Skriv utSTENIUS, Jakob d.y.
(1732–1809)
Kyrkoherde
Jakob Stenius d.y. följde sin far och namne Jakob Stenius i fotspåren och blev som han en präst i upplysningstidens nyttobetonade anda. Han studier förde honom till en början in på ekonomiska vetenskaper och deras praktiska tillämpningar. Detta skede i hans liv följdes av ett andra, då han kallades att efterträda sin far som kyrkoherde i Pielisjärvi församling. Allmogen gav denne trägne strömrensare det träffande smeknamnet ”Koski-Jaakko” (Fors-Jakob).
Studier vid Uppsala universitet för Carl von Linné fick Jakob Stenius d.y. att intressera sig för naturvetenskaperna. Efter studier i Uppsala studerade Stenius vid akademin i Åbo, där det blev uppenbart att faderns ekonomiska intressen gått i arv till sonen. År 1757 disputerade Stenius på en magisteravhandling som behandlade fiskeridammar i forsar. Pehr Kalm var preses, men det framgår i avhandlingens förord att disputanden själv skrivit teserna utgående från sin fars praktiska försök. I avhandlingen ingår en bilaga med bilder av damm- och brokonstruktioner, illustrationer som Stenius låtit göra hos kopparstickaren Johan Henrik Seeliger. Avhandlingen väckte uppmärksamhet och Stenius blev 1760 utnämnd till docent i mekanik och hydraulik. Utnämningen visar att Stenius hade kunnat bryta sig en akademisk bana. Hans håg stod dock åt annat håll.
Forsar, vattendrag och deras utnyttjande enligt tidens ekonomiska tänkande upptog Stenius intresse från första början. När Samuel Chydenius, som ledde strömrensningsarbetena i Satakunda, drunknade, blev Stenius 1757 kallad att ta hans plats. Efter ett flertal forsrensningsprojekt i Satakunda ledde Stenius ett antal muddringsprojekt i de österbottniska älvsystemen ända fram till 1766, då anslagen för denna verksamhet tog slut. Under riksdagen 1760–1762, där Jakob Stenius d.ä. deltog som ledamot av prästståndet, hade man dryftat omfattande kanalprojekt. Jakob Stenius d.y. presenterade ett projekt för det beredande utskottet: Plan till communications befordrande ifrån Sinus Botnicus till Savolax, svenska Carelen och norra delen af Tavastland, där han redogjorde för hur man skulle öppna vattenvägen från Bottenviken till långt in i landet. Ett så storslaget projekt kunde förefalla orealistiskt, och Stenius föreslog som alternativ, begränsad åtgärd att rensa upp Pyhäjoki.
Liksom sin far upprätthöll Stenius kontakter med Vetenskapsakademien. Han deltog 1762 i akademiens pristävling ”Om orsakerna till mossa på ängar och huru den bäst skall kunna utrotas”. Stenius vann första pris och överträffade därmed den med tiden namnkunnige Anders Chydenius, som kom på andra plats. Bidraget trycktes och översattes till tyska. Stenius torde ha haft en hel del att diskutera om med sin far, som också hade deltagit i tävlingen; fadern hade nämligen föreslagit andra metoder än sonen och blivit utan pris. Då Jakob d.ä. avled 1766 väcktes genast frågan om hans efterträdare som kyrkoherde. Stenius d.y. begav sig till Borgå, där han avlade predikoprov och pastoralexamen samt prästvigdes. På kunglig befallning hade Stenius beviljats en adjunktur i Borgå ifall han inte utnämndes till kyrkoherde, vilket orsakade tråkiga dispyter med domkapitlet eftersom en annan redan hade utnämnts till adjunktssysslan. Pielisjärvibornas enhälliga önskan att Jakob Stenius skulle bli deras kyrkoherde avgjorde dock frågan, och hans livsgärning kom att utföras i norra Karelen.
Liksom sin far var Stenius d.y. en ivrig förespråkare för ekonomisk förkovran. Då han tillträtt sitt prästämbete i norra Karelen fortsatte han att intressera sig för strömrensning och andra vattenledsfrågor. Han planerade vattendrag, sammanbindande av sjöar och kanalprojekt. Han lät också sänka vattennivån i sjöarna Pielinen och Herajärvi för att blottlägga ny odlingsmark, och han lät omdirigera Pitkäjärvis utloppsflöde för att hans kvarnar skulle få bättre tillgång till vatten. För att kunna fastställa böndernas odlingsrätt krävdes en utredning av sockengränserna, vilken Stenius färdigställde och presenterade för landshövdingen. Han talade för att bönderna skulle ha rätt att bryta ut jord då deras söner nådde vuxen ålder, och motsatte sig sådan skogsplantering som för mycket hämmade svedjebruket. Han agerade som rådgivare i odlingsfrågor och lärde ut potatisodling bland bönderna. När Finska hushållningssällskapet grundades 1797 kallades Stenius till medlem. Han försåg därvidlag Henrik Gabriel Porthan med uppgifter om norra Karelen för dennes vetenskapliga skrifter.
Stenius följde sin fars exempel också när det gällde att organisera nejdens försvar. När man på kronofogden Gabriel Wallenius initiativ började planera ett jägarförband till landskapets försvar, understödde Stenius genast idén. I ett tal till Pielisjärviborna uppmanade han dem att stöda företaget, och de gick med på att betala extra skatt för ändamålet. Då grundandet av jägarförbandet trots skatteuppbäring uppsköts ända till Gustav III:s ryska krig, uppstod dock ett visst missnöje med Stenius. Bönderna ville delta i försvaret genom att själva skapa frivilligtrupper, och också här deltog Stenius i organiseringsarbetet.
Under kriget 1788–1790 försvarades norra Karelen både av jägare och bondetrupper. För att förhindra blodutgjutelse sände Stenius ett brev till andra sidan fronten med ett varningens ord till fiendetrupperna om faran i att angripa de tungt beväpnade nordkarelarna. Vilken effekten av varningen än må ha varit, besparades Pielisjärviborna krigets förödelse. Skrivelsen medförde emellertid att Stenius blev åklagad för landsförräderi, då han ansågs ha avslöjat krigshemligheter för fienden. Åtalet förföll dock, och under finska kriget 1808 organiserade Stenius än en gång bondetrupper för att försvara Pielisjärvi.
De otaliga minnesgrifterna över Stenius berör nästan uteslutande hans verksamhet i ekonomisk-samhälleliga frågor; hans prästvärv förefaller närmast ha varit en bisak. Karriärutvecklingen i unga år pekade inte alls mot en kyrklig bana i faderns fotspår. Bilden av Stenius i prästyrket förvrängs dock uppenbart av det faktum att han kom till en redan välfungerande församling som bar hans fars prägel. Trots att man i Pielisjärvis kyrkoböcker finner bevis på ett högtstående församlingsliv, förblir Stenius prästvärv i skuggan av faderns.
Pentti Laasonen
Jakob Stenius, född 2.2.1732 i Artsjö, död 5.2.1809 i Pielisjärvi. Föräldrar kapellanen, sedermera kyrkoherden i Pielisjärvi Jakob Stenius och Anna Elisabet Printz. Gift 1770 med Anna Lovisa Henricius, 1775 med Sofia Stephander.
PRODUKTION. Academiskt snille-yrke, om bästa sättet, at anlägga forssbyggnader (1757); Tankar om orsakerne till måssan på ängar, samt medel och sätt til desz fördriwande. Stockholm (1762) (även på tyska).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. M. Akiander, Herdaminne för fordna Wiborgs och nuvarande Borgå stift II (1869); A.R. Cederberg, Kuvauksia 1788−90 vuosien sodasta. Historiallinen aikakauskirja 1908, 1910; A.R. Cederberg, ”Koski-Jaakko”. Aika 1909; O. Koistinen, Karjalan jääkärit ja Koski-Jaakko. Historiallinen aikakauskirja 1923; P. Laasonen, Pohjois-Karjalan lutherilainen kirkollinen kansankulttuuri Ruotsin vallan aikana (1967); Ur Finlands historia II (1890).
Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4071-1416928956677