STENIUS, Göran 

(1909–2000) 

Författare, ambassadråd, professor 

Italien och katolsk kultur samt Karelen och Finlands historia är teman som förenas i Göran Stenius karriär både som författare och som diplomat. Hans insatser vid Finlands första beskickning i Vatikanen spelade en avgörande roll då Finland grundade sitt Rominstitut i Villa Lante. 

Göran Stenius föddes 1909 i Viborg och gick i skola där. Hans far var hovrättsråd och stationerad i Viborg, senare häradshövding i Sordavala. Modern blev intagen på sjukhus när han var sex år, och hon dog fyra år senare. Han hade inga syskon. Efter studentexamen 1927 påbörjade Göran Stenius studier i medicin vid Helsingfors universitet. Efter mindre än ett år övergick han till att studera sociologi, allmän litteratur, historia samt statslära. Examen avlade han 1935. Han konverterade till katolicismen 1938 och gifte sig samma år med Lisbeth Grotenfelt; de fick sju barn. 

Göran Stenius arbetade som redaktör samt inom den offentliga förvaltningen, huvudsakligen vid utrikesministeriet. Åren 1942–1951 tjänstgjorde han vid Finlands beskickning i Vatikanen, först som legationssekreterare och senare som chargé d’affaires. Därefter tjänstgjorde han under 17 år i Helsingfors vid utrikesministeriets pressbyrå, där han hade till uppgift att ge ut informationsmaterial om Finland. Vid slutet av sin karriär, 1969–1973, var han stationerad vid Finlands ambassad i London, varifrån han som ambassadråd avgick med pension. År 1994 tilldelades han professors titel för sitt engagemang inom både den katolska och den evangelisk-lutherska kyrkan och för sitt främjande av kulturrelationerna mellan Finland och Italien. 

I memoarboken Oss människor emellan (1994) ger Lisbeth Stenius en finstämd skildring av det unga parets studietid, deras giftermål, konverteringen samt åren i Rom. 

Genom Göran Stenius förmedling kom det lilla renässanspalatset på Gianicolokullens krön, Villa Lante, i finsk ägo. Han hyrde övre våningen först för sin familjs personliga bruk under deras tid vid beskickningen i Vatikanen. I början av 1950-talet förvärvades huset och tomten av Finlands institut i Rom, som grundats 1938 med ekonomiskt stöd av Amos Anderson. 

För Göran Stenius, en av Finlands främsta Romkännare, var hans koppling till Karelen lika viktig som hans förankring i den katolska religionen. Stolta, lojala, pliktkännande, utomlands stationerade män som längtar hem återkommer som centralgestalter i flera av hans romaner. 

Under studieåren var Stenius känd som stridbar men respekterad redaktör för Studentbladet. Från den tiden härstammar även hans engagemang i Aktiva studentförbundet med veckotidningen Svensk Botten som husorgan. Detta förbund – av dem själva även kallat ”Det svarta gardet” – var en svenskspråkig högerradikal rörelse med en rad författarmedlemmar knutna till Söderströms förlag. Rörelsens ideologiska ståndpunkt har av Henrik Meinander och Göran O:son Waltå beskrivits som högerauktoritär med ett vurmande för disciplin och samhällelig hierarki, där helheten, liksom det ursprungligt rena och intuitiva står som estetiska ideal. 

Trots att Stenius hade en framträdande roll inom Aktiva studentförbundet, kan man inte stämpla honom som en politisk författare. I hans författarskap återkommer dock kungstankar som har sitt ursprung i högerradikalismen, exempelvis hans betoning av en historisk helhetssyn och individens av ödet påtvingade plats däri, något som samtidigt tycks avskriva alla andra försök till förklaring av samhällsutvecklingen. Karaktäristiskt för hans författarskap är att han genom den historiska romanen gestaltar förhållandet mellan orsak och verkan i existentiella frågor. Hans hjältar är i regel enkla människor som ställs inför stora utmaningar i form av samhällsförändringar eller personliga trosfrågor. 

Under sina sista studieår debuterade Stenius med romanen Det okända helgonets kloster (1934). Romanen är ett karelskt äventyr präglat av religiös mystik. Dess tankeinnehåll har grundligt analyserats i E. N. Tigerstedts avhandling Det religiösa problemet i modern finlandssvensk litteratur (1939). Även om debutboken stilistiskt ter sig svag jämfört med hans senare produktion bär den på teman som återkommer senare i hans författarskap. 

Under förkrigsåren inbjöd det nya Tredje riket unga författare från olika länder. Göran Stenius reste i sällskap med bland andra Olavi Paavolainen. Vistelsen resulterade i var sin bok om det nya Tyskland. Stenius bok Femte akten. Litterär resa genom det yngsta Tyskland (1937) formulerar ett försiktigt avståndstagande, främst som en reaktion mot de rasistiska och hedniska dragen i den nazistiska kultursynen. 

Stenius enda diktsamling, Fiskens tecken (1940), gestaltar med lågstämd och resonerande ton motiv hämtade från Italien, det bibliska Palestina och det fattiga, av kriget härjade Finland. Dikterna bär starka spår av katolsk religion och mystik, ibland med en apokalyptisk tendens i krigets skugga. 

Till Stenius kanske viktigaste verk hör romantrilogin Hungergropen (1944), Fästningen (1945) och Brödet och stenarna (1959). Trilogin vittnar om författarens strävan att bygga en historisk tidsbild. Handlingen är förankrad i östra Finlands historia med början i Fänrik Ståls och kejsar Alexanders tid och slutar vid 1850-talet. Några centralgestalter är som hämtade ur författarens egen släkt, flera anfäder verkade under generationer som kyrkoherdar i norra Karelen. Den historiska utvecklingens problematik i trilogin tar fasta på konflikten mellan rika och fattiga, centrum och periferi, materialism och idealism, men även livsåskådningsfrågor i spänningsfältet mellan kontemplation och engagemang. 

Ett rikt ideologiskt, kultur- och religionshistoriskt stoff framhävs i hans två italienska romaner Klockorna i Rom (1955) och Bronspojken från Ostia (1974). Dessa romaner genomsyras av en stark känsla för historien och en enveten strävan att inte förvanska eller förenkla förståelsen av den. 

Stenius författarskap kan karaktäriseras som stilistiskt sett detaljrikt, rentav omständligt. Hans gestaltning kan te sig en aning blodlös för att duga som underhållning, även om miljö- och tidsskildringarna är vederhäftigt utförda med många kulturhistoriskt levandegjorda händelser. Endast romanen Hungergropen har översatts till finska (Nälkänotko 1945), medan Klockorna i Rom är hans internationellt mest uppmärksammade verk. 

Jussi Piekkala 

Göran Erik Stenius, född 9.7.1909 i Viborg, död 21.6.2000 i Helsingfors. Föräldrar häradshövding Einar Stenius och Sigrid Thomé. Gift 1938 med Lisbeth Astrid Grotenfelt. 

PRODUKTION. Det okända helgonets kloster (1934); Mannen som uppfann vädret (1937, under pseudonym Georg Keller); Femte akten. Litterär resa genom det yngsta Tyskland (1937); Fiskens tecken (1940); Hungergropen (1944); Fästningen (1945); Vatikanen (1947); Klockorna i Rom (1955); Avhopparen (1957); Brödet och stenarna (1959); Från Rom till Rom (1963); Den romerska komedin (1967); Bronspojken från Ostia (1974). 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. G. Jones, Goran Stenius’ Philosophical Novels. Scandinavica 16/1977; H. Meinander, Den nödvändiga grannen. Studier & inlägg (2001); L. Stenius, Oss människor emellan (1994); E. N. Tigerstedt, Det religiösa problemet i modern finlandssvensk litteratur (1939); G. O. Waltå, Örnulf Tigerstedt och ”de svarta”. Historiska och litteraturhistoriska studier 69 (1994); T. Warburton, Åttio år finlandssvensk litteratur (1984). 

BILDKÄLLA. Stenius, Göran. SLS/Historiska och litteraturhistoriska arkivet.

BLF original
Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 4. Republiken M–Ö (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5506-1416928958112

Upp