Aulis Blomstedt hör till förgrundsgestalterna inom arkitekturen i Finland. Han genomförde och försvarade den rationalistiska arkitekturen och utvecklade under årens lopp ett måttsystem för standardisering. Blomstedts arkitektoniska undersökningar utgick från en för finländska förhållanden ovanlig teori, som syftade till att utveckla harmoniska och människorelaterade standarder. Han insåg att den industrialiserade arkitekturen hade behov av harmonierade måttsystem. Valet av system var sålunda både en filosofisk och en praktisk fråga.
Aulis Blomstedt skapade ett måttsystem som syftade till att underlätta arkitektonisk planering och industrialiserat byggande i Finland. Avsikten var att systematisera dimensioneringen. Som grund för Blomstedts måttsystem låg principen om proportionernas harmoni i egyptisk och grekisk arkitektur samt den grekiske filosofen och matematikern Pythagoras upptäckt att harmoniska musikaliska intervall förhåller sig till varandra som små heltal. Blomstedt insåg utgående från arkitekturens historia att modulen för måttsystemet måste vara relativ. Huvudmålet för hans teorier var att kombinera människokroppens proportioner med olika måttsystem, aritmetiska talserier och melodik till en enhetlig och användbar proportionslära, som kunde tillämpas i arkitekturen. I sina musikaliska undersökningar fick Blomstedt vid behov hjälp av sin bror kapellmästaren Jussi Jalas och av sin svärfar Jean Sibelius. Den finländska byggindustrin utnyttjade emellertid inte Blomstedts måttserier, utan byggandet följde produktionsrationalismen.
Under andra världskriget blev Aulis Blomstedt intresserad av modulfrågor, då han förberedde bostadsproduktionen under återuppbyggnadsperioden och sedan han åhört ett föredrag av Ernst Neufert under dennes besök i Helsingfors. Neufert talade om oktametersystemet, som baserade sig på ett 12,5 cm långt modulmått. Som bakgrundsfaktorer för utvecklingen av Blomstedts måttsystem verkade också Le Corbusiers Modulor-system och Hans Kaysers studier i harmonik, en modern version av det pytagoreiska systemet. Blomstedt presenterade idén till sitt hexagonala system vid en tävling anordnad av Finlands arkitektförbund för en stuga i Vähä-Kiljava i Hyvinge. I Blomstedts förslag kunde man utvidga byggnaden genom att tillfoga hexagonskal, ett slags rymdenheter. Hans tävlingsförslag inlöstes och med hjälp av ett stipendium kunde han fortsätta att utveckla idén. Senare sökte Blomstedt patent för sin uppfinning. Enligt myndigheternas uppfattning hade emellertid många industriella system för monteringsfärdiga hus redan presenterats i världen, varför Blomstedt inte beviljades något patent.
I samband med sitt modulsystem undersökte Blomstedt hur människokroppen kunde indelas harmoniskt. I hans ritningar återkommer bilden av en människa stående med utsträckt hand inom en kvadratisk ram. Försöket att från de mänskliga proportionerna härleda ett arkitektoniskt mått- och proportionssystem torde gå tillbaka både till teoretikerna under renässansen och till den romerske arkitekten Vitruvius antropomorfa arkitekturuppfattning. Som mått för modulmänniskan fastslog Blomstedt 180 cm. Detta grundmått för människans längd delades i 60 enheter, då detta är det minsta tal där de hela tal som bildas av relationstalen mellan de fem huvudintervallerna i musikläran går jämnt ut.
Aulis Blomstedts undersökningar och arkitekturpraktik ledde till mått- och proportionssystemet Canon 60, som baserade sig på den harmoniska indelningen av talet 60. Detta system introducerades första gången 1961 i den internationella arkitekturtidskriften Le carré bleu. Som tema överfördes Canon 60 också till den av Blomstedt planerade logotypen för Finlands arkitekturmuseum, när detta fyllde 25 år. Samma figur återkommer i museets förtjänstmedalj, skapad av bildhuggaren Armas Hutri. I Canon 60 förenades de krav som Blomstedt uppställde i sitt måttsystem för arkitekturen beträffande talens delbarhet, de mänskliga proportionerna och musiklärans harmoniska proportioner.
Blomstedts forskningar stannade inte på det teoretiska planet, utan han tillämpade de harmoniserande måttsystemen också i sin egen arkitektur. Han sökte för varje uppgift ett lämpligt eget måttsystem och först efter att han funnit ett dylikt började han överväga de funktionella och tekniska sidorna i planeringen. Ibland när Blomstedt deltog i arkitekturtävlingar kunde han mitt under planerandet byta ut sina modultal, varvid hela arbetet måste tas om från början. Inlämningstiden för tävlingsförslag hann ibland därför löpa ut innan arbetet blev färdigt. För Blomstedt föreföll detta inte ha någon större betydelse; arbetena slutfördes alltid. Ofta anade han redan i förväg att hans arbete skulle refuseras. Trots att Blomstedt senare hade större framgång i tävlingar, uppfördes aldrig någon av dessa offentliga byggnader.
Aulis Blomstedts far, Yrjö Blomstedt, som var född i Jyväskylä, var arkitekt liksom också hans äldre bror Pauli (P. E.) Blomstedt. Två av Aulis Blomstedts barn slog in på arkitektbanan och de övriga inriktade sig på konstnärliga områden.
Aulis Blomstedt avlade sin arkitektexamen vid Tekniska högskolan 1930. Efter detta var han anställd vid olika arkitektbyråer. Under 1930- och 1940-talen tjänstgjorde han i tre etapper på byggnadsbyrån vid försvarsministeriets tekniska avdelning. Redan på denna tid kännetecknades hans projekt av försök att utveckla olika byggnadstyper, en systematisering av mått och proportioner och ett formspråk som grundade sig på en enkel klassicism. Efter brodern Paulis död 1935 samarbetade Aulis Blomstedt i över ett år med arkitekterna Märta Blomstedt och Matti Lampén och avslutade de arbeten som broderns byrå påbörjat. Blomstedt deltog bland annat i arbetet med kyrkan i Kannonkoski, som är en av de få funktionalistiska kyrkorna i Finland.
År 1945 grundade Aulis Blomstedt en egen byrå. Byråns produktion blev inte kvantitativt så stor som man kunde vänta sig, men samlingen med Blomstedts arbeten i Finlands arkitekturmuseum är ovanligt mångsidig. Den omfattar utöver arkitektritningar en stor mängd skissböcker, anteckningshäften, teoretiska utkast, teckningar och grafik. Till Aulis Blomstedts mest kända arbeten kan man räkna hans bostadshus i Hagalund från 1950- och 1960-talen och utvidgningen av Helsingfors arbetarinstitut 1959. Utvidgningen av arbetarinstitutet har presenterats som ett mönsterexempel på en lyckad tillbyggnad, för att den respekterar Gunnar Tauchers ursprungliga byggnad från 1927 utan att ändå förlora sin originalitet. Trots att byggnaden blev färdig före Canon 60, har man här tillämpat de harmoniska principerna i musikläran och de tal som föreligger i Canon 60. Grundtalet för utvidgningen av arbetarinstitutet är 36 och huvudmodulen är 360 cm lång.
Av Blomstedt bostadshus i Hagalund var de första radhusen bostadsaktiebolaget Ketju och på andra sidan gatan en helhet bestående av tre höghus, bostadsaktiebolaget Kolmirinne. Byggnaderna hör till det äldsta bostadsområdet i Hagalund och tillkom våren 1952, då Blomstedt i samarbete med Aarne Ervi, Otto-Iivari Meurman, Viljo Revell och Markus Tavio började planera den östra delen av förorten Hagalund. Dessa följdes av de ateljéradhus som Blomstedt 1954 ritade i Hagalund för Konstnärsgillet i Finland. Dessa kan betraktas som de tidigaste exemplen där Blomstedt klart har använt sig av sina modulberäkningar. Invalidernas hus i Åbo, som blev färdigt 1951, baserade sig egentligen inte ännu på modulmåttet, trots att man under arbetet tillämpade ett slags måttsystem. Till höjdpunkterna inom modultänkandet vid bostadsplanering hörde de av Blomstedt 1959 ritade höghusen i Hagalund på Villebrådsstigen 10. Blomstedts sista bostadshöghus i Hagalund var Kaskenpaja och Allakka (Svedjefällarvägen 16 och 18), som färdigställdes 1966.
Aulis Blomstedt har själv betonat sin strävan efter enkelhet och klarhet i sin arkitektur. Hans arkitektursyn har setts som en motvikt till det individuella och expressiva hos Alvar Aalto. Själv bestred Blomstedt att han skulle ha uppfattat sig som avantgardist utan sade sig i en intervju snarare vara ”ett slags arriärgardist”, en eftersläntrare, med vilket han avsåg att han gärna sökt efter lösningar i arkitekturens historia och tillämpat de bästa av dem i sina egna arbeten.
Trots sin anspråkslöshet hade Blomstedt stort inflytande. Kring honom samlades en skara teoretiskt orienterade arkitekter som upprätthöll kontakter med den främsta modernistiska arkitekturorganisationen Congrès Internationaux d’Architecture Moderne (CIAM). Dessa teoretiskt inriktade arkitekter började 1958 ge ut den ovannämnda tidskriften Le carré bleu, som fokuserade på arkitekturens teori. Det första året verkade Blomstedt som huvudredaktör för tidskriften; han hade också varit huvudredaktör 1941–1945 för tidskriften Arkkitehti – Arkitekten. Blomstedt skrev dessutom flitigt om bildkonst och arkitektur. Hans inflytande på de finländska arkitekternas tänkesätt åren 1958–1966 som professor i arkitektur vid Tekniska högskolan kan inte heller förbigås.
Maarit Henttonen
Yrjö Aulis Uramo Blomstedt, född 28.7.1906 i Jyväskylä, död 2.12.1979 i Esbo. Föräldrar arkitekten, lektorn Yrjö Oskari Blomstedt och Paula Lovisa Forsman. Gift 1932 med keramikern Heidi Kristina Sibelius.
VERK. Invalidernas hus, Åbo (1951); radhus Bostadsaktiebolaget Ketju samt höghus Bostadsaktiebolaget Kolmirinne, Hagalund (1952); Konstnärsgillets ateljéradhus, Hagalund (1954); bostadshöghusen Villebrådsstigen 10, Hagalund (1959); bostadshöghusen Kaskenpaja och Allakka, Hagalund (1966); utvidgningen av Helsingfors arbetarinstitut (1959). Se även verkförteckning E. Vanhakoski, Aulis Blomstedt. Työt 1926–1979. The Art of Standards – Standardien taide (1992).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. A. Mäkinen, Hygieniaa, tekniikkaa ja taloudellisuutta. Puolustuslaitoksen arkkitehtuuria 1930-luvulla (1991); A. Mäkinen, Suomen valkoinen sotilasarkkitehtuuri 1926–1939 (2000); J. Pallasmaa, Ihminen, mitta ja suhde. Aulis Blomstedt ja pythagoralaisen harmoniikan perinne. The Art of Standards – Standardien taide (1992); A. Salokorpi, Arkkitehtuuri vuoden 1940 jälkeen. Ars. Suomen taide 6/1990; E. Vanhakoski, Aulis Blomstedt. Työt 1926–1979. The Art of Standards – Standardien taide (1992); H. Sarjakoski, Aulis Blomstedtin Canon 60-mittajärjestelmä ja arkkitehtuurin kanonisoidut suhteet (avhandling pro gradu, konsthistoria, Helsingfors universitet, 1988); H. Sarjakoski, Rationalismi ja runollisuus. Aulis Blomstedt ja suhteiden taide (2003).
BILDKÄLLA. Blomstedt, Aulis. Hufvudstadsbladets arkiv.