GRÖNROOS, Walton 

(1939–1999) 

Sångare, operachef 

Walton Grönroos skapade sig en framgångsrik karriär som sångare. Hans varma barytonstämma lämpade sig särskilt väl för Verdis operor. Finländarna kommer likväl framför allt ihåg honom som konstnärlig ledare för Operafestspelen i Nyslott och som chef för Finlands nationalopera i Helsingfors med den viktiga uppgiften att lotsa operan från den lilla teatern på Bulevarden till det nya operahuset vid Tölöviken. 

Walton Grönroos var ålänning, född i Finström. Han studerade vid Sibelius-Akademin, där han avlade kantor-organistexamen 1966 och erhöll diplom i solosång fyra år senare. Han studerade även sång i Wien 1970–1973 och i Rom 1974–1975. Under sju år var han kantor-organist i Lappträsks svenska församling och lärare vid Jyväskylä konservatorium och vid Hyvinge musikinstitut. Sin lyckade debutkonsert gav Grönroos 1971. 

Grönroos gjorde 1974 sin operadebut på Finlands nationalopera som greve Luna i Verdis Trubaduren. I Helsingin Sanomat skrev Olavi Kauko: ”Till denna manliga sångares trumfkort hör hans fylliga, djupa och raffinerade röst som är njutbar och jämn över hela sitt breda register. Tack vare denna röst är han som skapt för rollen som aristokrat under riddartiden.” 

Grönroos internationella karriär tog fart efter att han 1975 som 35-åring hade vunnit Timo Mustakallio-sångtävlingen. Redan följande höst engagerades han av Deutsche Oper i Berlin, ett engagemang som varade till 1984. Därefter uppträdde han vid operan som gästartist. Till hans viktigaste operaroller hörde Luna och markis Posa i Verdis Trubaduren respektive Don Carlos, Wolfram i Wagners Tannhäuser och greven i Mozarts Figaros bröllop. Han uppträdde ofta vid operorna i Hamburg och Frankfurt. Grönroos sjöng greven i Figaros bröllop vid Parisoperan 1984. Vid Staatsoper i Wien gästspelade han i titelrollen i Tjajkovskijs Eugen Onegin. 

Grönroos samarbetade under sin karriär med många av de mest betydande dirigenterna under senare hälften av 1900-talet, såsom Leonard Bernstein, Herbert von Karajan, Karl Böhm, Lorin Maazel, Giuseppe Sinopoli och Seiji Ozawa. Han blev även känd som romanssångare. Inom denna genre var pianisten Ralf Gothóni en ständig samarbetspartner. 

Grönroos uppträdde på 1980-talet vid Operafestspelen i Nyslott och vid Finlands nationalopera i bl.a. Aida, Trubaduren, Tosca, Lucia di Lammermoor och Simon Boccanegra. Han utnämndes till konstnärlig ledare för Operafestspelen i Nyslott 1987. Hans avsikt var att sköta detta uppdrag långt in på 1990-talet, men när Martti Talvela, som blivit utnämnd till chef för Nationaloperan, dog sommaren 1989, två år innan han skulle tillträda, tog Grönroos hans plats. Detta chefskap innehade han 1992–1996. 

I Nationaloperans nya hus gjorde Grönroos vad som förväntades av honom, d.v.s. operan satte upp stora operaklassiker, vilket det nu för första gången fanns ordentliga förutsättningar för. Vid invigningen av den nya operan charmerade Grönroos sina åskådare genom att sjunga en hälsning till huset. Bland de första operorna valda av Grönroos som hade premiär var Aulis Sallinens Kullervo, Bizets Carmen och Verdis Othello. Det var Grönroos förtjänst att man för första gången i den finländska operans historia satte upp Wagners Nibelungens ring i dess helhet. Grönroos programpolitik hade som resultat att publiken fyllde den nya operasalongen kväll efter kväll, och operans publikunderlag växte markant. 

När Grönroos inte fick sitt chefskap förlängt med en andra period, som han hade önskat, accepterade han i stället posten som operachef vid Kungliga operan i Stockholm 1996. Till ledamot av Musikaliska Akademien i Sverige utsågs han 1997. Grönroos sista operaroll i Finland blev Wolfram i Tannhäuser vid Operafestspelen i Nyslott. 

Harri Kuusisaari 

Hugo Walton Grönroos, född 29.8.1939 i Finström, död 19.3.1999 i Stockholm. Föräldrar sjökaptenen Hugo Johan Leonard Grönroos och Fanny Alexandra Isaksson. Gift 1963 med sjuksköterskan Ulla Margareta Meinander. 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. M. Haapakoski et al., Suomalaisen musiikin historia. Esittävä taide (2002); Min musik. Finlandssvenska tonkonstnärer berättar. Red. J. Bargum & T. Forsström (1997). 

BILDKÄLLA. Grönroos, Walton. 1974. Uusi Suomis bildarkiv.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5448-1416928958054

Upp