Skriv utLEHTO, Olli
(1925– )
Universitetskansler, professor, akademiker
Olli Lehto utförde huvuddelen av sin livsgärning som professor i matematik vid Helsingfors universitet. Hans forskning inriktade sig speciellt på kvasikonforma avbildningar och Teichmüllerrymder. Han tjänstgjorde även som rektor och kansler för Helsingfors universitet samt som generalsekreterare för Internationella matematiska unionen.
Olli Lehto inkallades som 17-åring i armén i april 1943 och avlade studentexamen vid Finska samskolan i Helsingfors, utan att delta i studentskrivningar, i juni samma år. Han tjänstgjorde i artilleriet vid Svir och på Karelska näset i general Kaarlo Heiskanens Kiila-division och deltog även i kriget i Lappland.
Lehto studerade matematik vid Helsingfors universitet och disputerade under Rolf Nevanlinna 1949. Lärare och elev stod varandra nära. Redan innan Lehto disputerade fick han möjlighet att vistas vid universitetet i Zürich, där Nevanlinna var gästprofessor. Senare tjänstgjorde Lehto som Nevanlinnas assistent vid Finlands Akademi. Lehto beundrade storligen sin lärare och stod bakom många initiativ som berörde Nevanlinna och hedrandet av hans minne.
I slutet av 1950-talet var Lehto med om att starta Ab Finska Kabelfabrikens avdelning för elektronik på Sundholmen i Helsingfors. Datorerna kallades på den tiden för matematikmaskiner, och mången matematiker fick anställning vid det som kallades ”Sundholmens universitet”, vilket i sin tur kan anses vara den sedermera så framgångsrika Nokia-elektronikens födelseplats.
Lehtos tidigaste matematiska arbeten behandlar i huvudsak den klassiska funktionsteorin. De normala meromorfa funktionerna, som fortfarande är föremål för intensiv forskning, togs i bruk av Lehto och professor K. I. Virtanen. I slutet av 1950-talet valde Lehto de kvasikonforma avbildningarna som huvuduppgift för sin forskning. Lehtos och Virtanens tyskspråkiga monografi Quasikonforme Abbildungen (1965) är standardverket inom sitt område. Av Lehtos centrala kolleger bör man i detta sammanhang också nämna amerikanen F. W. Gehring, som anslöt sig till den finska funktionsteoretiska skolan och erbjöd en hel generation av finska komplexanalysforskare möjligheter att vidareutbilda sig vid universitetet i Michigan.
Lehtos andra betydande monografi från 1987 behandlar Teichmüllerrymderna, som utgör några modulrymder inom Riemannytorna. Namnet härrör från den tyske matematikern Oswald Teichmüller, vars livsverk den finländske matematikern Lars Ahlfors i betydande utsträckning kompletterade och fortsatte. Ungefär samtidigt som Lehtos arbete utkom blev Teichmüllerrymderna föremål för intensiv forskning från ett oväntat håll, nämligen inom den teoretiska fysikens strängteori.
Lehtos långa bana vid Helsingfors universitet kulminerade med posterna som universitetets rektor 1983–1988 och kansler 1988–1993. Under hans tid genomfördes en förvaltningsreform vid universitetet. Dess byggnadsbestånd utökades, bland annat i Vallgård. En professur i japanska språket och japansk litteratur grundades med donationsmedel insamlade av Lehto. Universitetets 350-årsjubileum som firades 1990 höjde Helsingfors universitets status både i hemlandet och utomlands.
Numera är forskningen inom matematiken synnerligen internationell och vistelser utomlands redan under studietidens början snarare regel än undantag. Lehto var en av de första finska matematikerna som kunde utnyttja sådana möjligheter. Han verkade som gästprofessor i ett flertal länder, mest i Förenta staterna, Schweiz och Israel.
Vid sidan av övriga meriter öppnade en omfattande internationell erfarenhet vägen för Lehto till ett flertal förtroendeuppdrag inom inhemska och utländska vetenskapliga samfund. Han fungerade som ordförande i Högskolerådet och som vicepresident för International Association of Universities. Speciellt betydelsefull var hans förtroendeuppdrag inom Internationella matematiska unionen (IMU), till sist som dess generalsekreterare. Att få organisera Internationella matematikerkongressen (ICM) i Finland, vilket blev verklighet 1978, var ett projekt som krävde resurser och tog mycket krafter i anspråk. Kongressen var på sin tid den största vetenskapliga sammankomst som arrangerats i Finland.
På Lehtos initiativ stiftade IMU ett Rolf Nevanlinna-pris att delas ut vart fjärde år för förtjänta matematiska bidrag inom datavetenskap. Priset har donerats av Helsingfors universitet och har befäst sin ställning internationellt sett som ”Nobelpriset” på sitt område. Lehto författade även IMU:s historik (1998).
Som lärare var Lehto känd för sin klarhet och noggrannhet, han var författare till ett flertal finskspråkiga läroböcker som blivit klassiker och handledare för ett tjugotal doktorsavhandlingar. På sin fritid samlade han fjärilar. Hans fjärilssamling vittnar samtidigt om hur vidsträckta de resor var, som hans internationella uppgifter gav honom möjligheter till. Sedan Lehto avgått med pension har han skrivit en självbiografi och biografier över Rolf Nevanlinna, bröderna Vilho, Yrjö och Kalle Väisälä samt om far och son Lorenz och Ernst Lindelöf.
Olli Lehto tilldelades hederstiteln akademiker 1975.
Osmo Pekonen
Olli Erkki Lehto, född 30.5.1925 i Helsingfors. Föräldrar filosofie magistern, försäkringsdirektören Paul Vilho Lauri Lehto och Hilma Maria Autio. Gift 1954 med verksamhetsledaren Eva Gustava Ekholm.
PRODUKTION. Quasikonforme Abbildungen (tills. med K. I. Virtanen). Berlin (1965); Univalent Functions and Teichmüller Spaces. New York (1987); Mathematics Without Borders. A History of the International Mathematical Union. New York (1998); Ei yliopiston voittanutta (1999); Korkeat maailmat. Rolf Nevanlinnan elämä (2001); Oman tien kulkijat. Veljekset Vilho, Yrjö ja Kalle Väisälä (2004); Tieteen aatelia. Lorenz Lindelöf ja Ernst Lindelöf (2008); Perhosten värittämä maailmani (2011).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Commentationes in honorem Olli Lehto LX annos nato. Red. F.W. Gehring och I.S. Louhivaara. Annales Academicae Scientiarum Fennicae. Series A1. Mathematica 10 (1985).
BILDKÄLLA. Lehto, Olli. Foto: Eero Roine, 1992. Helsingfors universitets museum.
Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5317-1416928957923