Skriv utTIDGREN, Gabriel
(1743–1788)
Professor i grekiska och orientaliska språk
Gabriel Tidgren var professor i hebreiska och grekiska vid Åbo akademi. Han var därtill en utmärkt latinist och översatte även fransk litteratur. Han stödde upplysningens idéer och ifrågasatte de gamla auktoriteterna. Tidgren skrev också om fornnordiska ämnen och författade en beskrivning av sin hemtrakt Västergötland. Han publicerade sina artiklar i Åbo Tidningar och tillhörde Aurorasällskapet.
Gabriel Tidgren var född på svenska västkusten men utförde sin livsgärning i Finland. Tidgren blev student i Uppsala 1762 och studerade utomlands 1765–1767. Därpå kom han till Åbo, där han under professor Johan Bilmarks presidium försvarade sin magisteravhandling om reformationens historia i Sverige.
År 1773 utnämndes Tidgren till docent i vältalighet och historia, och sökte efter Henrik Hassels död eloquentieprofessuren (professuren i vältalighet) i konkurrens med Henrik Gabriel Porthan och Matthias Calonius; Porthan fick tjänsten. År 1779 utnämndes Tidgren till amanuens vid akademins bibliotek. Han slutförde den alfabetiska bokkatalogen och upprättade en förteckning över böckerna enligt ackvisitionsår. År 1781 utnämndes han till andre adjunkt i filosofi och 1784 blev han linguarum professor (professor i grekiska och orientaliska språk). Han avled dock redan fyra år senare, efter att länge ha varit sjuklig.
Tidgrens dissertationer är endast sju till antalet, men hans egenhändigt författade avhandling, De regimine et constitutione reipublicae litterariae (Om förvaltning och struktur i de lärdes republik), som försvarades av tre olika disputander 1773–1776, är ett betydelsefullt uttryck för upplysningstidens idéer. Tidgren försvarade tankens och framställningens frihet men ansåg att det inte var lämpligt att göra religiösa och politiskt sett farliga läror tillgängliga för bredare folklager. Därför var det klokast att endast skriva om dylika ämnen på latin. Som frihetens fiender framhöll han vidskepelsen, den religiösa fanatismen, trångsyntheten och den blinda auktoritetstron. Tidgren förlitade sig på kunskapens och bildningens framsteg i opposition mot dem som trodde på de gamles, d.v.s. de antika mästarnas, överlägsenhet.
Till konkurrensen om professuren i vältalighet hade Tidgren författat verket De eloquentia veterum Suio-Gothorum (Om de forna sveo-göternas vältalighet). Med en tidstypisk idealisering av primitiva folk utan skriftspråk hävdar han att de forna tappra svenskarna levde i ett fritt samhälle och besatt en utomordentligt god talarförmåga. Även två andra dissertationer som författats under Tidgrens överinseende behandlar fornnordiska ämnen. Den dissertation Tidgren skrev för språkprofessuren innehöll en latinsk översättning av de två första kapitlen i Predikaren, såväl i bunden som i obunden form. Tidgren, som även i övrigt var känd som en framstående latinist, fick ett mycket gott betyg för sina översättningar av sin företrädare Lars Lefrén. Tidgren hade för avsikt att publicera en ny kommenterad översättning av hela Predikaren, men avled innan han hann skrida till verket.
Tidgren utgav även den första delen av en beskrivning över sin egen hemtrakt, Västergötland. Särskilt betydelsefull var hans insats som medarbetare i Åbo Tidningar och som ledamot av Aurorasällskapet. I tidningen publicerade han ca femtio bidrag, på både prosa och vers, av vilka de flesta var översättningar från andra språk, speciellt av grekisk och fransk poesi. Han översatte Voltaires bibelfientliga satirer till svenska, liksom engelska texter, bl.a. av David Hume och John Milton (visserligen på basis av franska översättningar) samt Ossians sånger, ett diktverk som vid denna tid åtnjöt sin största popularitet.
Iiro Kajanto
Gabriel Tidgren, född 1743 i Ulricehamn, Sverige, död 8.12.1788 i Åbo. Föräldrar skolläraren, sedermera kyrkoherden Jonas Tidgren och Greta Wilskman.
PRODUKTION. Adam och Ewas Morgonsång, svensk tolkning av Miltons Paradise Lost (1773); Wester-Göthlands historia och beskrifning I (1787); se även J. Vallinkoski, Turun akatemian väitöskirjat 1642− 1828 I–II. (1962–1969).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Consistorii Academici Aboensis protokoll. Nationalbiblioteket; E. Lagus, Bref från Henrik Gabriel Porthan till samtida I–II (1898−1912). S. Appelgren, Kring Gabriel Tidgren och hans planer. Plan til Sockne-Beskrifning, utg. av Föreningen för Västgötalitteratur (1964); C. Burman, Ståndssamhällets litteratur. Finlands svenska litteraturhistoria I (1999); E. Ekelund, Det Porthanska tidevarvet. Finlands svenska litteratur I (1968); A. Heikel, Filologins studium vid Åbo universitet (1894); A. Hultin, Åbo Tidningar (1916); I. Kajanto, Porthan and Classical Scholarship (1984); M.G. Schybergson, Henrik Gabriel Porthan I–II (1908−1911).
Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5247-1416928957853