STJERNSCHANTZ, Beda 

(1867–1910) 

Konstnär 

Beda Stjernschantz konstnärsbana sammanfaller med den symbolistiska strömningen inom 1890-talets bildkonst. Stjernschantz var en av fin-de-siècle-epokens sensibla konstnärer som till slut inte härdade ut inför yttre tryck, ekonomiska problem, isolering och nedsättande omdömen. Hennes konstnärsbana som börjat så lovande slutade med att hon tog sitt eget liv. 

Symbolismen innebar en återgång till romantiken, till gåtfulla motiv, efter de två föregående årtiondenas realism. Inom bildkonsten eftersträvade man att genom enkla former och harmoniska linjer och färger förmedla kontakt med det översinnliga bortom det synliga varat. Den syntetism som Paul Gauguin och Émile Bernard utvecklade kom att revolutionera konsten i Paris på 1890-talet. I Finland satte man sig inte speciellt djupt in i symbolismens teorier, även om några konstnärer som vistades i Paris på 1890-talet starkt påverkades av riktningen, bland dem Beda Stjernschantz. 

Beda Stjernschantz kom från en utarmad adelsfamilj med många barn. Hon var till stor del tvungen att bekosta sina konststudier själv. Hennes konstnärsbana försvårades också av sjukdom. Efter studier för Gunnar Berndtson reste Stjernschantz 1891 på egen bekostnad till Paris, i likhet med många samtida kolleger. Magnus Enckell hade redan slagit sig ner där och målat några dukar i ”den nya stilen”. Ellen Thesleff och Beda Stjernschantz, som kom till Paris i november, delade bostad och studerade i Colarossis ateljé. De upplevde från första stund att symbolismen var deras stilistiska hemvist. Väinö Blomstedt och Pekka Halonen, som också tog intryck av symbolismen, anslöt sig till den långt senare. 

Pierre Puvis de Chavannes hade inflytande över de finländska konstnärerna genom sin klassiska monumentalitet och enkelhet. Hans fresker i Sorbonne, hans målning ”Den fattige fiskaren” i Luxembourgmuseet, men också Édouard Manets ”Olympia” gjorde intryck på den unga Beda Stjernschantz. Hennes första vistelse i Paris präglades av ett behov att koncentrera sig och att söka en ny uttrycksform. Hennes annotationsbok berättar om den litteratur som hon i Paris fördjupade sig i. Bland anteckningarna finns Viktor Rydbergs dikt ”Antinous” samt utdrag ur en essä som anknyter till dikten. Vidare ingår där utdrag ur Ovidius ”Narcissus” och Ibsens Brand. Hon var också intresserad av Oscar Wilde och Goethe, av Baudelaire, Nietzsche och av Platons idéer i dialogen ”Gästabudet”. Beda Stjernschantz studerade också Viktor Rydbergs religiöst mystiska tankevärld, som hade drag av buddhism och teosofi. 

Före 1895 uppfattades Beda Stjernschantz konst inte som symbolistisk, även om hon målade en del tavlor som pekade mot symbolismen, såsom ”Landskap från Impilahti” och ”Fantasi” (båda från 1893). Hösten 1893, då konstnärsvännerna återvände till Paris, var Beda Stjernschantz tvungen att bli kvar i hemlandet. Vånda och isolering präglade konstnärinnans liv; hon kände hur hennes själsförmögenheter tynade i hemlandet. Men sommaren 1895 reste Stjernschantz tillsammans med sin konstnärsväninna Anna Bremer till den okända, hemlighetsfulla ön Ormsö utanför Estlands västkust. Den etnologiskt intressanta ön med sin svenska befolkning fick ersätta Bretagne. Ön var likväl i fråga om landskapet en besvikelse, även om invånarna i sina gammaldags folkdräkter erbjöd intressanta motiv. De nya stilsträvandena började klarna, trots att öns folkloristiska miljö hade lämpat sig bättre för en realistisk folklivsskildring än för symbolism. 

Det främsta arbetet från perioden är en rätt stor målning, ”Överallt en röst oss bjuder” (1895). Den skildrar en grupp barn i folkdräkt under en kastanj. Tavlan gestaltar ett ögonblick som för tankarna till ett stilleben: en flicka spelande cittra, försjunken i sin sång, och en rad väderkvarnar i fonden, som skänker duken en egenartad, gåtfull stämning. De obrutna färgytorna bildar en väl överlagd helhet. En i huvudsak gröngrå färgton får liv av folkdräkternas klarare palett. Kritiken förhöll sig i stort sett positiv till målningen även om den kritiserades för att vara för stel och arrangerad. Ett ledigare grepp ses däremot i duken ”Irma” (1895/1896), som avbildar Stjernschantz sommargranne från Riga. Ursprungligen bestod målningen av ett dubbelporträtt eftersom den avbildade personens astralkropp hade skildrats symboliskt i bakgrunden. Senare målade konstnärinnan dock över bakgrundsfiguren med en dekorativ irisornamentik. 

Ett porträtt av brodern fullbordades tidigare 1895; i arbetets nedre kant står Descartes motto Cogito ergo sum skrivet. Klarast kommer symbolismen fram i målningen ”Pastoral” (1897), som inspirerats av Viktor Rydbergs essäer. I förgrunden står Pan vid stranden av en älv och spelar på sin flöjt medan Echo plockar blommor, i bakgrunden skymtar Narcissus och Antinous. I målningen har Beda Stjernschantz försökt träffa den stil och stämning som utmärkte Italiens quattrocento. Den är ett slags dröm om människosläktets guldålder, ungdom, eviga vår och skönhet. Den målades i Italien, där Stjernschantz med stöd av ett stipendium vistades 1897–1898. 

Tack vare ytterligare ett stipendium kunde Beda Stjernschantz 1900 än en gång resa till Paris. I USA vistades hon 1903–1905, sedan hon på auktion sålt sina tavlor för att täcka resekostnaderna. Väl framme tog hon anställning som barnsköterska och guvernant. Efter återkomsten till Finland påskyndade en allt djupare melankoli konstnärinnans död för egen hand. 

Marja Sakari 

Beda Maria Stjernschantz, född 10.12.1867 i Borgå, död 28.5.1910 i Helsingfors. Föräldrar trafikdirektören vid statsjärnvägarna Johan Wilhelm Stjernschantz (född Blidberg) och Alma Charlotta Sirén. 

VERK. Konstmuseet Ateneum, Helsingfors; K. H. Renlunds museum, Karleby. 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. S. Sarajas-Korte, Uuden taiteen lähteillä. Suomalaisia taiteilijoita Pariisissa, Berliinissä ja Italiassa 1891–1895 (1966); S. Sarajas-Korte, Vid symbolismens källor. Den tidiga symbolismen i Finland 1890–1895 (1981); S. Sarajas-Korte et al., Målarinnor från Finland. Fanny Churberg, Maria Wiik, Helene Schjerfbeck, Ellen Thesleff, Beda Stjernschantz, Ester Helenius, Sigrid Schauman. Stockholm (1981). 

BILDKÄLLA. Stjernschantz, Beda. Foto: Ateljé K. E. Ståhlberg. Museiverket.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4916-1416928957522

Upp