TOPELIUS, Zacharias


(1781–1831)


Läkare, samlare av folkdikter


Zacharias Topelius den äldre utförde sin livsgärning som provinsialläkare i Nykarleby, men han är främst känd som insamlare av folkdikter. Hans arbete banade väg för bland andra Elias Lönnrot och hans Kalevala.

 

Zacharias Topelius föddes som den tredje sonen av elva barn i kyrkomålaren Mikael Toppelius familj. Han gick i trivialskolan i sin hemstad Uleåborg, avlade studentexamen i januari 1797 och skrevs in vid Åbo akademi. Snart blev han anställd som informator i kyrkoherden G. R. Appelgrens familj i Muhos. Två år senare reste han med sin elev till Uppsala, där det var tänkt att denne skulle avlägga studentexamen. I Uppsala återupptog Toppelius sina studier, men på grund av brist på pengar valde han att inte avlägga läkarexamen utan i stället studera kirurgi. Att bli kirurgie magister (tidigare fältskär) krävde inte lika långa studier som den akademiska läkarexamen och dessutom understödde svenska staten kirurgutbildningen med särskilda stipendier. Utbildningen arrangerades av medicinalkollegiet, Collegium medicum, och ägde rum på Serafimer­lasarettet i Stockholm. Namnet Toppelius verkade gammalmodigt och därför bytte Toppelius i början av sina studier namn till det mer moderna och mer franskklingande Topelius.


 

Topelius studier var splittrade. År 1801 blev han förordnad till underfältskär i örlogsflottan och under våren och sommaren 1802 vistades han, möjligen på grund av sin dåliga ekonomi, i Nykarleby hos sin bror, pastor Johan Gabriel Topelius. Där försökte han också verka som läkare, trots att han hade varken examen eller licens. Sedan stadsfältskären och magistraten ingripit blev han sålunda tvungen att upphöra med sin praktik. Vintrarna 1802–1804 var han vaccinatör för Finska hushållningssällskapet i Uleåborgs län, och 1807 utnämndes han till assistent åt Uleåborgs provinsialläkare, Christian Herman Carger. Från vår till höst 1808 var han återigen läkare i flottan och deltog under finska kriget i åtminstone tre strider på Skärgårdshavet, bland annat i det misslyckade landstigningsförsöket vid Lemo.


 

Topelius hade envist fortsatt att studera och utexaminerades som magister i kirurgi i december 1807. Efter kriget valde han att återuppta sina studier i Uppsala och blev färdig läkare i slutet av maj 1811. Doktorsgraden i medicin erhöll han i sin frånvaro två år senare med en studie som behandlade ett cancerfall. År 1808 hade han i någon mån studerat veterinärmedicin i Lund, därtill förpliktigad av en penninggåva som invånarna i Uleåborg hade samlat in.


 

Topelius återvände till Finland i oktober 1811. Han hade då nyligen blivit utsedd till Nykarlebys förste provinsial­läkare. Han gifte sig med köpmansdottern Catharina Sophia Calamnius, och med pengar hon ärvt köpte paret Kuddnis (senare Kuddnäs) gård, som låg i stadens omedelbara närhet. Av parets fyra barn levde två till vuxen ålder: Zacharias, som blev en berömd författare och diktare, och dottern Johanna Sophia, som 1846 gifte sig med pastorn Lars Wilhelm Schalin.


 

Som provinsialläkare var Topelius både driftig och effektiv. Hans distrikt var stort, och därför var han tvungen att såväl vinter som sommar företa långa och besvärliga resor. Vid sidan om tjänsten som läkare rustade han upp jordbruket på Kuddnäs och röjde åkermark. Han skaffade jordbruksredskap som begapades av folket som samlats vid åkerkanten. Han lät bygga en kvarn, en smedja och ett bränneri. Så motsvarade också jordbruket hans föreställning om det goda livet.


 

Vårvintern 1820 började Topelius känna smärtor i benen, och dessa ledde så småningom till dubbelsidig benförlamning. Han sökte först hjälp i Köpenhamn och ett par år senare vid Kuppis hälsokälla, men utan resultat. Han hade blivit helt oförmögen att röra sig och klarade inte ens av att vända sig i sängen utan hjälp. I sin stol kunde han sitta om den var bakåtlutad, och han kunde skriva med hjälp av ett bågformat bräde som var fäst vid stolens armstöd. Topelius fortsatte ändå så gott det gick sitt värv som läkare. Han kunde till och med göra hembesök, då hans stol placerades i släden eller kärran och den starka pigan Brita Kiviranta bar honom till patienten på sin rygg. Det sägs att han sittande i sin stol även utförde små operationer, bland annat öppnade han bölder.


 

På grund av sin sjukdom fick Topelius tid att ägna sig åt sitt stora intresse, den finska folkdiktningen. Han ordnade den samling han redan ägde och samlade aktivt in nya runosånger. Det är möjligt att hans intresse för folkdiktningen hade väckts redan under skol­tiden. Topelius lärare i Uleåborgs trivialskola, pastor Simon Appelgren, hade varit elev till Porthan och respondent på det tredje häftet i dennes serie De Poësi Fennica. Det är alltså möjligt att Appelgren till sina elever vidare­befordrade Porthans uppmaning att samla in och bevara folkdikter. ­Topelius skrev själv i förordet till det femte häftet i sin dikt­utgåva att han samlat runosånger i över 20 år. Han hade inte bara tecknat upp dikter som han råkat höra utan också sådana som han fått fram när han frågat ut människor som kunde framföra dem.


 

Ett besök 1819 av Reinhold von Becker, historiker och forskare i finska språk­et, inspirerade Topelius, liksom två karelska gårdfarihandlare som sommaren 1820 gjorde en avstickare till Kuddnäs. Med hjälp av dem kunde han teckna upp dittills okända runosånger med tydliga episka drag. Uppmuntrad av detta sände han med männen en uppmaning till andra karelska gårdfarihandlare att besöka honom. År 1822 gav Topelius ut den första delen i sin samling runosånger och 1831 den femte och sista delen. I förorden till häftena II–V i samlingen skrev han att många av de episka dikterna hade samlats in i Vuokkiniemi socken i Arkangelska guvernementet. Detta drog Elias Lönnrot nytta av sommaren 1828, då han på sin första insamlingsfärd med Topelius häften i bagaget styrde kosan mot Vuokki­niemitrakten.


 

Under hösten 1830 insjuknade Topelius i något som uppenbarligen var lungtuberkulos; efter hans död angavs lungsot som dödsorsak. Den sjukdom som orsakat förlamningen, det må sedan ha varit en godartad tumör i ryggmärgskanalen eller ryggradstuberkulos, var inte den direkta dödsorsaken.


 

Juhani E. Railo


 

Zacharias Toppelius, sedermera Topelius, född 13.11.1781 i Uleåborg, död 23.1.1831 i Nykarleby. Föräldrar kyrkomålaren Mikael Toppelius och Maria Magdalena von Ocklawitz. Gift 1812 med Catharina Sophia Calamnius.


 

PRODUKTION. In carcinoma observationes casu illustratae. Uppsala 1811; Suomen kansan Vanhoja Runoja ynnä nykyisempiä Lauluja I−V (1822−1831).


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. A. R. Niemi, Tutkimus Sakari Topelius Vanhemman runonkeräyksistä (1896); E. Lönnrot, Zachris Topelius. Finlands minnesvärde män II (1855−1857); R. Mähönen, Kirkkomaalari Mikael Toppelius. Finska Fornminnesföreningens Tidskrift 78/1975; J. E. Railo, Zacharias Topelius vanhempi ja hänen matka-­apteekkinsa. Hippokrates 1985; G. Toppelius, nekrolog i Suomen kansan Vanhoja Runoja ynnä Nykyisempiä Lauluja I (1831); V. Vasenius, Zacharias Topelius I (1912).


 

BILDKÄLLA. Topelius, Zacharias. Foto: Ateljé C. A. Hårdh, 1860-tal. SLS/Historiska och litteraturhistoriska arkivet.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Uppdaterad 10.4.2015.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5248-1416928957854

 

Upp