MALM, Carl Wilhelm 

(1772–1826) 

Överstelöjtnant 

Redan som nioåring trädde Carl Wilhelm Malm i tjänst vid Savolax jägarregemente, där han fullföljde hela sin militära karriär. Han befordrades till fänrik efter att ha utmärkt sig i Gustav III:s ryska krig. Under fredsåren blev han kapten och kompanichef. Malm utmärkte sig i 1808–1809 års krig. Han intog Kuopio och förde gerillakrig i norra Karelen, där han även rörde sig på den ryska sidan om gränsen. Han använde sig av allmogetrupper som stöd för sina arméförband. I striden vid Koljonvirta sårades Malm och blev tillfångatagen. Efter kriget tog han avsked från armén och blev jordbrukare.

Savolax var under den svenska tidens sista år en gränstrakt. Det var främst Savolaxbrigaden som svarade för områdets försvar, och många officerare i dess led kom att nå en anmärkningsvärd militär berömmelse. En av dem var Carl Wilhelm Malm, bördig från Jorois och son till en krigskommissarie. 

Carl Wilhelm Malm tvingades avbryta sin skolgång vid Rantasalmi pedagogi efter faderns död, och skrevs som nioåring in som volontär vid Savolax jägarregemente 1782. Redan året därpå blev han rustmästare, och 1788, strax innan Gustav III:s krig bröt ut, avancerade han till kvartermästare. 

I Gustavs krig utmärkte sig den minderårige Malm för sitt mod i striderna vid Parkumäki och Laitasilta. Han befordrades till sergeant 1788 och följande år till fänrik. Ett så snabbt avancemang till officersgrad hade inte varit möjligt utan kriget och det är därför förståeligt att han efter fredsslutet kom att tjänstgöra en längre tid utan nya befordringar. Först 1796 blev han underlöjtnant och två år senare löjtnant. År 1804 blev han kapten och chef för Kerimäki kompani. 

När finska kriget bröt ut på vintern 1808 var Malm med från första början. Krigets första skede var inte heller i Savolax gynnsamt. Trupperna flydde undan de ryska förbanden snabbare än vad dessa förmådde framrycka. Situationen förändrades dock snart. Den brigad som lydde under överste Johan August Sandels, dit även Malms kompani hörde, visade sig betydligt mera stridsduglig än huvudarmén. I april retirerade brigadens eftertrupp, som leddes av kapten Malm och major Joakim Zachris Duncker, framgångsrikt inför en överlägsen fiende från Jynkkä till Toivala, där brigadens huvudstyrka befann sig. 

Efter slaget vid Pulkkila i maj 1808 kommenderades Malm till befäl för en 150 man stark partigängaravdelning, vars uppgift var att förstöra de ryska magasinen i Idensalmi och Kuopio. I Taipale lyckades Malm den 9 maj tillfångata en cirka hundra man stark rysk trupp utan att förlora en enda egen soldat. Vägen till Kuopio var nu öppen. Han anlände dit tre dagar senare med sina trupper, som nu hade förstärkts med lokala bönder. Den ryska styrkan i staden var dubbelt så stor, men trots detta erövrade Malm staden och bemäktigade sig de ryska förråden samt lyckades ta omkring 400 fångar. Som belöning för sin bedrift befordrades Malm till major och förlänades Svärdsordens riddartecken. 

När Sandels hade anlänt till Kuopio skickades Malm på ett partisanuppdrag till Savolax. Han avancerade ända till Juva, där han förstörde ryska magasin. I juli sändes Malm till norra Karelen, där general Aleksejevs trupper hotade Sandels bakre ställningar. Malm, som talade flytande finska och hade en beundransvärd fysisk styrka, lyckade genom sitt allmänt folkliga sätt vinna över de nordkarelska bönderna till sitt eget lilla förband. Malms trupper slog den 10 augusti vid Pälkjärvi Aleksejevs till antalet dubbelt starkare ryska styrka. Efter detta avancerade Malm över på den ryska sidan av gränsen, vilket var den enda gång under kriget som svenska trupper lyckade gå över på fiendens territorium. Inför ett övermäktigt motstånd tvingades Malm dock retirera tillbaka till Sandels huvudtrupper. 

I slaget vid Koljonvirta stred den nu till överstelöjtnant befordrade Malm tillsammans med Duncker. När Sandels den 11 november skickade Malm med sina män tillbaka till Koljonvirta, varifrån man redan hade dragit tillbaka trupperna, stod inte krigslyckan honom längre bi. I striden sårades han i huvudet och blev tillfångatagen av fienden. Ryssarna behandlade Malm som en hjälte, och han släpptes ur sin fångenskap i S:t Petersburg redan före fredsslutet. 

Malm tog avsked från svensk tjänst 1810. Vid avskedet beviljades han adelskap och hovjägmästares titel samt Svärdsordens storkors. Malm ville inte ta emot någonting och lät sig aldrig introduceras på riddarhuset. Han ville inte heller låta sig enrolleras i de finska truppavdelningar som ryssarna grundade 1812. Han levde sina sista år som jordbrukare i Torstila och Tuomala i Jorois. Skadorna från kriget ledde till sviktande mental hälsa under hans sista år. Hans fru Sofia Charlotta Salomon levde till hög ålder och fick uppleva sex av sina barns bortgång; endast ett av dem överlevde henne. 

Carl Wilhelm Malm hör till dem av finska krigets officerare vars militära skicklighet är höjd över allt tvivel. Många av dem som nådde ryktbarhet var visserligen modiga, men sällan särskilt yrkeskunniga soldater. Malms goda militära insikter visade sig vid många prövningar. Hans anspråkslösa karaktär och självständighet avvek markant från det allmänna mönstret. 

Veli-Matti Syrjö 

Carl Wilhelm Malm, född 14.8.1772 i Kuopio, död 18.8.1826 i Jorois. Föräldrar krigskommissarien Johan Malm och Hedvig Sofia Brusin. Gift 1806 med Sofia Charlotta Salomon. 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. J.R. Danielson, Finland och Finlands krigare 1808−1809 (1897); M. Klinge, Studenter och idéer. Studentkåren vid Helsingfors universitet 1828−1960 (1978); Sveriges krig åren 1808 och 1809 1–5. Stockholm (1890−1910). 

BILDKÄLLA. Malm, Carl Wilhelm. Teckning: P.C. Liebert (kopia). SLS/Historiska och litteraturhistoriska arkivet.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4123-1416928956729

Upp