KUKKONEN, Antti 

(1889–1978) 

Minister, riksdagsman, präst 

Antti Kukkonen, till utbildningen präst, var långvarig riksdagsman för Agrarförbundet och flerfaldig undervisningsminister. Han spelade en central roll inom sitt partis utrikespolitik från 1930-talet till krigsslutet. Kukkonen dömdes som krigsansvarig men lyckades på 1950-talet återvända till riksdagen. 

Antti Kukkonen skapade sig en lång och uppskattad bana som riksdagsledamot och sjufaldig undervisningsminister. Agrarförbundet i norra Karelen valde honom för första gången till sin representant i riksdagen 1919, och detta förtroendefulla förhållande fortgick ända till slutet av hans politiska karriär 1962, då han själv inte längre kandiderade. Det var bara den svåra perioden efter kriget, krigsansvarighetsprocessen, som förorsakade ett avbrott i riksdagsarbetet. Då hörde Kukkonen till det gamla ledargardet inom sitt parti, som tvingades ge plats för Urho Kekkonen och den nya politikergenerationen. Det viktigaste skedet i Kukkonens politiska karriär var de två årtiondena från mitten av 1920-talet till slutet av fortsättningskriget. 

Gården Kukkola i Pielisensuu hade gått i arv i Antti Kukkonens släkt sedan 1600-talet. Fadern Juho Kukkonen styrde över sina marker och sin sjuhövdade barnaskara som en gammal patriark. I samband med faderns offentliga uppdrag fick också Antti sin första beröring med samhällsfrågor. Sonens respekt för religiositet och moraliska principer torde kunna tillskrivas moderns inflytande. För att vara en nordkarelsk gård var Kukkola tämligen stor och välmående. Gårdens avkastning öppnade också möjligheter till utbildning ända upp på universitetsnivå, vilket var ovanligt i denna miljö som dominerades av småbrukare. 

Antti Kukkonen avlade studentexamen 1910 vid det klassiska lyceet i Joensuu, och inledde på hösten samma år sina studier vid teologiska fakulteten vid Helsingfors universitet. Studietakten var intensiv, men den unge teologen hade trots det också tid för sin främsta hobby, friidrotten. Efter att ha tagit sin examen våren 1914, strax före första världskrigets utbrott, hade Kukkonen prästbefattningar först i Tohmajärvi och sedan i Puumala och Parikkala. 

Det självständiga Finland väckte en stor fosterländsk hänförelse hos den unge prästen, som hörde till det passiva motståndets anhängare. Inbördeskriget kändes som en stor besvikelse, men Kukkonen hörde inte till de hämndgiriga utan stödde försöken till försoning. Hösten 1918 uppkom ett hinder för prästkarriären. Fadern fruktade nämligen att förlora släktgården till utomstående på grund av sina borgensförbindelser och bad Antti överta Kukkola. Kukkonen blev sålunda en jordbrukande präst och husbonde på Kukkola – länge utan husmor, eftersom han gifte sig först 1927. 

I början av 1919 inträffade en stor förändring i den 29-årige lantbrukarens liv, då medlemmar av Agrarpartiet övertalade honom att ställa upp som sin kandidat i riksdagsvalet, och han valdes till riksdagsman. De första åren stod den unge parlamentarikern i skuggan av äldre politiker och gick närmast i lära hos Santeri Alkio och Kyösti Kallio. Alkios idealistiska världsbild präglade Kukkonen djupt, medan Kallio blev en förebild i den praktiska politiken. Småningom började Kukkonens egna starka sidor väcka uppskattning inom riksdagsgruppen: tankens och uttryckets klarhet, skriftliga talanger, språkkunskaper och utbildning samt en god förtrogenhet med ärendena. Kukkonen saknade en karismatisk ledares egenskaper, men han övertygade framför allt genom sitt kunnande och sitt goda omdöme. Han kunde fånga sin publiks intresse trots att han inte var någon vältalare. 

Kukkonen motsatte sig radikalism och fanatism. Han kände inte för den äktfinska rörelsen, som i allmänhet, bl.a. på grund av Alkios inflytande, starkt appellerade till Agrarförbundets medlemmar. När man skulle bilda en borgerlig samlingsregering var den språkpolitiska fördragsamheten till nytta för Kukkonen, då de andra partierna inte godtog en äktfinsk undervisningsminister. Hans första period som undervisningsminister inleddes våren 1924 i Lauri Ingmans regering. I det politiska livet blev Kukkonen känd som en man som inte tog del i konspirationer. Han betonade gärna hög moral och principfasthet, rättesnören som han även för egen del strävade att hålla fast vid. För småskurna s.k. realister i den första republiken föreföll sådana karaktärsdrag ålderdomliga och rentav naiva, men de uppskattades bland folkets breda lager. Kukkonens politik utgick från en moralisk, ideell och samhällelig helhetssyn. 

Kukkonen motsatte sig alla antidemokratiska politiska rörelser, såväl kommunism som högerradikalism. Under början av 1930-talet kritiserade han fanatismen och våldsamheterna inom Lapporörelsen och försvarade parlamentarismens principer. Han fördömde entydigt fascismen och nazismen och råkade till följd av detta ut för påtryckningar och hotelser från den finska ytterhögerns sida. 

Utöver utbildningsfrågor ägnade Kukkonen sig i synnerhet åt utrikespolitiken. Inom Agrarförbundet var hans inflytande starkast på detta område mot slutet av 1930-talet och under andra världskriget. Kukkonen var utrikespolitiskt inflytelserik inom sitt parti och fick som minister under krigsåren viktiga informationer såväl av president Risto Ryti som av den tyska beskickningen, där han stod i kontakt med minister Wipert von Blücher och pressattachén Hans Metzger. Den sistnämnde var bekant för Kukkonen sedan barndomen. Dessa tyska kontakter samt det faktum att han tillhörde Jukka Rangells regering och de ledande politiska kretsarna i det krigstida Finland skulle senare visa sig ödesdigra. Antti Kukkonen drogs in i krigsansvarighetsprocessen och dömdes till två års fängelse. 

Kukkonens politiska karriär tog inte slut i och med fängelsedomen, trots att vägen till rikets topp var blockerad. Återkomsten till riksdagen 1954 hade en prägel av revansch, men sitt forna inflytande kunde han inte återvinna. Medan Kekkonen styrde över partiet och landet ägnade Kukkonen sig alltmer åt norra Karelen, åt den kooperativa rörelsen och åt att utveckla den karelska kulturen. Han lämnade sina uppdrag inom dessa områden först under början av 1970-talet. 

Juhani Mylly 

Antti Kukkonen, född 3.10.1889 i Kontiolahti, död 14.2.1978 i Joensuu. Föräldrar jordbrukaren Juho Kukkonen och Kaisa-Liisa Ilvonen. Gift 1927 med Elsa Maria Marttinen. 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Antti Kukkonens arkiv, Joensuus landskapsarkiv; intervjuer med Antti Kukkonen 4.10.1962, 2.6.1972, 9.3.1973 (J. Mylly). K. Hokkanen, Maalaisliitto-Keskustapuolueen historia III. Maalaisliitto sodan ja vaaran vuosina 1939–1950 (1996); J. Mylly, Maalaisliitto-Keskustapuolueen historia II. Maalaisliitto 1918–1939 (1989); M. Mäkäräinen, Pastori Antti Kukkonen poliittisena vaikuttajana 1917–1922 (avhandling pro gradu, Helsingfors universitet, 1994); O. Tarvainen, Ankarat käskyt kohtalon. Antti Kukkosen elämää ja ajatuksia (1977). 

BILDKÄLLA. Kukkonen, Antti. Foto: Aarne Pietinen Oy. SKS/Litteraturarkivet.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4222-1416928956828

Upp