HÄGGMAN, Abraham 

(1733–1810) 

Industriidkare 

Abraham Häggman har kallats det industriella Tammerfors fader; han var den första som såg de industriella möjligheterna i Tammerfors ström. Den innovative och djärve Häggmans verksamhet omfattade allt från textiler till metallhantering och tillverkning av papper; han hade dock ingen större framgång.  

Abraham Häggman var kopparslagargesäll och bysmed på sin hustrus hemgård i Snåre by i Kronoby i början av 1760-talet. Då han 1780 flyttade till Tammerfors hade han avancerat till hantverksmästare. Flyttningen torde ha föranletts av hustrun Maria Mattsson Snåres död 1779 och av Häggmans giftermål med Maria Tilgren. En andra hustru var av nöden, döttrarna Anna Catharina och Margareta behövde moderlig omvårdnad. 

Som smed hade Häggman lyckats samla en liten förmögenhet som vid första hustruns frånfälle beräknades uppgå till 300 riksdaler. I Tammerfors utvidgade han sina affärer och tog fasta på de möjligheter som Gustav III i sitt fundationsbrev förlänat den nya staden. Kungen hade beviljat alla invånare rätten att idka handel, industri och hantverk efter bästa förmåga utan beaktande av den allmänna handelsordningens eller skråväsendets restriktioner. Samtidigt hade kungen beviljat de inflyttade 20 års skattefrihet från alla kronoutskylder. 

Häggman köpte en tomt på västra stranden av Tammerfors ström (Tammerkoski) och lät förrätta syn på området i februari 1783, eftersom han avsåg att utnyttja vattenkraft i sitt kopparslageri och även anlägga ett färgeri, en grynkvarn, en såg och ett pappersbruk. Enligt den första hustruns bouppteckningsinstrument hade han samma år redan ett terpentindestilleri. De äldstes råd gillade stadens driftige nykomling, gav sitt tillstånd och fastställde en låg skatt på fem riksdaler. 

Landshövding G. von Willebrand var inte lika gynnsamt inställd som Tammerforsborna, för syneförrättningen stadfästes först 1785. Häggman fick tillstånd för allt utom kvarn och såg, som andra hade anfört besvär emot. Häggman vände sig direkt till Gustav III under dennes besök i Parola 1785, men kungen uppmanade honom att gå tjänstevägen. Enligt senare källor blev fabrikerna grundade 20 april 1785, då landshövdingen fattade sitt beslut. På hösten samma år fick Häggman tillstånd att insamla lump från hela landet för sitt pappersbruk. 

Abraham Häggman började genast kalla sig fabrikör, och såsom skrivkunnig antogs han som stadsäldste. År 1805 invaldes han i ordningsrätten och enligt vissa uppgifter besökte han Stockholm för att tala för byggandet av en kyrka i Tammerfors. I stadens dokument framstår han som både innovativ och modig. När stadsborna inte ville gå med på att ingärda sina tomter, utan lät svinen springa fritt på gatorna, besvärade sig Häggman hos landshövdingen – och vann. 

Häggmans företagsamhet var mångsidig. Hans produktion sträckte sig från textiler till metallhantering och framställning av papper. Mot slutet av 1780-talet utvidgade han sin rörelse ytterligare genom att anlägga en klädesvalk, d.v.s. ett stampverk, samt en lerfabrik för tegel och krukor. De Häggmanska industrierna hade dock ingen större framgång och verksamheten drevs från första början i liten skala. Som mest hade Häggman 15 anställda 1790. I allmänhet var antalet mindre. När Tammerfors industriella förutsättningar kartlades, fann man 1793 att vattenkraften förslog till mångdubbelt fler produktionsanläggningar. Av Häggmans anläggningar var då endast pappersbruket och ett mindre kopparslageri i drift. 

Häggman har kritiserats för att ha varit en pratmakare som planerade mer än han förverkligade. Den främsta orsaken till att hans anläggningar var föga lönsamma torde dock ha varit den ringa efterfrågan på hans produkter; antingen behövdes de inte eller så tillverkade man av hävd motsvarande själv. Samtidigt måste hans ekonomiska problem beaktas. Den nye företagaren hade ett litet kapital, men en växande familj. Även åldern började tynga och barnen var inte till stor hjälp. Vid 62 års ålder måste Häggman sälja en tredjedel av sitt pappersbruk till sin svärsons ogifta bror Israel Sarlin; köpet lagfors först tre år senare. 

Den mest framgångsrika av Häggmans industrier var pappersbruket. I början av 1800-talet uppgick dess årliga produktion till drygt 1 000 ris av olika papperskvaliteter. Produktionen var alltså inte stor men tillräckligt lönsam. Det faktum att Häggmans fabrik då var det enda pappersbruket i Finland ger en bild av den blygsamma efterfrågan. Arbetarna rekryterades från Järvenojas nedlagda pappersbruk. År 1808 sålde Häggman sin fabrik till Hatanpääs ägare, magister Lefrén. Senare bytte fabriken ägare många gånger men fungerade under olika namn fram till 1920-talet. 

Under Häggmans tid var industriföretagen överlag föga lönsamma. Häggman förtjänar dock att kallas Tammerforsindustrins fader, för han var den förste som insåg den industriella potentialen i Tammerfors ström. Han kan också med fog räknas till de viktiga personerna i Finlands tidiga industrihistoria. 

Ifall Abraham Häggman hade kommit till Tammerfors lite tidigare, hade han kanske hunnit bilda en känd industrisläkt. Sin sons möjligheter försökte han trygga genom att för denne anhålla om en tomt med byggrätt på forsens motsatta strand, men den 19-årige sonen ansågs vara för ung. Även för sin dotter Margareta – hustru till den alkoholiserade och avsatte stadsfiskalen Sven Erik Häggberg – anhöll Häggman om lön för hennes värv som barnmorska. Anhållan beviljades när Häggman 1807 avgick från sina förtroendeuppdrag. 

I Abraham Häggmans två första äktenskap föddes 13 barn, av vilka endast fyra nådde vuxen ålder. Hans ende son, Carl Herman, född 1790, hann gifta sig med Maria Sofia Justander, men dog barnlös 1810, några månader före sin far. Av döttrarna hade Anna Catharina gift sig med byggmästaren Henrik Sarlin och den yngsta, Carolina Christina, 1813 med Johan Wilhelm Gadd. Häggman gifte sig för sista gången med Maria Eleonora Procopé; äktenskapet var barnlöst men varade i nästan tio år, till Häggmans död 1810. 

Ilkka Teerijoki 

Abraham Häggman, född 28.11.1733 i Kronoby, död 20.11.1810 i Tammerfors. Gift 1760 med Maria Mattsdotter Snåre, 1779 med Maria Tilgren, 1801 med Maria Eleonora Procopé. 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. K.K. Karlsson, Finlands handpappersbruk. Vattenmärken, ägare och anställda (1981); V. Rasila, Markkinapaikasta tehdaskaupungiksi. Tampereen historia I (1988); V. Voionmaa, Tampereen historia I (1903, utökad uppl. 1929). 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i oktober 2007.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5104-1416928957710

Upp