ENCKELL, Mikael


(1932– )


Författare, psykiater


Mikael Enckell debuterade som essäist på 1960-talet, samtidigt som han började skola sig till psykoanalytiker. Hans analytiska essäer om film, om betydelsefulla moderna författare och om det judiska arvet genom­syras av en vidsyn som fått honom att framstå som något av en europeisk klassisk humanist.

 

Mikael Enckell föddes 1932, som det andra av Rabbe och Heidi Enckells två barn. Rabbe­ Enckell var en av de främs­ta finlandssvenska modernisterna, poet i första hand men också målare. Heidi, född Runeberg, hade bibliotekarieexamen och tjänstgjorde vid Grankulla köpingsbibliotek 1930‒1940. Fadern hade ett starkt kreativt stöd i modern, ett stöd som dock försvann 1941 i och med att hon övergav honom för den tio år yngre Oscar Parland, som sedermera blev författare och psykiater. Skilsmässan och det som följde i dess kölvatten, då fadern knivhögg sin rival, kom att starkt prägla också sonens liv.


 

När Mikael Enckell föddes bodde familjen i hans mormors och morfars ‒ Mimmi och Nino Runebergs ‒ villa i Grankulla. Farbrodern Olof Enckell, sedermera professor i svensk litteratur vid universitetet i Helsingfors, bodde inhyst i villan, och i villan bredvid, paret Runebergs större villa, bodde familjen Parland. Umgänget var livligt, Elmer Diktonius bodde också i Grankulla på den tiden, och bland andra Gunnar Björling och Atos Wirtanen sökte sig ibland ut för att hälsa på. Föräldrarna företog också ett antal utrikesresor. I sin biografi över fadern och i sitt porträtt av modern i essäsamlingen Om konsten att älska skriften beskrivs föräldrarna som föga inriktade på barnens väl och ve. När de reste till Italien kunde till exempel den tvåårige Mikael placeras på barnhem i åtta veckor. Hushållerskan Dagmar Stenberg utförde de göromål ‒ barntillsynen och hushållet ‒ som krävdes.


 

Mikael Enckell inledde sin skolgång i Wetterhoffska småskolan i Grankulla, och när han var i tioårsåldern skildes föräldrarna, varpå han flyttade till Helsingfors med Heidi och Oscar. Han blev student vid Grankulla samskola 1950 och inledde där­efter studier i medicin. Han avlade­ medicine kandidatexamen 1954 och medicine licentiatexamen 1960. Eftersom psyko­analytisk utbildning inte fanns att få i Helsingfors vid denna tid reste Enckell till Sverige, där han genomgick sådan utbildning 1962–1967, halva tiden vid Långbro sjukhus i Stockholm, och halva tiden vid Ericastiftelsens läkepedagogiska institut. Han hade också privatpraktik, vilket han, efter en kort tid vid Lappvikens sjukhus, fortsatte med när han kom tillbaka till Finland. Som psykoanalytiker praktiserade Enckell till 2002, då han gick i pension.


 

Under studietiden skrev Enckell filmkritik i Hufvudstadsbladet, och 1962 debuterade han som essäist med samlingen Det dolda motivet, i vilken han bland annat tillämpar psykoanalytiska idéer på film. Som han själv konstaterar i sin biografiska studie över fadern blev filmintresset ett sätt för honom att profilera sig i förhållande till sin familjebakgrund, från vilken han i övrigt övertagit sina litterära husgudar. I Det dolda motivet ingår också en lång essä om Marcel Proust, en av husgudarna; bland de övriga ledstjärnorna från föräldrahemmet märks Freud, Kafka, Hölderlin och Björling, om vilka Enckell skrivit ett flertal ­essäer. I följande essäsamling, Det omvända anletet (1969), som också delvis ägnas film och psykoanalys, förekommer också essäer om Proust och Björling. Därefter ägnade sig Enckell åt Björling, Wecksell och Hölderlin; den sistnämnde ägnades rentav en hel studie och återkommer redan i följande essäsamling, Eko och återsken (1979).


 

Enckells magnum opus är den tredelade biografiska studien över fadern, vars första del, Under beständighetens stjärna, gavs ut 1986. I biografin, som upptog sonen i ett drygt decennium, skärskådar Enckell de djupliggande motiven i faderns liv och produktion. Studien var delvis tänkt som en rehabilitering av fadern, som fått mothugg som svårbegriplig modernist redan då han framträdde som diktare, och än mer senare, under det politiskt engagerade 1960-talet. Men den möjliggjorde också enligt Enckells egen utsago en ”förlängd samvaro med en saknad och tidvis försvunnen gestalt”.


 

En grundlinje i Enckells senare essäistik är intresset för den judiska kulturen, ett intresse som måhända inspirerats av hans eget rätt avlägsna judiska påbrå (hans farmorsmor var dotter till en döpt jude), men framför allt genom Freud och psykoanalysen. Det judiska intresset framgår redan i Till Saknadens lov (1988), där det ingår en essä om judendomen och psykoanalysen och där judiska motiv hos Björling undersöks. Men det är först i de två följande verken, båda med undertiteln Essäer i judiska ämnen, som intresset för det judiska arvet utgör huvudfokus. I en recension av hans senaste essäsamling, Om konsten att älska skriften (2009), frågar sig Michel Ekman om inte Enckell ”har gjort sin största insats genom att stillsamt men ihärdigt lyfta fram det judiska arvet i vår kultur”.


 

Mikael Enckells stil är elegant men ställvis tung och vidlyftig. Det hindrar inte att exempelvis hans studie över fadern har kallats för ”psykologisk thriller”. Enckells resonerande bär vittne om ett djupt och intensivt tänkande kring de spörsmål som upptagit honom under ett halvsekel.


 

År 1992 erhöll Enckell Tollanderska priset, Svenska litteratursällskapet i Finlands främsta utmärkelse, 1998 erhöll han Svenska Akademiens Finlandspris och 2009 Längmanska kulturfondens pris för sitt författarskap ”i den klassiska humanismens anda”. Av Mikael och Irma Enckells fyra barn har sonen Henrik följt i faderns fotspår som psykoanalytiker och essäist, medan dottern Agneta är känd som en av de främsta samtida finlandssvenska poeterna.


 

Fredrik Hertzberg


 

Valter Mikael Henrik Enckell, född 2.9.1932 i Helsingfors. Föräldrar författaren Rabbe Enckell och Heidi Runeberg (senare Parland). Gift med Irma Reuter 1954.


 

VERK. Det dolda motivet (1962); Det omvända anletet (1969); Hölderlin (1975); Eko och återsken (1979); Spegelskrift (1984); Under beständighetens stjärna. En biografisk studie över Rabbe Enckell 1903–1937 (1986); Till Saknadens lov (1988); – dess ljus lyse! En biografisk studie över Rabbe Enckell 1937–1950 (1991); I den frågandes själ. Essäer i judiska ämnen (1993); Öppningen i taket. En biografisk studie över Rabbe Enckell 1950–1974 (1997); Själen som vägrade krympa. Essäer i judiska ämnen (2001); Uppror och efterföljelse. Essäer (2004); Om konsten att älska skriften. Essäer (2009).


 

BILDKÄLLA. Enckell, Mikael. Foto: Lena Malm. Söderströms förlag.

 

BLF original
Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5516-1416928958122

 

Upp