ANNA 

(1693–1740) 

Kejsarinna av Ryssland 

Under kejsarinnan Annas tid 1730–1740 befästes enväldet i Ryssland genom fortsatta reformer, men i långsammare takt än under Peter den stores tid. Anna regerade över Viborgs provins, som genom freden i Nystad 1721 hade tillfallit Ryssland. Denna provins jämställdes i administrativa och rättsliga frågor närmast med rikets övriga västliga områden: Estland, Livland och Kurland. I fråga om jorddonationer och böndernas ställning infördes från 1730-talet rysk praxis.

Efter att Peter II hade avlidit vid 14 års ålder i januari 1730 avvisade Högsta hemliga rådet, som dominerades av de gamla adelssläkterna Golitsyn och Dolgorukij, alla tronpretendenter från Peter den stores närmaste släktkrets, och i stället lyftes Anna Ivanovna fram som ny kejsarinna. Hon var dotter till Peters halvbror och tidigare medregent, tsar Ivan V. Anna Ivanovna fick underkasta sig ett antal s.k. konditioner, villkor som begränsade hennes envälde, närmast till förmån för den inflytelserika aristokratin. Inom kort fick hon stöd hos det lägre adelskapet och gardestrupperna, därefter kunde hon förkasta alla konditioner och rev sönder hela fördraget inför den adelsförsamling hon hade sammankallat till Moskva. Hemliga rådet avskaffades, och i stället infördes ett ministerråd. Hovet, som under företrädaren Peter II:s tid hade flyttat till Moskva, återvände till S:t Petersburg 1732. 

I Rysslands inre angelägenheter fortsatte Anna reformpolitiken från Peter den stores tid, med försiktigare steg. Adelns rätt till jordinnehav – i praktiken livegenskapen – befästes och tjänstgöringsskyldigheten underlättades. Stadsväsendet utvecklades, och i rikets samtliga städer inrättades polis, brandkår, apotek och postkontor. Inom kulturlivet, litteraturen och konsten fortsatte man under Annas regeringstid målmedvetet med Rysslands europeisering. Vetenskapsakademin hade en framgångsrik tid under baron J.A. von Korffs presidium, och de första moderna 1700-talsförfattarna som Antioch Kantemir, Aleksandr Sumarokov, Vasilij Trediakovskij, Michail Lomonosov och historiografen Vasilij Tatisjtjev införde västeuropeiska formideal och genrer i Ryssland. 

I Rysslands historia har 1730-talet kallats de ”tre tyskarnas” tidevarv. Marskalk Burchardt Christoph Münnich (Minich), greve Andrej I. Osterman och hertigen av Kurland, Ernst Johann Biron (urspr. Bühren) ledde riket, var och en på sitt område. Münnich stod i spetsen för militärväsendet och ett framgångsrikt fälttåg mot Turkiet i riktning mot Krim och Bessarabien 1736–1739. Greve Osterman, Peter I:s gamle troman, ledde diplomatin och utrikespolitiken. Kejsarinnans universalfavorit var Biron, efter vilken hela perioden på ryska har benämnts ”den bironianska” (ryska bironovsjtjina).  Favoritism och gunstlingsstyre var under hela det ryska 1700-talet emellertid snarare regel än undantag. Under senare årtionden har de tidigare moraliserande anklagelserna mot Anna och hennes regering för korruption och ”utlänningsstyre” på många punkter visat sig vara fabricerade av den rysk-nationella historikerskolan. 

Som kejsarinna regerade Anna också över den Viborgska provinsen. Allmänt taget kan sägas att man under hennes tid klargjorde provinsens ställning i administrativa och rättsliga frågor genom att jämställa den med övriga s.k. tyska områden inom Ryssland: Estland, Livland och Kurland. Enligt fredfördragets artiklar från Nystad 1721 höll man här noggrant fast särskilt vid definierade stånds- och övriga privilegier. I fråga om donationer av jordegendom och kronan tillhöriga skatteintäkter övergick man under 1730-talet i den Viborgska provinsen till formulär som följde rysk praxis. Kejsarinnan Annas donationsbrev till greve Pjotr Saltykov 1734 omtalar för första gången att mottagaren fick ”evig och ärftlig” äganderätt till donationsbyarnas bönder. 

Kort före sin död utsåg Anna Ivanovna en tronföljare; valet föll på hennes äldre systers dotterson, Ivan Antonovitj, som var bara ett par månader gammal och född inom  furstehuset Braunschweig-Wolfenbüttel. Som kejsare fick han namnet Ivan VI, förmyndarregeringen leddes av Biron. Efter en dryg månad fängslades Biron, och Ivan VI:s mor utsågs till kejsarinna, med namnet Anna Leopoldovna. Hon regerade ett knappt år, till den 7 december 1741, då Peter den stores dotter Jelisaveta Petrovna (Elisabet) efter en palatsrevolution, genomförd med franskt och svenskt stöd, utropades till kejsarinna av Ryssland. 

Rainer Knapas 

Anna Ivanovna, i källorna även Ioannovna, kejsarinnan Anna av Ryssland 1730−1740, född 28.1.1693 i Moskva, död 17.10.1740 i S:t Petersburg. Föräldrar tsaren av Ryssland Ivan V Aleksejevitj och Praskovja Fjodorovna Saltykova. Gift 1710 med Friedrich Wilhelm hertig av Kurland. 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. W.B. Lincoln, The Romanovs. Autocrats of all the Russias. New York (1987); P. Longworth, The Three Empresses. Catherine I, Anne and Elisabeth of Russia. London (1972); Die russischen Zaren 1547−1917. München (1995); N.V. Riasanovsky, History of Russia. New York (1993); S. Skott, Romanovs. Tsarsläkten (1989). 

BILDKÄLLA. Anna. Kopparstick: J. Mécou. Museiverket.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4092-1416928956698

Upp