1896 uppenbarade sig på dessa bilder den kanske mest originella av Simbergs fantasifigurer: den lille djävulen, som ömsom som ensam gestalt och ömsom tillsammans med sina gelikar, ingriper i de stackars människornas liv. I dessa bilder framträder tydligt grund­tonen i Simbergs konst: berättelsernas dystra syn på villkoren för livets och naturens kretsgång. Även om kritiken till att börja med kände sig främmande för dessa fantasiarbeten, blev det redan efter något år annat ljud i skällan, så att man rentav saknade dem på utställningar dit Simberg endast hade skickat arbeten med andra motiv.


 

Om Gallen-Kallela genast upptäckte Simbergs konstnärsbegåvning, var Simberg inte sen att sätta värde på den under­visning han fick hos sin äldre kollega. På sin första studieresa till Paris våren 1896 skrev Simberg till Gallen-Kallela att mycket­ av det han hade lärt sig av denne hade bekräftats, och att hans beundran för honom bara hade vuxit. Simberg återvände till Ruovesi i januari 1897. Ateljébyggnaden stod färdig och Simberg flyttade in i den bondgård där Gallen-Kallela hade vistats medan byggnadsarbetet pågick. Hans arbetstakt intensifierades, och han målade många arbeten i olja som ortsbefolkningens barn fick stå modell för. Under Gallen-Kallelas ledning lärde han sig också etsningstekniken.


 

Simbergs tid som elev hos Gallen-Kallela upphörde sommaren 1897 med en gemensam resa till Stockholm, där de tog del i festligheterna i samband med den pågående internationella utställningen. Där lärde Simberg känna både svenska och finska konstnärer, bl.a. Magnus Enckell som blev en nära vän till honom. Efter resan vistades Simberg ännu en tid i ­Ruovesi, där han på andra sidan sjön, en kilometer från Gallen-Kallelas ateljé ­Kalela, planerade en egen ateljé. Den drömmen strandade dock på bristande finansiering, och Simberg tillbringade härefter större delen av sina somrar på familjens sommarställe Niemenlautta vid stranden av Viborgska viken.


 

Även följande år reste Simberg utomlands, denna gång till Italien, där han i likhet med mången annan konstnär i symbolismens tidevarv upptäckte enkelhetens ideal hos den tidiga renässansens mästare. Simbergs deltagande i Finska konstnärernas höstutställning 1898 blev hans genombrott, och speciellt hans minutiöst målade och detaljrika porträtt av en faster fick kritikens erkännande. Sagomotiven kunde alla dock inte godkänna: ”Sedan herr Simberg har visat sig äga värkliga förutsättningar för att blifva en konstnär, vore det väl lämpligast för honom själf att för framtiden låta bli att utställa sådant skräp som ‘Fan blåser’ och ‘Fattigdom med tvillingar’ m.m.” skrev Jac. Ahrenberg.


 

På inbjudan av sin halvbror Carl, som arbetade som järnvägsingenjör i Tbilisi, reste Simberg 1899 till Kaukasus. Efter återkomsten skaffade han sig sin första ateljé som låg vid Richardsgatan i Helsing­fors. Som en första verkligt fast punkt i Simbergs konstnärsliv erbjöd den honom arbetsro, och nya verk tillkom i rask takt. Hans deltagande i utställningar började nu ge resultat och inte heller kritiken förhöll sig mera lika avog till honom. Sommaren 1902 seglade han med Magnus Enckell i den nyländska skärgården men på hösten insjuknade han i hjärnhinneinflammation och tvingades till sängläge en stor del av vintern. Efter tillfrisknandet målade han sitt kanske mest kända verk som i den finländska konsthistorien går under namnet ”Sårad ängel”, men i utställningskatalogen var den utan titel och av Simberg angiven endast med ett tankstreck.


 

Strax efter det att ”Sårad ängel” blivit färdig mottog Simberg sitt livs mest utmanande uppdrag. Tillsammans med Enckell fick han till uppgift att dekorera­ Tammerfors domkyrka, ritad av Lars Sonck. Enckell målade altartavlan, Simberg fick den övriga utsmyckningen­ på sin lott. I september 1904 inledde ­Simberg arbetet och knappt två år senare stod kyrkans inredning färdig. Hans del gällde dekorationen utmed läktarskranket som föreställer pojkar som bär på en kransgirland, takmålningarna med den slingrande ormen samt två fresker: en version av ”Sårad ängel” samt ”Dödens trädgård”, som föreställer benrangel som sköter en trädgård. Speciellt ormen och de krans­bärande pojkarnas nakenhet väckte indignation och den nämnd som övervakade kyrkobyggnadens uppförande godkände målningen efter omröstning med endast en rösts övervikt.


 

Vintern 1907 reste Simberg till Förenta­ staterna och tillbringade juldagen vid Niagara­fallen. Han skrev entusiastiskt om sina amerikanska erfarenheter men någon inverkan på hans konst hade resan inte. I hemlandet lät han bygga en sommarateljé på Niemenlautta, och i Helsingfors hyrde han en ateljé på Skatudden. Livet stabiliserade sig, han hade en lärartjänst vid Finska konstföreningens ritskola i Ateneum, och 1910 gifte han sig med Anni Bremer. Bröllopsresan gick till Paris. Under de därpå följande åren föddes två barn i familjen, sonen Tom och dottern Uhra Beata.


 

Under sin resa till Paris kom Simberg i kontakt med färgmåleriets och modernismens första uttryck. Han experimenterade med den rena palettens teknik men konstaterade snart att för honom gällde antingen ett rent realistiskt bilduttryck eller symbolismens fantasivärld, till vilken han dock inte mera var förmögen att återvända. Ett framstående verk från de senare åren är tavlan ”Mot Kvällen” (1913), som trots sin realistiska bildbehandling innehåller sådana känslomässiga motiv som symbolismen favoriserade: en gammal man med käpp i ena handen och ett litet barn i den andra går längs stranden, belyst av den nedgående solen. Modell för den gamle mannen var Simbergs far och för barnet hans egen son.


 

Sommaren 1917 tillbringade Simberg hos hustruns svåger, konstnären Eemu Myntti i Etseri, där han igen återvände till inlandets landskapsmotiv. Här insjuknade han dock plötsligt och dog i juli strax efter att ha slutfört det arbete som skulle bli hans sista, etsningen ”Svedjerök”.


 

Erik Kruskopf


 

Hugo Gerhard Simberg, född 24.6.1873 i Fredriks­hamn, död 12.7.1917 i Etseri. Föräldrar översten Nicolai Edvard Simberg och Ebba Mathilda Widenius.­ Gift 1910 med Anni Fredrika Bremer.


 

VERK. Freskerna och glasmålningarna i Tammerfors domkyrka 1905−1906. Representerad i Konstmuseet Ateneum, Helsingfors; Amos Andersons museum, Helsingfors; Helsingfors stads konstmuseum; Villa Gyllenberg, Helsingfors; Tavastehus konstmuseum; Tammerfors konst­museum; S:t Michels konstmuseum; Åbo konstmuseum; Alvar Aalto museet, Jyväskylä; Serlachius konstmuseum, Mänttä; Nationalmuseum, Stockholm; Göte­borgs konstmuseum; Malmö museum, Pusjkin­museet, Moskva.


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. P. Gervasoni, Sielun kaksipuolinen kuvastin. Hugo Simbergin taiteen normatiivisen analyysin periaatteita (1988); M. Levanto et al., Hugo Simberg. Alfabet (2000); M. Levanto, Hugo Simbergs värld (2000); H. Malme, Hugo Simberg. En mästerlig konstgrafiker (2000); A. Olavinen, Hugo Simberg 1873−1917. Ateneum 25.2.−28.5.2000 (2000); Fan, döden och ängeln i ateljén. Studier över Hugo Simbergs konst. Red. H-L. Paloposki (2000); Från kulen vinter till sommarmorgon. Utdrag ur Hugo Simbergs brev. Red. H-L. Paloposki (2000); S. Saarikivi, Hugo Simberg. Hans liv och verk (1951); S. Sarajas-Korte, Hugo Simberg och H. C. Andersen. Finsk Tidskrift 6/1986; R. Stewen, Hugo Simberg. Unien maalari (1989).


 

BILDKÄLLA. Simberg, Hugo. Foto: Ateljé Daniel Nyblin, 1899. Museiverket.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i oktober 2007.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4915-1416928957521

 

Upp