Skriv utROSENBRÖIJER, Agneta
(ca 1620−1697)
Köpmansänka, handlande
Viborgskan Agneta Bröijer var en självständig och för sin tid ovanligt driftig kvinna. Hon växte upp i en borgmästarfamilj och gifte sig först med en framgångsrik köpman. Efter makens frånfälle fortsatte hon själv att bedriva handel, och hörde då till den mindre krets handlande i Viborg som själv idkade utrikeshandel. I sitt andra, adliga äktenskap, skötte hon fortsättningsvis om familjens handelsförbindelser liksom familjens övriga angelägenheter, medan hennes make tillbringade flera år i polska kriget. Då hon för andra gången blev änka fick hon lov att kämpa hårt med familjens ansträngda ekonomi.
Agneta Bröijer föddes omkring 1620 i Viborg. Hennes far hette Tönnies Antonius Bröijer; han var född i Viborg och uppvuxen i Lübeck, varefter han hade återvänt till Viborg som köpman. Moderns namn är obekant, men hon tillhörde stadens tysk-finska borgmästarsläkt Cröell. Agnetas far hade framgångar som köpman och blev 1630 borgmästare i Viborg.
År 1640 gifte sig Agneta Bröijer med Anders Skarpenberg, och familjen slog sig ned i den gamla delen av staden tillsammans med sin lilla tjänarstab. Skarpenberg hade flyttat till Viborg ett år tidigare, av allt att döma från Östersjöns sydligare kuster. Anders Skarpenberg bedrev handel med kramvaror och lösgods, och ägnade sig även åt smuggling. Vintern 1650 beslöt stadens ledning att inspektera och utföra konfiskering i kramvarubodarna, eftersom man hade märkt att där salufördes oförtullade varor. En kväll lät handelskontrollören Rötger Cass försegla boddörrarna med stadens lås; dagen därpå, då stämplarna på varorna i bodarna granskades, inleddes en stor folkfest som bevittnades av över etthundra människor. Då fann man en halv packe ostämplat kläde även i Anders Skarpenbergs bod. Under kontrollen tog Skarpenberg och hans hustru till kraftuttryck, som de senare ställdes till svars för i rätten.
Anders Skarpenberg avled i slutet av 1652, och Agneta blev änka med sonen Anders, uppkallad efter sin far. Agneta Rosenbröijer ärvde sin mans handelsrörelse, som hon skötte med hjälp av bodbetjänten Lucas Zitting. Sålunda blev Agneta själv handlande, fastän hon då fadern adlades 1647 med namnet Rosenbröijer uppstigit i det adliga ståndet. Som änka blev hon också i lagligt hänseende myndig. Hennes verksamhet som köpman bedrevs i stor skala; hon hörde till den fåtaliga krets i Viborg som bedrev utrikeshandel med förbindelser ända i Lübeck. Detta framgår ett årtionde senare i samband med ett rättsfall, då lübeckaren Hendrich Olofsson krävde Agneta Rosenbröijer på 688 lybska silvermark, en betydande skuld som uppstått då han på kredit levererat diverse kramvaror och styckegods till henne.
I hemlandet var bl.a. arméns officerare kunder hos Agneta Rosenbröijer. Även hennes farbror, postmästaren i Viborg och regementsskrivaren vid Viborgs dragonregemente Johan Bröijer, förmedlade varor till dragonregementets officerare. Fru Rosenbröijer sålde kläden också direkt till kronan och skuldsatte sig å sin sida själv hos storköpmannen i Viborg Antoni Borchardt. Då Borchardt lät sätta henne i arrest för kronans fordringar tvekade hon inte att vända sig till landshövdingen Johan Rosenhane för att få arresten upphävd. Någon tveksamhet inför att vända sig till höga vederbörande var inte förenlig med Agneta Rosenbröijers kynne.
Våren 1655 ingick Agneta Rosenbröijer ett nytt gifte, med kaptenen vid infanteriet Peter von Gertten. Äktenskapet var helt ståndsmässigt då den nye maken hade adlats 1653. Vigseln förrättades utan lysning eller arvskifte till sonen i hennes första äktenskap. Giftermålet ingicks kort innan kriget mot Polen bröt ut, och maken marscherade snart söderut med Savolax regemente och befann sig redan i juli i Livland. Han deltog sedan under hela återstoden av 1650-talet i kriget i de svenska östersjöprovinserna. År 1658 besökte maken emellertid Finland för att hämta 200 nya soldater och blev samtidigt befordrad till major. I kriget mot Polen led regementet stora förluster och Peter von Gertten återvände till hemlandet 1661.
Sålunda kunde paret inleda det äktenskapliga samlivet sex år efter bröllopet. Maken tjänstgjorde sedan i hemlandet till årtiondets slut och befordrades till överstelöjtnant. I Viborg levde det äkta paret ett överdådigt liv. Peter von Gerttens inställning till stadens och kyrkans överhet framgår också av att han en gång hotade ta livet av borgmästare Plantin, som blev så uppskrämd att han inte på långa tider vågade lämna sitt hus. Därtill hotade von Gertten att mörda biskopen i kyrkans kor. Agneta Rosenbröijer hade ett liknande kynne, och var, som det hette, en av stadens mest kända och mest omtalade kvinnor. Hon stoltserade med att hon var gift med en ”kavallör”, som hon uttryckte sig. Då stadsbetjänten en gång meddelade frun att borgmästaren och stadens råd ämnade stänga hennes krambod på grund av det bristfälliga arvskiftet efter Anders Skarpenberg, svarade hon, att den som infann sig i detta ärende inom kort skulle ligga död vid hennes fötter.
Ingendera maken ägde från början en gård som motsvarade en adelsfamiljs ställning. På 1650-talet beslöt paret därför arrendera Yskijärvi säteri i Mola socken av överstelöjtnant Erik Boije. År 1663 fick de egen frälsejord i Kivinebb och Mola socknar då de köpte Ahijärvi säteri av Mårten Rosenstiernas arvingar.
Agneta Rosenbröijer stod uppenbart i ett nära förhållande till sin morbror Johan Cröell, som under denna tid var en av de mest färgstarka personerna i Viborg. Cröell råkade i långvarig konflikt med stadens ledning, han dömdes till döden, men benådades och adlades slutligen under namnet Rosencröell. Den åldrande och barnlöse överstelöjtnant Rosencröell ville trygga sina sista år och donerade därför sina hemman i Kexholms och Viborgs län till Peter von Gertten, på det att denne skulle ta hand om den gamle och sjuke donatorn och sörja för att han fick en ståndsmässig begravning. Drottning Hedvig Eleonora stadfäste donationen den 28 mars 1666. Sålunda kom Agneta Rosenbröijer i åtnjutande av de hemman i Juustilanjoki by som en gång ägts av hennes farfar Herman Bröijer och fadern Antonius. Familjens förmögenhet växte också av skatteinkomsterna från elva hemman i Pieksämäki socken som Peter von Gertten erhållit i gåva av kungen.
Peter von Gertten avled sommaren 1671. Familjen hade levt ett så synligt och ståndsmässigt liv som deras ställning fordrade, med allt vad det innebar av upprätthållande av mangårdsbyggnader och donationsgods förlänade av kungen. Avigsidan var dock en tung skuldsättning. Rättsprocesserna hade inletts redan under makens sista levnadsår, och efter hans död fick änkan med sina minderåriga barn ensam svara för det skuldsatta boet och bemöta gäldenärer med fordringar på tusentals daler. Familjens jordegendom hade pantsatts som säkerhet för skulderna redan ett flertal gånger.
Agneta Rosenbröijer började driva in sin mans lönetillgodohavanden och sökte i sin nöd också hjälp hos rikets förnämsta genom att sända skrivelser till riksrådets medlemmar och änkedrottningen. Det kom dock att dröja åtta månader innan Agneta den 29 april 1672 under tillbörliga ceremonier kunde begrava sin man under golvet utanför koret i Viborgs domkyrka.
Peter von Gertten hade satt sig i skuld bl.a. hos sin svärfar Antonius Rosenbröijer och hos Antoni Borchardt. Då ärendet behandlades i rätten granskades ett flertal stora handelstransaktioner mellan kontrahenterna under 1660-talet, då familjen idkat en omfattande handel med motparten som inbegrep spannmål, salt, hö, saltfisk och järn. Därtill hade man använt Borchardts hus på marknadsplatsen i Fredrikshamn. Änkan uppträdde själv energiskt i rätten. Hennes tillgångar var ringa, och reduktionen tog ytterligare intäkterna från hennes hemman i Pieksämäki 1683. Denna situation avhjälptes dock av en anhållan hos kungen, som på grund av Agnetas olyckliga omständigheter 1685 donerade sex hemman i Pieksämäki till henne på livstid.
Ännu 1686 ansatte reduktionskollegiet änkan på grund av makens gamla skulder. Av denna orsak gav landshövdingen i Viborgs län ett utlåtande om hennes ekonomiska situation. Familjens förmögenhet omfattade då endast donationshemmanen i Pieksämäki (avkastning 28 daler silvermynt) och det obetydliga rusthållet Juustilanjoki, för vilket änkan efter reduktionen gjorde rusttjänst.
Under sina sista år råkade Agneta Rosenbröijer dessutom i delo med sin egen son, fänriken Bernt Vilhelm von Gertten, som aspirerade på Juustilas ägor som ett eget fadersarv. Agneta hade på viss tid överlåtit Juustilanjoki åt sonen, men denne hade sedan med landshövdingens hjälp lagt beslag på rusthållet. Liksom tidigare förde Agneta Rosenbröijer även denna orättvisa ända till kungs.
Agneta Rosenbröijer dog i hög ålder i Viborg i september 1697 och fick sin grav i Siikaniemi kyrka. Denna färgstarka kvinna växte upp i en borgmästarfamilj, levde som hustru till en framgångsrik köpman, verkade själv som sådan, levde en tid i välmåga som adelsdam och officershustru, blev tvungen att avstå från en högreståndslivsstil och fick lov att uppfostra sina barn under anspråkslösa förhållanden. Av de sex barnen i hennes andra äktenskap nådde två söner och två döttrar vuxen ålder.
Kari Auranen
Agneta Bröijer, fr.o.m. 1647 Rosenbröijer, född ca 1620 i Viborg, död 1697 i Viborg. Föräldrar borgmästaren i Viborg Antoni(us) Rosenbröijer och en till namnet okänd dotter till borgmästaren Hans Cröell och Anna Påvelsdotter Juusten. Gift 1640 med köpmannen Anders Skarpenberg, 1655 med överstelöjtnanten Peter von Gertten.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. K. Auranen, Nicht gewisseres den der Todt und nicht ungewisseres als die Stunde desselbigen. Pormestari Herman Bröijerin suku (manuskript baserat på källor i Riksarkivet). C.C. Rosenbröijer & K. Auranen, Borgmästaren, krigskommissarien Antonius Rosenbröijer. Gentes Finlandiae X (2007).
Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5472-1416928958078