BRYK, Rut 

(1916–1999) 

Keramiker 

Rut Bryk är en av de betydande nyskaparna inom modern finländsk keramikkonst. Som ateljékonstnär på Arabias fabrik var hon en av de mest uppburna på sitt område i 1950-talets Finland. Bryks stil förändrades från naivism till modernism och hennes produktion omfattade allt från intima enskilda verk till monumentala reliefer. Storindustrins satsning på keramik under krigs- och återuppbyggnadsåren hade stor betydelse för Bryks bana.

Rut Bryk föddes i Stockholm som dotter till Aino Mäkinen och den österrikiske fjärilsforskaren och konstnären Felix Bryk. Aino och Felix Bryk hade lärt känna varandra i Florens, i vars konstnärskretsar Aino tillbringade ett år på inbjudan av sin syster Maija Halonen, gift med konstnären Pekka Halonen. Paret Bryk, som hade bildat familj i Stockholm, tillbringade somrarna på släkten Mäkinens gård i Myllykylä i Sordavala. För Rut Bryk kom de natursköna omgivningarna kring Myllykylä att bli en outsinlig källa till estetiska impulser och minnen; hemmiljön och det karelska landskapet med sina ortodoxa kapell och klocktorn präglade de gyllene barndomsåren. Rut Bryks äldre bror Petri Bryk blev en innovativ metallurg och långvarig verkställande direktör för Oy Outokumpu Ab, efter sin morbror Eero Mäkinen. 

Efter att familjen flyttat till Finland gick Rut Bryk i Svenska flicklyceet i Helsingfors. Hon avlade studentexamen 1936 och genomgick därefter Konstindustriella läroverket (sedermera högskolan), där hon studerade för Arttu Brummer, Runar Engblom och Germund Paaer. Rut Bryk inledde sin bana som grafiker och illustratör, men redan under studietiden började hon utforma och tillverka textilier, som blev kända genom skolans tävlingar. Bryk började härigenom också samarbeta med Finska handarbetets vänner, vilket resulterade i ryor, kyrkotextilier och broderimönster. I slutet av 1930-talet tog Bryk sin mors gamla vävstol i bruk och började väva färgstarka gobelänger av trasor. Vid sidan av dem var det de handtryckta tygerna med pittoreska växt- och människomotiv i linoleumsnitt som fängslade publiken på konstindustriutställningarna på 1940-talet. 

När Rut Bryk 1942 fått upp ögonen för keramikens möjligheter övergav hon småningom textilkonsten. Kurt Ekholm, konstnärlig ledare vid porslinsfabriken Arabia, anställde henne vid fabrikens konstavdelning. Redan under de första dagarna tog Birger Kaipiainen Bryk under sitt beskydd och lärde henne den sgraffitoteknik som blivit hans varumärke. Genom att skrapa bort tennglasyr kring de målade mönstren åstadkom man material- och färgeffekter med en levande yta. Kaipiainens högtidliga och dekorativa grepp uppvägdes i Bryks arbeten av en omedelbar och naivt berättande framställning, som snart väckte uppmärksamhet på nordiska utställningar. Bryks melankoliskt färgade 40-talsnaivism fick illustrera en sida av Finlands nationella konstindustri, med drag av intuitiv och något barnasinnad primitivism. 

År 1948 utvecklade Rut Bryk en egen teknik genom vilken hon blev en av 1950-talets mest kända keramikkonstnärer. Den internationella framgången inleddes med triennalen i Milano 1951, där Bryks keramikplattor belönades med första pris. Med en ny gjutning i gipsformar framställde hon tavelliknande keramikplattor, där de sensibelt komponerade färgglasyrerna avgränsades av reliefkonturer. Motiven utgjordes till en början av okonstlade stilleben och minnesbilder från barndomssomrarnas lantliga idyll, madonnaliknande mor- och barnmotiv med religiösa undertoner samt kyrkliga motiv. I de arbeten som hör ihop med moderskap och hemmets intima sfär kan man förnimma den unga moderns upplevelsevärld. År 1945 hade Rut Bryk ingått äktenskap med Tapio Wirkkala; paret fick två barn, Sami och Maaria. 

Tapio Wirkkala och Rut Bryk var ett särdeles representativt par för Finlands allt mer internationella konstindustri. De finländska avdelningarna som Wirkkala planerat för triennalen i Milano innebar ett internationellt genombrott för dem bägge, och genom det en enorm publicitet och utländska arbetsuppdrag. Olika priser samt inbjudningar till arbeten och utställningar förde paret till Italien, Storbritannien och Förenta staterna, men också till inspirerande resor till exotiska länder som Indien och Mexiko. 

Rut Bryk inriktade sig tidigt på den fria konstnärsrollen och på det internationella fältet. Viktiga milstolpar blev den amerikanska vandringsutställning tillsammans med Wirkkala som anordnades av Smithsonian Institution 1956–1958 samt separata utställningar i Oslo 1952, Malmö 1965 och Amsterdam 1970. 

Bryks omfattande produktion utgör ett exempel på hur industrin kan ge sitt fulla stöd till en konstnär och skapa en image utan direkta kommersiella motiv. Under krigs- och återuppbyggnadsåren var storföretaget Arabia redo att satsa på keramik. I utgångsläget var arbetet på den konstnärliga avdelningen inte kommersiellt, men hela avdelningen utnyttjades samtidigt som ett redskap för marknadsföring, via utställningar och PR. Reklamen för konstindustrin utvecklades på 1950-talet till en marknadsföring av den nationella kulturen. 

Utmärkande för Rut Bryks keramiska arbeten i unikexemplar var en krävande teknik, och det anmärkningsvärda är att hon åstadkom dem utan egentlig keramisk utbildning. Laboratoriet vid Arabias fabrik utgjorde ett stöd för konstnärerna; så hade Bryk t.ex. tillgång till omkring tvåhundra färgglasyrer som laboratoriet hade utvecklat för henne under årens lopp. Tusentals små kakeldelar göts i fabriken efter Bryks modeller och utgjorde material för hennes arbeten på 1970- och 1980-talet. Genom anställningen av Kirsti Bruun-Micklin 1968 tillhandahöll fabriken henne en personlig assistent. 

I Bryks arbeten har begreppet keramisk konst fått en vidare betydelse och utvecklats mot fri bildkonst. På 1960-talet blev Bryks konstverk större till formatet och bestod av otaliga små kakelbitar lagda i ett arkitektoniskt pussel. Färgeffekterna spelade fortfarande stor roll, men gestaltningen av en vardagens nostalgi fick vika för geometriska strukturer. Kaklen kunde vara antingen dekorerade eller reliefmönstrade och ha antingen matt eller glansig yta; reliefkompositionerna de ingick i blev med tiden allt större. Efter att färgskalan mattats av på 1970- och 1980-talet kvarstod en asketisk atmosfär som strömmade från väggarna ut i rummet och som utgör ett slags minimalism, berikad av oändliga nyanser. Reliefernas ljus och skuggor skapar en känsla av något immateriellt eller tredimensionellt eller av ständig rörelse. 

Bryks reliefer beställdes för olika offentliga utrymmen, för representationsutrymmen på företag och passagerarfartyg. I takt med att storleken ökade blev de en alltmer organisk del av arkitekturen, såsom i den stora entréhallen till Finlands ambassad i New Delhi, som ritades av Reima och Raili Pietilä och där reliefen, som täcker 32 kvadratmeter av tre väggar, fortsätter ner i en bassäng. Som en del av den finländska inredningskonstens konstruktivism representerade Bryks reliefer en ovanligt formfulländad – och uppenbart överdådig – modernism. 

Trots den abstrakta formen, som blivit närmast monumental, har en intim atmosfär alltid präglat Rut Bryks arbeten. Det självbiografiska innehållet, barndomsminnena, utlandsresorna och naturupplevelserna löper som delvis osynliga trådar genom hennes verk. 

Harri Kalha 

Linnea Rut Bryk, född 18.10.1916 i Stockholm, död 14.11.1999 i Helsingfors. Föräldrar filosofie licentiaten Felix Bryk (tidigare Brück) och Aino Mäkinen. Gift 1945 med konstnären Tapio Wirkkala. 

VERK. Talrika kakelkompositioner och fajansreliefer i museer och privatsamlingar; dekorationerna till de av Tapio Wirkkala för Rosenthal formgivna serviserna Cumulus och Polygon; motiv till ryor och broderier för Finska handarbetets vänner; de tryckta Seita-tygerna för Vasa bomullsfabrik; tapeterna Fågel Fenix och Apollo. Offentliga verk: Dukat bord, Rosenthals porslinfabrik, Selb, Tyskland (1960); Getsemane, Sibbo begravningskapell (1971); Poutasade, Åbo inremedicinska sjukhus (1973); Den blå källan, Bahlsens fabrik, Hannover (1974); Staden i sol, Helsingfors Stadshus (1976); Staden vid vattnet, Volvos huvudkontor, Vanda (1982); Trädet, Finlands Bank, Helsingfors (1982); Vårens ankomst till norden, Finlands ambassadbyggnad, New Delhi, Indien (1985); Isfloden, Republikens presidents residens Talludden, Helsingfors (1991). 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Rut Bryk (1986); J. Pallasmaa, Resa till tystnadens landskap. Rut Bryk. Amos Andersons konstmuseum. Rovaniemen taidemuseo 1986–1987 (1986); H. Kalha, Taideteollisuuden arkea ja unelmia. Arabian 1950-luku. Sankaruus ja arki. Suomen 50-luvun miljöö (1994). 

BILDKÄLLA. Bryk, Rut. Tapio Wirkkala Rut Bryk stiftelsens arkiv.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5009-1416928957615

Upp